Ingen optimal vecka…

Veckan har inte, på något sätt, varit optimal. Eller jo, det började bra med måndagens spinning! Riktigt bra pass och grym känsla!
Men när något börjar så bra borde man väl åtminstone misstänka att risken finns att det går nedför… (?) Det har varit fullt upp varje dag. Besök, möten, middagar osv osv… Imorgon blir inget heller. Men på lördag; då jävlar. Då måste jag träna!!!

Nej, nu ska jag sova! (Också välbehövligt just nu ska väl tilläggas).

Annonser

Första passet av…

…. 30 min CXWorks gick av stapeln för mig igår. Jag vet inte, det var väl helt ok. Riktigt jobbigt med gummibanden och alla plankor ”i 360 grader”… Trots det, inte riktigt kul som jag hade förväntat mig. Men jag kanske ska ge det ett par gånger för att se om jag ändrar åsikt (?)

Efter det var det även dags för spinning för första gången på flera veckor, pga förkylningar och fokus på löpningen inför loppet som var.
Åh, vad jag hade saknat det kände jag när jag satt där! Nog för att jag tycker löpningen är kul (också), men spinning är nog egentligen MER min grej! (Det och terräng-löpning då kanske?) 🙂

Det var ett sånt där sjukt jobbigt pass där jag kunde pressa mig till nästan max utan att må dåligt. Jobbigt men riktigt roligt alltså. Mer sådana pass tack!

Mitt i lervällingen.

Idag blev det lite halvt om halvt ett terrängpass på totalt 6 km. Och med terräng menar jag T.E.R.R.Ä.N.G.! Inte planerat egentligen. Det ”bara blev så”. Och vi pratar inte grusväg och backar utan verkligen terräng…

Det hela började när jag följde en gräsväg som såg väldigt mjuk och trevlig ut. Det var trevligt, första 300 meterna. Sen blev den lite smalare. Och sen lite gropigare. Sen ytterligare lite smalare (typ djurstig). För att slutligen bli en jätte-ojämn historia full av sumphål!


Riktigt så här illa var det inte, men nästan…

Behöver jag säga att skorna var dyngesura och smått leriga när jag kom hem? Nä, tänkte väl det.

Men det var grymt kul! Kanske inte de sista 200 meterna, som var värst. Men att studsa fram mellan stenar, rötter, hål, ojämnheter verkar vara lite av ”min grej”. Jag är så oerhört fokuserad på det jag gör, att jag inte känner hur trött jag är. Förrän efteråt…!

Man kanske skulle överväga terränglöpning /orientering? (Ja, exakt. Vill man ”dö”, ska det vara ordentligt)! 😉

Det här med ätardagar…

När jag mätte mig senast hade jag gått ner ytterligare lite grann runt höfterna och låren! *yeay*
Däremot låg midjan kvar på samma och brösten hade ökat lite grann. Det där sistnämnda tar jag med en nypa salt, då jag fortfarande ammar och brösten ändrar storlek flera gånger varje dygn. Ha ha!

Men jag läste ett inlägg idag som fick mig att tänka till. Jag har ju som ni säkert vet, unnat mig att äta godis på helgerna. Det fungerar. Ibland. Oftast. Men inte alltid. Eller särskilt bra… (Jobbigt!)

Det var en person jämförde det såhär:
När jag behövde gå ner i vikt var det enklare att inte unna mig någonting, någonsin! Det låter jättetrist, men då slapp jag fundera. Lite på samma sätt som att det är enklare att sluta röka rakt av än att röka tre cigg om dagen eller ersätta beroendet med nikotin i andra former.

Nu är inte mitt mål inte direkt att gå ner i vikt (även om det indirekt underlättar t.ex. löpningen), men att bli av med sötsuget hade ju inte gjort något! Ser man till andra beroende, som t.ex. cigaretter så är det ju faktiskt sant att man inte kan röka ”bara” på helgen.

Jag vet ju att total avhållsamhet dessutom funkar, då jag för många herrans år sen höll upp med godis i ett år. Jag är nog en ”allt eller inget” människa. Mellanvägar är inget som fungerar för mig!
Det känns som att om jag inte ändrar någonting i kosten nu, kommer jag inte märka av några större (om några?) resultat mer på mått/viktfronten.
Det känns jävligt jobbigt just nu, att tänka tanken att man inte får äta ALLS bara…