Den (ö)kända ”Tuffa Tisdag”

Det här var tanken när jag (hör och häpna) PLANERADE träningspasset igår.
Men jag vore ju inte jag om jag inte ändrade någonting…. 😉 Nu blev upplägget detsamma, men tempot justerades en aning.

image

.
Iställt körde jag de flesta intervallerna i något snabbare tempo.

Intervall-stegar är lite av en favorit. Ofta brukar jag köra det som är lättast för pannbenet. Dvs exempelsvis så här:
1000 m – 1000 m – 800 m – 800 m – 600 m – 600 m osv. Dvs att de hela tiden blir kortare och kortare. Även om jag kör högre tempo på de kortare, så känns det mentalt lättare att räkna ner, efter att ha kört de längsta först.

Igår blev det alltså något jobbigare:
1000 m – 800 m – 600 m – 400 m. Sedan fick jag börja om på 1000 m osv. Fördelen var att 5,50-tempot kändes lugnt och fint (märkligt!) efter att ha kört 4,50-tempo strax innan.

Vill man köra extra tufft kan man lägga upp en stegel så här:
1000 m – 800 m – 600 m – 400 m – 400 m – 600 m – 800 m – 1000 m. Dvs att man i slutet få längre och längre intervaller. Bra pannbensträning, när man är som tröttast. 🙂
.

image

12 tankar om “Den (ö)kända ”Tuffa Tisdag”

  1. Det är ju bra om man kan hålla sig till en plan. Själv är jag total inspirationsmänniska så det blir nästan aldrig som jag tänkt före. 8 km kan bli 24 till exempel.

  2. Vackert! Själv föredrar jag den sista intervallvarianten, för då får jag ju springa långsammare mot slutet. Längre visserligen, men långsammare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s