”I´m not a quitter!!! But I almost wish I was…”

Den ”diskussionen pågick i mitt huvud, mellan min envisa och min förnuftiga sida, när jag befann mig runt 12 km. Jag var sååå trött. Minsta lilla uppförslut gjorde att mjölksyran samlades i benen, oavsett tempo. T.o.m. när jag GICK uppför dessa små ”backar”…

Det började bra. Första 5 km gick i 6,30-tempo (det var då jag fortfarande kollade på km-tiderna…) Fram till lite dryga 6,5 km var det i princip bara grusväg. Lite smått obekvämt med dubbade skor där måste jag säga. Sen kom väggen. Och vilken j***a vägg sen..?!! En bit upp ville jag bara vila. Läääänge! Men en funktionär stod och skrek i backen: ”Kom igen nu! Du är snart uppe!” Jag trodde på honom och fortsatte att gå. Det visade sig att jag hade ungefär 150 meter kvar. Tur att jag inte visste det då! Väl uppe bjöds vi på energidryck och vatten. En kort vila och underbar utsikt, som jag faktiskt tillät mig själv att njuta av i någon minut, innan jag fortsatte.

Jag inbillar mig att det var den där ”väggen” som gjorde mig känslig för mjölksyra även efteråt. Som sagt, så fort det var lite uppförslut så kom mjölksyran som ett brev på posten. (Bra träning vad gäller mjölksyretröskeln i alla fall. Haha!) Mellan 10 och 11 km var det helt underbart. ”Tomtar-och-troll-skog, mjuk stig och mossa och lätt nedförslut. Lovely!

Vid 12-13 km var det som tyngst. Jag hade lust att bara lägga mig ner och skita i alltihop! Men vad f-n, nej! JAG ÄR INTE DEN SOM GER UPP! Så jag fortsatte. Sket i tempot. Sprang/joggade när jag orkade. Gick emellanåt. Jag sprang faktiskt förbi några när det var som allra lerigast (och det var LERIGT!!!) Ett bra tecken på att ”Embrace the mud”-tänket och träningen i terräng har gett lite resultat. Jag fegade inte. Tog korta, snabba steg i den djupaste leran och fick höra från ett par killar: ”F-n vad modig du är!” Sånt är peppande… 🙂

Bränslet tog slut där på slutet. Benen var inte så farligt stumma och flåset kändes helt ok. Däremot hade jag knappt någon ork eller energi alls. Behöver nog öva på att köra fler långpass och få kroppen att använda sig av fettförbränning och inte bara kolhydrater..? Och mer backträning. Mycket mer backträning!!
Men överlag. Riktigt jäkla kul! Grisigt, jobbigt, extremt lerigt bitvis, men oerhört roligt! Det var lera INUTI skorna och mysigt ”kippande” pga av det. Terräng-käääärlek! ♥ Haha!

Tempot är definitivt inget att skryta med, men mitt enda mål var att ta mig i mål. Och det gjorde jag, på tiden 2 timmar, 33 min och 36 sekunder! Sååå nöjd! Nästa år tar vi revansch på tiden. 😉

.

Annonser

42 thoughts on “”I´m not a quitter!!! But I almost wish I was…”

  1. Ping: Bagheera Fjällmaraton! | Rund är också en form - Trail & Träning

  2. Ping: Att tänka på när man springa trail! | Rund är också en form – Trail & Träning

  3. Ping: En blick i backspegeln – Risveden Terräng! | Rund är också en form!

  4. Ping: Risveden Terräng 2015 – I år ses vi (äntligen) igen! | Rund är också en form!

  5. Ping: Blogghetsare?! | Rund är också en form!

  6. Ping: Årskrönika 2012 « Rund är också en form!

  7. å vad härligt och läsa!! Du är så otrooooligt ball, får rysningar i hela kroppen! hejja hejja dig! =D

    sv: nä var inge speciellt på stan, hihi.. träffa bara en tjejkompis å skvallra lite om vad som händer i livet 😛

  8. På´t igen min vän. Men visst var det helt fantastiskt, alla goa tillrop ute i skogen, alla varningar för hala stena och rötter lera och nu kommer det en tung backa? Jag startade i promenadklassen för första gången, relativt otränad men tjurig som en röd gris. Målet 4 timmar fixade jag lätt och smög in i måltältet på för mig fina 3.11.35. Nu har jag också en tid att gå på nästa år med nya bättre skor så inte bägge fötterna krampar 4 km från mål.
    Vi kanske syns om jag hinner i mål innan du blåser förbi..strongt jobbat.

  9. Grattis !! Härligt jobbat .. tiden är inte alltid det viktigaste utan prestationen är fullt tillräckligt.
    Grymt kämpat och nästa år tar du säkert igen det!!
    =)

  10. Du är grym!! Vilken härlig inställning och vilken underbar racereport! Varmt grattis! Det där loppet kan helt klart ramla råka in i min kalender nästa år. 🙂

  11. Härlig story Malin, som andas glädje och jävlar anamma! Imponerande! På ett skönt sätt drar du lärdomar av loppet istället för att vara efterklok beträffande träning. Det är också vid sådana här tillfällen man tränar den mentala förmågan. Du är dessutom en inspirationskälla! Nästa år lär vi ses i Risvedens startfält. High five!

  12. Grattis! Grymt kämpat!!! Låter kul men jäkligt jobbigt! Jag måste också träna mer i backar, det är så sjukt jobbigt! Hoppas du är nöjd över din prestation och vilar ordentligt idag. : )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s