Den magiska Stockholm Marathon – veckan?

Överallt skrivs det om ”Marathonveckan”. 
Människor verkar vara helt lyriska! Planerar, reagerar, fokuserar. Själv är jag ett enda stort frågetecken. Jag förstår inte grejen. En mara, är en mara, är en mara. Eller?

Stockholm? Visst. Asfalt? Japp. Långt? Oerhört. Trångt? Förmodligen.

Snälla berätta vad det är som är så fantastiskt? Vem vet, en dag kanske jag ställer upp och inser vad jag gått miste om! 😉



17 tankar om “Den magiska Stockholm Marathon – veckan?

  1. Jag sprang förra året och jag tyckte inte det var trångt alls.

    Förstod inte riktigt heller grejen med maraton förrän jag gick i mål. Då kom känslorna. Tårar och senare efter nån timme eller två ännu mer tårar. Häftigt var det

    Jag sa innan att det var mitt första och sista maraton. Efter nån månad eller så hade jag ändrat mig. Jag kommer springa ett maraton nästa år hoppas jag.

  2. Ja testa. Det är något galet med Stockholm marathon. Jag får gåshud och blir nästan religiös av att tänka på loppet, på stämningen. Det bara är så. När man står där, och hör när folk börjar tossa i väg, smattret av skor mot asfalt. Ahhhh

  3. Der är ju ett mål som många har, klara av en mara. Klara av maran på en bättre tid än förra gången. Troligtvis har man tränat länge inför denna lördag, så då blir det väl lite: ”Dagen-före-julafton-för-barn”-känsla över denna vecka
    Tror jag!

  4. Hela grejen att orka springa/jogga så långt! Jag sa tidigare att jag ALDRIG skulle springa ett marathon men nu är jag anmäld till jubileumsmaran i juli. Hur nu det gick till vet jag ftf inte.

  5. Man kämpar med träningen i flera månader innan och när man står där på startlinjen är man skräckslagen, förväntansfull och har sockerdricka i hela kroppen. Energin och glädjen från alla som är med är enorm och man lyfts fram. När man har klarat av hela så känner man sig oövervinnlig. Det är en fantastiskt mäktig känsla. Du borde absolut prova! 🙂

  6. Jag fattar inte heller grejen men det visste du väl redan! Den dagen du springer maran hakar jag på :-). Just idag är jag inne i ett flow. Ett bra flow… jag skulle nästan kunna tacka ja till vad som helst.

    PS. Hittar fortfarande inga frysta granatäppelkärnor. Kan du skicka? 😉 Fast då är de ju inte längre frysta. DS.

    Kram

  7. Synd att du inte bor närmre. De hade varit kul att svira ihop några tjejer och mötas upp någonstans och träna ihop =)

  8. Jag vet inte vad de är, men jag hoppas på att springa ett marathon inom något år. Bara känslan att kunna springa så långt får mig att vilja träna träna träna. Jag är inte ute efter någon tid, men jag vill klara av de 😀

  9. Det måste väl vara utmaningen att klara av att springa så långt på bästa möjliga tid… Haha, en prestation jag klarar mig bra utan ärligt talat 😉 Fast det är klart, visst hade det varit grymt att faktiskt klara det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s