Dum, dummare, Malin…?

Nu känns det verkligen som höst på riktigt!
Igår när barnen var klara med sina aktiviteter drog jag ut en runda. Långa tights och långärmad tröja räcker, tänkte jag. Med betoning på TÄNKTE! Det var ju hur kyligt som helst klockan 19 på kvällen?! Jag orkade inte gå in och byta om och efter en stund blev jag lite varmare, som tur var.

”Jag hinner nog upp till älgtornet och tillbaka!” tänkte jag.
När jag kom fram till sjön och började följa stigen in till älgtornet var solen redan bakom horisonten. Smått oroväckandde… Men det var fortfarande ljust. Väl därinne bland rötter och stenar såg jag hyfsat bra. Tur att ögonen vänjer sig liiite vid det dunkla ljuset! Vid ett tillfälle tyckte jag dock att något vitt fladdrade förbi på min höger sida. Hjärtat i halsgropen, men jag såg inget mer sen. (Behöver jag säga att jag är mörkrädd och fantasin skenar?!)

image

Första halvan gick på lite dryga 19 minuter.
Lugnt och fint som jag hade tänkt, så här på första återhämtningspasset efter helgen bravader. Jag kände mig förvånansvärt pigg i kroppen måste jag ändå säga. Märkligt (?) Efter ytterligare en liten bit (nu på väg hemåt igen) vände jag blicken åt vänster och ca 100 meter ifrån mig stod en älgko med sin kalv…! Hjärtrusning nr 2 på rundan!
Hon blängde på mig, men stod still… Just där var sista uppförsbacken på hemvägen och jag hade tänkt ta det riktigt lugnt. Tror ni jag gjorde det? Nope, fullt ös uppför backen! Kastade oroliga blickar över axeln, i tron om att älgkon kanske hade fått för sig att jaga efter mig. ALDRIG att jag kan springa ifrån någon med 1,5 meter långa ben! Som tur var verkade hon tycka att jag var tillräckligt ofarlig.

Med ca 1 km kvar hem brötade det till i buskarna på min högersida.
Hjärtrusning nr 3 på rundan alltså! Först tänkte jag att mamma älg hade tipsat pappa älg att jag var på väg mot hans håll. Men istället flög det upp en långhalsad häger bara 10-15 meter framför mig. Hjälpes…! (Men bättre än älgtjur förstås)!

I´ve learned my lesson! Ska du springa sent på kvällen;
1. Se till att du hinner hem innan det blir mörkt.
2. Ha med dig mobil!
3. HA MED DIG PANNLAMPA!

Fördelen med alla ”överraskningar” var att andra halvan hem gick på dryga 15 minuter. Viss skillnad…! Hehe! Men det kanske inte kan kallas återhämtningsrunda direkt… 😉

image

26 tankar om “Dum, dummare, Malin…?

  1. Pingback: Mitt 2013 ! | Rund är också en form!

  2. Oh my, jag skulle aldrig våga mig ut i skogen och springa när det är mörkt. Ja knappt på gångvägar tar jag mig ut när det är mörkt. Jag är alldeles för harig. 😉
    Kram

  3. Mitt i naturen!?!!
    Det är lätt att älska naturspring och att vara ute, så länge det inte kutar runt en massa bjässar till djur på samma stigar som en själv. Vi har björn kring husknuten nu och ävenom jag är lite väl naiv, så är jag absolut mer nervig nu när jag är ute.
    …bra farthållare är de förstås, dedär djuren 😉

  4. Fy! Älgar är de värsta djur som finns, krokodiler och isbjörnar inräknade! Är lika rädd för skogens konung när jag springer på små grusvägar hemma på landet som jag är när jag springer på mörka trottoaren inne i stan på vintern, alternativt efter klockan åtta på kvällen just nu…

  5. Hahah, SHIT. Älgar är inte behagliga att möta i skogen… Och ja, man blir så förvånad över mörkret! Jag har inte nån lampa på cykeln. Dum, dummare, Lisa. Hehe. Hoppas du är piggare!
    Kram:)

    • Jag har ALDRIG sett en orm (jo kopparorm fast det räknas inte) när jag har sprungit. Tror de är räddare för mig än jag för dem. Men jag förstår vad du menar med pannlampan. Jag har inte ju inte testat att springa med en (än), men det kan nog blir lite ”märklig” känsla..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s