Jagad

Annandagen bjöd på terräng.
Älskade, ljuvliga terräng! Jag var inställd på att det skulle vara blött där ute i skogen och jodå… Blött var det allt! Blött och lerigt. Jag försökte parera ett par pölar/gegghålor de första minuterna, men insåg att: ”Nej, det här går inte. Jag kan inte leka ballerina i en timmes tid”…! Så det ”tjoffade” rätt mycket mellan tårna resten av passet. Trots att jag inte springer med ullstrumpor höll jag mig förvånansvärt varm, måste jag säga.

Halvvägs ut på rundan kom jag ut ur skogen och ut på ett kort parti grusväg.
Såg en äldre bilmodell stå parkerad längre fram. Jag blir ganska lätt misstänksam. Även nu. Jag VET ju att det finns ”normala” människor med gamla bilar, men ändå. På annandagen, mitt ute i skogen? Jag vände istället för att fortsätta en bit, som planerat.
När jag nästan kom tillbaka till platsen där skogsstigen återigen gick in i skogen, tyckte jag mig höra en brummande ljud. Ökade tempot en aning för att hinna inom synhåll. Tyckte mig höra det brummande ljudet någon km och sen skällande hund(ar)?! Ökade mer… (Trots att jag insåg hur liten risken var att en bil kör in på en mindre skogsväg/stig).

image

.
Vid ett tillfälle när jag vände mig om för att titta bakåt, lyfte en sjöfågel på höger sida om mig.

Jäklar var rädd jag blev! Inte schyst av fågeln att skrämma en redan uppstressad löpare… 😉 Jag sprang på i ett ganska högt tempo (för att vara mig och terräng) och hörde hundskall ytterligare någon km (men förmodligen från andra sidan sjön bara).
Så småningom lugnade jag ner mig. Och troligtvis var det väl en vanlig jägare som var ute, men gud vad jag stressar upp mig när magkänslan, för en kort stund, säger något annat..! Haha!

Känslan i kroppen var helt ok idag! Inte lika tunga ben som i tisdags, vilket var skönt!
Dock irriterande att min kropp inte riktigt ”vaknar” förrän efter 5-6 km (som den i princip alltid har gjort). Springer man distanspass på 7-8 km vore det trevligt om man inte bara kände sig pigg och alert sista km hem. 😉

 

image

13 tankar om “Jagad

  1. Pingback: Mitt 2013 ! | Rund är också en form!

  2. Jag är exakt likadan, så TRÖöööÖGstartad. Hehehe. Otroligt segt ibland, och likadant är det med cykeln. Vi får pina oss igenom de korta passen o njuta av slutet 😉

  3. Åh, men det är inte roligt att känna sig jagad..
    Och jag vaknar också till efter några km. Då jag sprang inför maran kunde det ta en mil innan kicken kom, sedan kunde jag hålla på i evigheter. Konstigt det där.
    Kram och god fortsättning!

  4. Du ska se att snart har du snabbat på ditt grundtempo i terrängen så som du springer på, du kanske skulle ha något bra skrämmande på loppen också? Verkar ju ge bra effekt 😉 haha! Skämtosido, skönt att julen var lugn och skön och att du kunde njuta lite 🙂 och att du kunde komma ut och springa mitt i allt också! God fortsättning!

  5. Vilket löpardrama, hihi! Jag längtar tills jag tar mig i kragen igen och kör igång. Det blir i vår. Är oxå sådär att första 5-6km är tyngst! Kommer jag väl över 7 är det lättare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s