Veckans planer!

God morgon alla! Herregud, det är redan onsdag.
Halvvägs in i veckan (nåja, nästan). Och inte halvvägs in i vilken vecka som helst, heller. Utan halvvägs in i Fjällmaraton-veckan!
På lördag är det dags – Bagheera Fjällmaraton i Sälen. Hur gick det till?!  Det var ju alldeles nyss som jag och ett gäng andra bloggtjejer satt och fnittrade över den ”galna” utmaningen, som 21 km fjällöpning skulle innebära. Och nu är det bara några dagar kvar tills det är dags att åka upp. Dagar…?!

Innan dess är tanken att jag ska hinna med följande:

  • Gå till frisören! 
    Egentligen inte alls planerat just inför fjällmara-helgen, men varför inte (försöka) se snygg ut när man springer liksom? Kommer nog vara tillräckligt rödmosig, svettig och snorig. Lite nyfärgat hår kan ju piffa upp resten liksom.😛
  • Träna!
    Att få till någon typ av kompensationsträning just nu är ju mega-, jättekört. (Vi har pratat om att det både blev för lite back- och långpassträning, samt för mycket mat och vin i sommar…) Däremot tänkte jag få till lite löpning,  alternativt cykel, plus skön Yin yoga senare ikväll. Så att kroppen inte segnar till inför helgen.
  • Vila!
    Torsdag blir förmodligen totalvila. Eller eventuellt ett väldigt lugnt tränings-/promenad-/yogapass. Fredagen blir en dag i bilen. Jag, Ida och Linnéa. My God, något säger mig att vi kommer tjöta hål i huvudet på varandra…(?!)😀
  • Packa!
    Jag som alltid packar för mycket, har just nu en oroande magkänsla, som säger att jag kommer glömma något… Men skor, kläder, tejp, vaselin och resorb. ”Du får inte glömma resorben!som mitt undermedvetna var så tydligt med, häromnatten. 
    GPS-klocka,  sportglasögon, keps och telefon. Laddare. Tanka bilen. Mig själv… Mycket kan (nog) hända. Haha!

img_1592

Senaste dygnet i punktform!

Jag kan ju inte skriva ”dagens” här, för det innefattar ju även saker från igår kväll och inatt. Därav ”dygnets”.

Dygnets märkligaste:
Drömmen där att jag svimmar om och om igen. Blöder näsblod och kräks blod…?!
Har även svaga minnen av att Alexander Skarsgård var med i drömmen. (Väldigt försenad True Blood-throwback)?

Dygnets Vackraste:
Den tjocka dimman som låg mellan träden, när jag vaknade imorse! Trollskt! ❤

Dygnets ”men lägg av”:
Vaknade mitt i natten och tänkte: ”Jag får absolut inte glömma resorb!” Hjärnan har nog redan börjat gå på högvarv inför lördagens utmaning. Omedvetet, vill jag påpeka. För jag nojar inte så mycket… Än!😛

Dygnets jakt:
En bra serie att följa. För oss som fortfarande lever i ett svart, digitalt hål och inte kan få netflix innebär tv-serie-”verkligheten” just nu egentligen bara Grey´s Anatomy. (förutom när jag slötittar på något avsnitt av Criminal Minds eller så).
Började titta på ”The nightmanager” igår. Vet inte vad jag tycker än? Lite som när jag försökte titta på ”Vikings”; jag fastnade inte helt. Jag vill helst fastna direkt!

Dygnets oklara:
Varför har jag ett enormt blåmärke på utsida höger knä och ett (lika stort) mitt på vänster knä…? Från skidåkningen i torsdags? (Eller från eftersviterna…?)😮

”Det är inte fotot i inlägget, som har skrivit brevet.

Hypokondri & alternativ intervallträning! 

Vi är nog ganska många som blir hypkondriska inför planerade tävlingar.
Senaste löparpassen har jag tyckt mig känna av både löparknä (höger), hopparknä (vänster), benhinnor (från vandringen?) samt en nerv i kläm i ena höften… Om det verkligen ÄR något jag behöver ta hänsyn till eller inte, vet jag inte riktigt. Det är svårt att skilja på verklighet och inbillning ibland.

Oavsett vilket, tog jag det säkra före det osäkra!
Jag ville få till ett intervallpass, men vågade inte köra ett tufft löparpass så här nära inpå, med risk att skada mig. Därför bokade jag in mig på gårdagkvällens spinningpass, med inriktning ”intervaller”.

Wow, vilket roligt (men jobbigt pass)!
Vi skulle bemästra 19 st toppar/backar och intervallerna var alltifrån 30 sekunder upp emot 3,5 minuter långa. Även vilan emellan var olika långa, beroende på intensitet.
Jag älskar sådana här pass! Där jag verkligen kan maxa, men ändå vet att jag får vila snart, som belöning. Det passar mitt pannben bättre, på något sätt. (Fast det är väl då jag egentligen behöver träna på att köra tuffa snabbdistanspass)…😛

Springa i regn & höstlängtan!

Det är många därute som är så kallade sommarlöpare.
Som slutar springa när det blir mörkare på kvällarna och/eller när hösten drar in; med sitt gråa, fuktiga, regniga skepnad. Mitt tips till er: Ge det en chans! Testa att springa även höst och vinter. Det är något särskilt med varje årstid. Det kan låta som en klyscha, men det är något särskilt med att springa med regnet smattrandes mot ansiktet. Eller när det faller lätta snöflingor och man hör hur det knarrar under skorna.

Själv älskar jag hösten!
Min absoluta favoritårstid; inte bara när det gäller löpningen, men även när det gäller löpningen. Tiden vi befinner oss i (än så länge) är väl kanske mer sensommar, men det har känts lite ”höstigt” sista tiden. Och förlåt om jag går händelserna i förväg nu, men jag njuter faktiskt. Eller såsom kloka Nina (be)skrev det i ett av sina inlägg: Sadhana & Sensommarbliss.

”Nu när luften svalkar av och det blir dunkelt om nätterna, mojnar det inuti mej”

Exakt så känner jag när September och Oktober närmar sig.
Jag blir liksom märkligt lugn inuti, även om det ibland är mycket som snurrar på runt omkring mig.

Bara över den där tröskeln…!

Och det här med att inte vara en sommar/solskenslöpare.
Gårdagens plan var att ge mig ut på en löprunda – i regnet. Istället för att bara ge mig ut tidigt på förmiddagen och sedan kunna fokusera på annat, sköt jag på det. En timme, tre timmar och plötsligt hade nästan hela dagen gått. (Varför gör man så…?)

När jag, vid 17.30, äntligen fick tummen ur var det ju väldigt skönt.
”Såklart”! Visst, jag fick kriga lite första km för de var riktigt sega. Jag antar att sviterna från slutet av veckan, fortfarande tar ut sin rätt… Men ju längre jag sprang, desto piggare blev kroppen. Och för varje kilometer regnade det lite mer.

Åttonde och sista km, sprang jag över åkrarna med regnet smattrandet i ansiktet. Hela kroppen var genomvåt sedan länge, men ändå hade jag en sån där bubblande, fnittrig känsla långt ner i magen. Älskar det – På riktigt!:-)  ❤

 

Fjorton timmar!

Det är antalet timmar jag sov i natt…! *gäsp*
Man kan ju tycka att jag borde vara utvilad, men jag är fortfarande galet seg. (Självförvållat… *harkel*)
Inte nog med att detta var min första arbetsvecka. Den har dessutom innefattat säljmöten, avdelningsmöten, strategier, diskussioner och aktiviteter. Efter 5 (!) veckors ledighet blev detta verkligen en rivstart och kropp och knopp känns nu rejält möra, så här på lördag förmiddag ”morgon”.

Längdskidåkning inomhus!

Tre dagars jobbfokusering avslutades med skidåkning.
Färden bar av till Kviberg Park utanför Göteborg. Jag som bor såpass nära, borde ju åtminstone veta om att det finns inomhusskidåkning här, men icke. Himla coolt att, med skidor och stavar i handen, öppna en dörr och traska rakt in i 4 minusgrader!

Det första som händer är när jag kliver av gummimattan, ut på snön, är att jag nästan vurpar.
Note to self: Längdskidåkning kräver balans och fokus! Inte avslappnat ”lallande”…😀

Vi var såpass många att vi delades upp i tre grupper.
En ren teknikdel, som vi fick börja med. Perfekt! Hur man åker skidor i olika tempon / använder sig av olika ”växlar”. Jag och koordination… Benrörelser gick bra, armrörelser gick bra. Båda samtidigt – Inte lika lätt!  Fast himla häftigt när jag faktiskt fick till det och i 10-15 sekunder kände att: Shit, det här funkar ju, jag glider – (ganska) snabbt!

Vid andra stationen övade vi mer på backteknik och hur man svänger på längdskidor. (Jag som åker betydligt mer utför; not the same!)

Tävlingsinstinkter x 2!

Vid tredje stationen blev det dopp-boll på skidor (utan stavar).
Med tävlingsinriktade arbetskollegor; fullständigt livsfarligt (fast ändå kul)! Skidspetsar nära ansiktet och tacklingar… Det är ju för f*n inte hockey?!😛

Vi avslutade allt med en ”stor” stafett-tävling.
Jag som säger att jag inte är en tävlingsmänniska… Kanske är jag mer tävlingsmänniska än jag vill erkänna. Även om jag tyckte att jag kunde åka hyfsat i slutet av passet, fick ett fullständigt stressbryt under tävlingen. Inget funkade och jag trasslade ihop skidorna i en av svängarna och sedan låg jag på marken. *GAAAH* Frusterande!

Bjuder på selfie med svinto-hår (?!)

Nu har den där härliga träningsvärken landat i kroppen.
Framför allt i vader och framsida höft! Annars känns det faktiskt rätt ok, rent muskulärt. Det jag däremot konstaterade under passet var att: Nu vet jag varför längdskidåkare har så galet bra kondition… JÖSSES, vad mina lungor fick jobba! Flåsade som, jag vet inte vad. Och då tränar jag (väl) ändå ganska mycket…

Vardagslyx och meny!

Efter skidåkningen passade jag och några arbetskamrater (även de mammor) på att njuta av lyxen att kunna sitta i bastun och duscha liiite extra länge, utan att någon som kommer och stör. Vi hade ju massa tid. Råkade ändå komma 10 minuter för sent till middagen. Ooops! (Jag som aldrig kommer för sent).

Förrätt – Pilgrimsmussla.
Tydligen dyrt. Och det smakade helt ok. Inget jag själv skulle betala mycket pengar för, dock.
Varmrätt – Kalvfilé med någon kaprisröra (älskar kapris!)
Magiskt! Så himla gott!
Efterrätt – Äppel- och kanelkaka med vaniljsås
Också himla gott, men jag hade ju inte blivit ledsen om det hade varit cheesecake eller något chokladinspirerat istället…

Kung för en dag…

När bussen gick tillbaka till Borås, stannade den till i Göteborg.
Jag och ett tiotal kollegor tyckte det var en fantastisk idé och hoppade av. När jag ”gjorde” Göteborg sist? Jag kan inte ens gissa. Förmodligen är det inte ens ensiffrigt framför ”- antal år sedan”… Det blev en riktigt rolig kväll och jag kände igen mig i Magnus Ugglas låt. Ni vet vilken…

När jag var tvungen att gå upp, klockan 06.30 på fredag morgon, kändes det inte lika fantastiskt.
Men självförvållat, så klart.  Arbetsdagen flöt på hyfsat bra, även om jag inte alls var 100 % fokuserad… Herrejösses, tur att man inte är ute så ofta längre.😉