Lerum Vildmark -Error, Error, Error…

image

Error 1.
Jag gick ut alldeles för hårt! Alla sprang förbi mig och istället för att lugna ner tempot, till MITT tempo, försökte jag hänga på.

Error 2.
Fick kramp i diafragman efter ca 3-4 km. Helvete också! Ont, ont, ont att springa. Som tur vad släppte det efter ytterligare någon halv km…

Error 3.
När jag kom fram till korsningen där 18 km gick rakt fram och 10,6 km-banan svängde av, hade jag STORA funderingar på att ta den korta banan istället. Men ni vet kanske hur jag är; envisheten. Ibland bra. Ibland, not so much.

”Äh, klart det går. Känslan av tunga, tunga ben och smärtande lungor går över! Såklart!”
Inte ”såklart” visade det sig… Vid 7 km undrade jag varför jag hade fortsatt rakt fram!? Vid 8,5 km var jag nära att börja gråta. Slit, slit, slit. Jag gick mer än jag sprang och var såå arg på mig själv. Arg på min kropp, för att den inte lyssnade på huvudet som vill SÅ MYCKET MER! Spring för helvete, spring!! Värsta känslan EVER. 😦

Vid vätskekontrollen längst bort (ca 9 km) fick jag vätska och sedan var det grusväg i ca 1,5-2 km. Där gick det något (men inte mycket) bättre. Inte lika fysiskt krävande. Men fortfarande samma ”stock-liknande” känsla i benen. Vid 11 km bar det av in i skogen igen. Inga krafter kvar. ALLS! Snubblade massor, men ramlade som tur var inte. Framme vid nästa funktionär (ca 12 km) frågade hon om jag ville bryta.

image


”BRYTA??? Skojar hon? Aldrig i livet!” tänkte mitt envisa pannben.
Så jag fortsatte. Joggade, gick, joggade, gick. En km senare (vid sista vätskekontrollen) vad jag sekunder från att kräkas. Jag fick ingen luft, musklerna i benen ömmade för varje steg. Helt, fullständigt kraftlös!

”- Du kanske kan gå sista biten?” föreslog en av funktionärerna (som såg hur ogärna jag ville ge upp). Men jag insåg; det går inte. Jag kan inte må så här i 5 km till… Jag orkade vid det här skedet inte jogga. KNAPPT gå heller för den delen.

Pannben och envishet kan bara ta en så långt.
Och efter att ha kört på ren vilja i princip 8 km, så är jag så här i efterhand ändå nöjd med de 13 km kroppen bar mig. Jag inser att jag gjorde rätt i att bryta! Att tvinga kroppen hade inte varit värt det. Efter den korta (för så uppfattades den i bil) färden tillbaka till målområdet, gick jag och anmälde DNF och sedan bröt jag ihop och grät hela vägen till bilen. Och grät hela vägen hem. Sååå oerhört besviken på mig själv och min kropp!! Frustrerade till tusen….!!! 😦

Jag är inte tävlingsmänniska i den bemärkelsen att jag har ont av att jag är långsammare än andra.
Däremot är jag (uppenbarligen) en tävlingsmänniska när det gäller att klara av de mål jag sätter för mig själv.

Att ge upp satt jäkligt långt inne… Jag kommer förhoppningsvis släppa detta och hoppas på bättre lopp framöver. Revansch Risveden 17,7 km, den 15 september? I hope so!

image

41 tankar om “Lerum Vildmark -Error, Error, Error…

  1. Pingback: Sälen Fjällmaraton – Tankar inför…! | Rund är också en form – Trail & Träning

  2. Pingback: Mitt 2013 ! | Rund är också en form!

  3. Pingback: Alltså… Var det där nödvändigt?! | Rund är också en form!

  4. Pingback: Rund är också en form!

  5. Grymt bra att du kämpade så länge som du gjorde! Och det kommer ju fler chanser så lägg detta bakom dig nu.

  6. Oj vilken dag du fick i Lerumsskogen, vad tråkigt att det blev en DNF men dom där 13 km är inte fy skam dom heller och det är stark gjort att tänka på kroppen för det är en morgon dag också och massa andra roliga lopp inget är värt att förta sig eller skada sig. Risveden säger jag bara, där kommer du runt banan har du ju redan gjort.

  7. Förlåt om jag låter dryg o klyshig nu, men en vinnare är inte den som aldrig faller utan den som faller om och om igen, men alltid reser sig! Tråkigt med loppet, men bra jobbat ändå!! Det går bättre nästa gång! 🙂

  8. Åååh men duuu! Fan vad surt det är när man måste bryta, men du gjorde helt rätt! Du följde din känsla och din instinkt att bryta och då var det rätt. Jag har fått bryta ett par lopp för att jag hängt på andra och gått ut för hårt i början, och som jag lipade! 😦 Det ÄR tufft när kroppen inte vill, men du kommer igen! ❤ ❤ ❤ Du inspirerar mig!

    /Dessi
    http://www.dessi.se

  9. Men åhhhhh!! SÅ BRA JOBBAT ÄNDÅ! Förstår att du blev frustrerad och arg och besviken och ledsen… men du KOMMER IGEN! Kram!

  10. Du är grym! Det är viktigare att lyssna på kroppen än att springa färdigt. Det kommer fler lopp! Bara ta nya tag. Kram

  11. Malin, du gjorde ett fantastiskt lopp på ett beundransvärt sätt! Vågar man inte, vet man inte hur långt det räcker! Pannben är en sak, men att riskera att gå sönder och äventyra hälsena och annat är inte pannben, utan dumhet. Det bra loppen njuter man av, de svåra loppen med någon DNF här och där är de man lär sig något av! Stigarna och utmaningarna tar aldrig slut, de väntar 🙂

  12. Åh vad tråkigt men så himla klokt och smart att bryta. Det gäller att vara snäll mot sig själv också något som jag jobbat extra hårt med på sista tiden.

  13. Starkt jobbat att pressa på det viset, och väldigt bra och modigt att bryta. Pannben är bra, men att slita sönder kroppen för en tid på ett papper är inte värt det. Påt igen sen bara 🙂

  14. Fasen va bra du är. Grym. Alla vi som tränar och deltar i lopp, vet precis känslan. Och vi vet också att kroppen kan svara precis hur som helst under ett lopp. Den kan svara på något helt oväntat, vare sig det är positivt eller negativt. Du var både klok och sund som gjorde det valet. Detta kommer att göra dig starkare! Så upp med din söta haka, res på dig- DU ÄR SKITBRA!
    Stor kram!

  15. nå voj äsch ändå! du har mina varmaste sympatier o full förståelse. jag fick avbryta maraton för några veckor sedan och det minnet är ett ännu oläkt sår. nu är det bara att ladda upp för revanch, o inte göra samma missar igen. kämpa på! 🙂

  16. Vet du, att bryta är inget nederlag, även om man kan vara grymt arg på sig själv lång tid efteråt. Men att kunna ta beslutet att bryta när man mår så som du beskriver, eller om något annat stämmer riktigt dåligt, då är det bara ett bevis på att man är klok. Du tillät inte kroppen att vinna direkt, utan du testade ditt pannben en bra stund extra (vilket är SJUKT bra träning inför framtida lopp, hejaheja!), men när du kände att det verkligen inte gick, tog du ett tungt men bra beslut. Var nöjd med dig själv på alla plan! Du är grym!!

  17. Det så tråkigt .. och jag känner med dig men du gjorde allt du kunde och det är det viktigaste!!
    Jag tycker du är SÅ grym som ens gör detta (och funderar på revansch redan!! ).
    Det kommer kännas bättre snart och så tar du det nästa gång!! Tvivlar inte alls på det!
    Kram

  18. Du är grym ju!!! Otroligt imponerad av din vilja och styrka! Du var en vinnare redan innan loppet som stod på startlinjen…!

    Jag har börjat med en ”ovana” att då och då ha tårarna rinnande ner för kinderna när jag läser bloggar/beskrivningar av lopp som berör (senast var efter Sthlm maraton). Din beskrivning idag fick samma resultat…

    Nån gång måste man uppleva en ”DNF”… Aldrig roligt just när det händer… Men jag tror stenhårt på att det ger nåt i slutändan.

    Mot nya mål! Och kom ihåg att belöna dig själv efter gårdagens lopp!!!

    Kram kram

  19. Fröken!! det var en till här som var sugen på att bryta! Ibland är det bara att inse att det bästa är att bryta. Jag funderade många gånger varför jag inte tog 10 km….. Jag tycker att denna banan var lättare än Skatås men jag var inte heller på topp. Det kommer fler lopp. Det är förbannat roligt att träffa dig när vi ska tävla. Alltid lika trevlig och ger massa med positiv energi…..MOT risveden!!

  20. Åh, det syns verkligen på bilden hur ledsen och besviken du är. Men jag tycker det var bra kämpat! Hur gick det med hälsenan – om den höll sig lugn så var det ju ändå ett steg framåt! 🙂

  21. Jag lider med dig och föratår att du måste varit besviken! MEN jag är också grymt imponerad av dig som kämpade så länge!! Fasen vilken pannben du har!! Nu har du något att ta revansch på och nästa gång kommer gå bättre!! Du är grym 🙂

  22. 13 km är långt i okänd vildmark i synnerhet om man gått in i väggen efter 8. Bra kämpat.

  23. Åh fy… vet precis känslan du känner. Men vet du – det går över! För om du riktigt känner efter så vet du innerst inne att det handlar om löparglädje och träningseufori. Det är det som håller oss i gång. Du är ett lopp rikare, en besvikelse rikare. Nästa lopp – då grejar du det!
    Du är en supertuff brud och gjorde helt rätt i att avbryta. Ingen vits alls att riskera kroppen, då du har så många kilometer framför dig! Jag är superstolt över dig! Och du – revanchen kommer att kännas så jäkla mycket bättre!! Stor varm styrkekram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s