Mörkerlöpning för mörkrädda! Del 1

Anledningen till att jag skriver del 1, är för att det garanterat kommer bli fler inlägg på samma tema. Det kommer troligtvis dröja lååång tid innan jag är ”botad”!
Jag köpte en Silva pannlampa på rea för 3-4 veckor sedan, med tanken att jag skulle övervinna min rädsla för mörker. (Bra att bo på landet då…. Eum). 😉 Den har legat oanvänd alla dessa veckor och sambon har frågat mig med jämna mellanrum om jag inte ska testa den.
”- Jodå, snart. Det är inte tillräckligt mörkt än”, har jag sagt.

Igår hade jag planerat att springa en runda så fort sambon kom hem från jobbet.
Medan det fortfarande var ljust alltså. Han ringde från jobbet och meddelade att han var tvungen att göra det ärendet, och det och det och det. Så han blev nog lite sen.
Jag har en svag känsla av att det fanns en baktanke med det hela. Något han helt och fullt förnekar. Jag vet inte, jag…?! 😉

pannlampa

Samtidigt accepterade jag situationen och lovade mig själv att i alla fall försöka!
Jag som annars tycker det är smått obehagligt att gå ner 50 meter till vår brevlåda i mörker. Bra utgångspunkt va? Jag tog på min pannlampan och gav mig iväg. Förbi två grannar. Det gick ganska bra. Väl förbi bebott område började det kännas betydligt jobbigare. Jag blev skrämd av:

1. Mina egna steg (trodde någon följde efter mig.
2. En stor sten som i ögonvrån såg ut som en stor grå…eh…RUND (?!) älg/björn.
3. Min egen katt, vars ögon lyste i mörkret och såg minst lika skrämd ut, över att se mig.
4. Varenda litet miniljud. Inbillade mig att det prasslade och knakade överallt.

Adrenalinkick på hög nivå! Jag sprang 1-1,5 minut snabbare per km (!) än vad jag annars gör när det gäller kuperade spår?! Jag verkar ha hittat min motivation; R.Ä.D.S.L.A…?! Jag kanske borde ladda ner den där zombie-appen, så kanske det går ÄNNU snabbare? Haha! 😉

Det märkliga är att trots högre tempo, kändes kroppen riktigt pigg.
Förmodligen hade det återigen att göra med adrenalinet som flödade. Pigga ben, rappa steg och mest förvånande: Lungor som med lätthet, tydligen (?) klarar att syresätta en kropp i ”flykt-mode”!
Det blev inga småstigar. Jag hoppas att jag vågar ge mig in i skogen framöver. Men såhär första gången är jag grymt nöjd över att jag vågade utmana mig själv med att springa i totalt mörker. Även om det ”bara” var 6 km på grusväg!

27 tankar om “Mörkerlöpning för mörkrädda! Del 1

  1. Pingback: Årets första mörkerlöpning!  (Del 5) | Rund är också en form!

  2. Pingback: Mörkerlöpning för mörkrädda – Del 3! | Rund är också en form!

  3. Pingback: Mitt 2013 ! | Rund är också en form!

  4. Pingback: Mörkerlöpning för mörkrädda – Del 2 | Rund är också en form!

  5. Pingback: 500 % ökning är bra! | Rund är också en form!

  6. Hua, bra gjort! Jag skulle inte ha vågat. Jag har en stor skog i närheten av där jag bor som är perfekt för löpning men jag vågar inte springa där i mörkret, totalt nojig. : )
    Kram

  7. Jag har en pannlampa jag fått i julklapp för snart två år sedan. Aldrig använd. Inte för att jag är rädd utan för att där jag bor går det bra att springa i gatlampors sken när den mörka tiden kommer. Har svårt att se mig själv snubblandes över rötter i skogen när det är mörkt. Men du – vad är det du tror lurar där ute i mörkret? Hjärnspöken finns bara i ditt huvud vet du 🙂

    • Min logiska sida förstår det! Men det är tyvärr inte den logiska rösten som pratar när jag befinner mig där ute i mörkret… 😉 Men som sagt, ska försöka övervinna min rädsla. 🙂

  8. Jag hade inte vågat springa i skogen i mörker… Brukar promenixa ut på grusvägar på landet och jag blev skrämd av samma saker som du. Tyckte jag hörde något och såg något … ja skrämd..

    Kramar K

  9. Du är grym! Heja dej!!!!
    Jag tycker oxå de är sjukt läskigt att springa i mörker, till och med när i gatlysen… Men just den där känslan att det är mörkt, man ser inte lika bra och man är livrädd att det ska komma dn ful gubbe ut från en väg eller nått;)
    Kram K

  10. Haha, perfekt ju!! Kanske det man ska satsa på!! Va rädd så man springer utav bara tusan. Dock är jag inte mörkrädd utan trivs att springa i mörkret…men zombi-appen kanske gör susen 😉

  11. Detta är så roligt. Jag köpte oxå en pannlampa för några veckor sedan. Den låg på bordet, men för någon dag sedan slängde jag ner den i lådan. Haha! Bra jobbat och du vann över rädslan. Det var den sympatiska delen i de autonoma nervsystemet som aktiverades (aktiveras i kris/flykt situationer) stolt Anna visar upp sin anatomikunskap 😉 kram

  12. Men hjälp! Den där zombie-appen låter ju skitläskig! Och ändå känner jag mej liksom lite kittlad att ladda ned den…

    Blir grymt imponerad av dej som vågar ge dej ut i mörkret och springa! Själv är jag lite för harig för det. Jobbar på det.

  13. Hej, kul med mörkerlubba! Klart du vågar skogen nu när du ”sprungit ifrån dina egna steg” :p Skogen är nog läskigast på grund av alla rötter och stenar, enligt mig. Bra jobbat!

  14. Haha, zombie-appen har jag haft på mobilen i flera månader, men inte vågat testa ännu…
    Bra jobbat med mörkerspringet, har inte vågat testa det själv ännu, inte ens i bebodda områden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s