Det känns verkligen som måndag idag…!

Jag vill inte låta bitter, men…
Alltså; alla dessa ungar och alla j***a virus! Varför skickar man barn till skola och dagis när de är sjuka?? 😦 Två veckor hann de två yngsta gå på dagis och en vecka (!) hann stora sonen gå i skolan innan alla tre hade fått en rejäl förkylning. Värst är det för mellansonen, som har ont i halsen och är snorig till förbannelse… Så det blir tyvärr VAB idag.

Nu till helgen är det bara två veckor kvar till Risveden-loppet.
Det är ju nästan så jag kan GISSA var det här kommer bära hän. Men det är nog ändå bäst att jag är tyst. Hoppet är det sista som lämnar en, inte sant? 😉

Helgen har i alla fall varit bra!
Lördag: Fika hos brorsan, som åkte till Rhodos igår. FUSK!! Sedan terrängpasset från hell/heaven (?)
Söndag:
Fotbollsmatch med äldsta sonen, medan de två små testade 400 meter. De kämpade på bra. Minstingen sprang dessutom i foppa-tofflor. Inte helt optimalt kanske… Hihi! Och efter det blev det söndagsmiddag med mina föräldrar. Nice!

Men som sagt, idag är det måndag. Ny vecka. Omstart. Och då satsar vi på lite bakterier helt enkelt. 😉 Hoppas er vecka började bättre än våran!
Kram på er!

image

Lugnt och harmoniskt? Nope… Nära kramp!

Lugn och harmonisk skrev jag sist.
Gårdagens pass var allt annat än lugnt och harmoniskt. Eller ja, jag fick vara länge i skogen, vilket jag ÄLSKAR! Men det stod långpass på schemat och 90 % av den nästan 15 km långa rundan, såg ut så här:

image

Vissa delar var betydligt värre!
Nog för att jag har ”Embrace the mud”-tänket när jag kör i skogen; Varför ska man trippa runt som en ballerina? Genom skiten bara! 😉 Men det här var till och med så att jag reagerade. Grenar, rötter, blött, geggigt och inte en plan fläck så långt ögat nådde…!

image

Efter den ”persen”, hittade jag en ö.
Japp, inte varje dag man HITTAR en ö… Haha! Jag har sprungit bitar av den här rundan mååånga gånger, men aldrig sett den. Märkligt..?! Nu var vattnet så lågt att man dessutom kunde gå över till ön, via stenar. Jag kunde inte låta bli! Härligt med nya upplevelser och vyer! 🙂

image

Sedan blev det lite mer ”normala” stigar.
Jag kunde fokusera. Eller rättare sagt, jag BORDE ha kunnat fokuksera. Men vid det här lager var mina ben som spagetti! Jag kände redan ett par km tidigare att baksida lår var slitna efter tisdagens (!) ben-styrkepass. Men sista ca 2-3 km var tuffa. Benen BRÄNDE och var oerhört nära att krampa! Jag snubblade på rötter och stenar och var nära att dyka rätt ner med ansiktet före ett par gånger.

Det var längesen jag kände den här känslan. Och den gången var det under/efter ett intervallpass. På långpass i lågt tempo brukar benen inte prostestera på det här sättet. Lite obehagligt, men ändå lite tillfredställande, för då vet jag att kroppen har gett allt. Skum inställning (?) 😉

image

När jag kom i mål upptäckte jag att jag hade rivsår på benen och dessutom blod i pannan (!) Förmodligen någon gren som jag skrapat i under rundan, men är man fullt fokuserad på det man gör och hör på endorfiner märker man uppenbarligen inte när (om) det gör ont… Haha! 😀

image

Lugn och harmonisk ♥

Varje vecka är likadan.
Eller ja, inte själva händelserna alltså. Men när torsdagen kommer; jag har jobbat flera dagar, kört barn hit och kört barn dit, handlat osv… Ja, då är jag ganska trött. När torsdag eftermiddag kommer och jag vet att vi har ridning på schemat; jag och de två äldsta sönerna, kan jag ofta känna:
” Nej, jag orkar inte idag. Jag är sååå trött!”
Men samtidigt vet jag ju att grabbarna tycker att det är riktigt roligt! Väl där, på hästryggen, släpper det. Varje gång jag kommer hem är jag lugn och harmonisk.

Det är jag ofta efter annan träning också.
Man är härligt trött och har fått den där endorfin-kicken. Men ändå… Det är något särskilt med stallet. Doften, hästarna, småpysslandet. Man blir lugn på ett annat sätt.  Exakt samma känsla som jag hade när jag red som tonåring. I stallet kunde jag släppa ALLT! Varför glömmer jag det, VARJE vecka? Minnet är bra, men kort? 😀

 

wpid-20130511165115527.png

Nyfiken! Hur hittade de/ni hit?

Det är sällan jag kikar på bloggstatistiken.
Ni som läser och kommenterar gör mig glad. Det räcker! ♥ Men ibland blir jag ändå lite nyfiken, när man ser att något ”sticker ut”. Som igår; 187 besökare (!) som klickade in sig på min blogg via en länk på facebook. Tyvärr ser jag inte VAR någonstans på facebook de hittat hit. Och det är det jag är lite fundersam över idag.

Vem har länkat, varför och vad stod det om mig? *nyfiken i en strut* 😉

statistik

Jobba benen, j.o.b.b.a!!

Jag vågade inte utmana ödet (vad gäller hälsenen) efter förra löppasset personbästa!
Igår blev det styrka (som planerat)! 😉 Ben och core fick jobba den här gången. De där ”sprinter start-hoppen” är grymma! Mjölksyra utlovas!

* Benpress: 5×10 reps.
* Benspark: 4×8 reps.
* Front squat: 4×8 reps
* Squats: 4×10 reps
* ”Sprinter start” med hopp, TRX: 4×10 reps/ben.

* Russian twist med medicinboll: 3×30 reps
* Sidoböj med viktplatta: 3×12 reps/sida.
* ”Woodchopper” med medicinboll, på pilatesboll: 3×10 reps/sida
* Sida till sida, med medicinboll, på pilatesboll: 3×10 reps/sida

 

Avslutade lite på foamrollern. Inga känningar i vaderna (som jag trodde) men däremot vänster (?!) baksida lår och ITB-senorna på båda sidor. AJAJAJ! 😮

Här kan ni se ”sprinter start” övningen.
Både i ”enklare” form (utan hopp) och även med hopp
: