Världsrekord!

Av ren nyfikenhet kollade jag upp vad världsrekordet på 10.000 meter var (bland kvinnor): Kinas Wang Junxia sprang i sep-93 in på tiden 29.31,78.
Under en halvtimme?! Jag som hade varit superglad om jag sprang halva sträckan på samma tid! Ha ha! (Nästan skrattretande). 😉

Skit i den där j***a….

Igår bar det av in till stan för en löprunda. Det blev totalt 4,6 km varav de första ca 2 km kändes riktigt bra/lätt! Jag körde t.o.m. lite fartlek mellan lyktstolparna. Kanske hade det att göra med den underbara känslan av att springa genom bokskogen? 🙂

Efter det fick jag i alla fall betala priset. Sista hälften kändes riktigt seg och jag fick lätt huvudvärk, men skam den som ger sig. Jag sprang bl.a. om en herre a-la-70+ med stavar och en tant med rollator. Inte illa det! 😉
Sluttiden blev 31,20 minuter, dvs ett tempo på totalt 6,49 min/km. Helt ok tid! 🙂
Jag börjar fundera hur det funkar? Räknar andra in uppvärmningen i sina tider? De drar ju ner tiden rätt mycket…
Jag börjar även förstå ”Viktkamp:s” svårighet att låta bli att väga sig. Jag kommer på mig att flera gånger tänka: ”Undrar hur fort jag har sprungit hit. Hur snabbt har sista km gått? Osv osv….”
Jag motstår frestelsen varje gång, för jag vill inte känna pressen att öka tempot om jag inte är nöjd med resultatet. Jag tvingas därför skrika till mig själv:
”MEN ALLVARLIGT! SKIT I DEN DÄR J***A KLOCKAN!!!”
(Inte högt alltså, utan i mitt huvud). Vad skulle annars folk tro? *skratt*

En timmes spinning. En löptur på det kanske?

Det var spinning som gällde igår. Gud, vilket härligt pass! Jag tror min kondition börjar bli någorlunda ok i alla fall. Vissa delar kändes definitivt riktigt jobbiga, men på ett SKÖNT sätt! Inte på ett jag-mår-illa-och-vill-hellre-dö-sättet som jag oftast har känt tidigare på konditionspassen.

Efter att timmen var över och vi hade klarat av nedvarvning och stretching, kände jag mig riktigt fräsch! På väg ut från gymmet kom jag på mig själv att tänka:
Man kanske skulle ta en liten löptur innan man åker hem?”

Nu gjorde jag inte det, men om man tänker så måste något vara väldigt ”fel”! (Eller ja, rätt. Men ni fattar…) Ha ha! Grymt skön känsla faktiskt. *stolt*

Vad gör en löpare?

Jag har aldrig varit mycket av en ”löpar-typ” (Vad det nu är för typ?) Löpning har bara känts tråkigt och som ett ”nödvändigt ont”. (De gånger jag har försökt ge mig på det). Jag har liksom aldrig kommit till den där punkten där man får det omtalade suget och känner att man bara måste ut och springa.

Men jag har under de senaste veckorna känt av något som åtminstone kan LIKNAS vid ett sådant sug. Vad har hänt?!

Idag skulle jag ha begett mig ut på en löparrunda men efter dop, tårta, kakor, kaffe, kaffe och lite mer kaffe (…) ballade min mage fullständigt ur! 😦

Det får bli senare i veckan istället. I morgon är det nämligen 60 min spinning inbokat! Gör också bra nytta vad gäller konditionen!

Äppelpaj?!


Jag åt nyss upp det sista av sonens yoghurt, som han inte ville ha.
Åh gudars, vad gott! Men en yoghurt som smakar äppelpaj KAN ju inte vara nyttig!

Vad säger ni; 3,5 gram protein måste väl kompensera de 12 grammen kolhydrater? Ehum… Ha ha!