Det här med nyårslöften.

Ok. Det här känns som ett inlägg som kan missförstås.
Men jag försöker formulera vad det är jag menar… Varje år vid den här tiden myllrar det av folk som avgett nyårslyften. Man ser dem på gymmet, i bloggar, på facebook, i löparspåren. De är överallt! Och all heder åt dem för att de FÖRSÖKER. Det är liksom tanken som räknas och jag tycker de är modiga som kör på i 200 km/h från start. MEN!
Det är just det som även är problemet. Det funkar inte för 99 % av dem. Ett fåtal kommer över den där kopiöst höga, jobbiga tröskeln (som de själva skapar egentligen, pga det alldeles för höga tempot) medan mångfalden efter 4-5-8-10 veckor inte orkar längre.

Ibland har jag bara lust att skrika: ”MEN HALLÅ??? Hur tänkte du nu egentligen…? Varför ska du träna 5 dagar i veckan, springa det fortaste du kan på alla pass, sluta äta godis HELT och äta nyttig varenda dag? Allt på en gång?! Snälla, snälla, varföööör?” 😦

Jag blir liksom frustrerade och ledsen! För deras skull.
De vill så gärna, ändå blir det så fel… Och ofta är det samma människor som år efter år gör samma fel. I min värld borde man då sätta sig ner och tänka:
”- Varför funkar inte min plan? Varför orkar jag inte fortsätta? Behöver jag göra det i mindre steg? Behöver jag hitta en roligare träningsform?” (Osv…)

Eller är det så att man efter X antal veckors försök ändå ”nöjer” sig och tänker:
” Ja ja, jag försökte i alla fall. Och det är tanken som räknas. Jag gör ett nytt försök efter sommaren”?

Jag är nyfiken på hur tankebanorna går?

nyårslöften

11 tankar om “Det här med nyårslöften.

  1. Läser ikapp lite. 😉
    Håller med dig om att många tar på sig för mycket. För egen del har jag gjort så i träning (och saker kopplade till träning och vikt), gör det fortfarande i vissa andra delar av livet.

    Tycker själv att jag tar ju en sak i taget, men tror att jag har arbetat in första steget tidigare än jag verkligen har och går på nästa steg och så vidare. Tills jag tagit på mig för mycket och inte orkar…

    Kanske är det samma för andra? Jag skall skärpa mig med detta i år och ge mig själv ordentligt med tid för varje ny förändring, mitt nyårs”löfte”. 😉

    Kramiz

  2. Många av oss har ett stort allt-eller-inget-tänkande. Om man gör en enda onyttig grej så är allt nyttigt bortkastat osv. Bra att du tar upp ämnet, vi behöver tänka mer lagom!

  3. Pingback: Lite länkkärlek och lite om att vara snäll mot sej själv | Charlotta Sofia springer & trimmar

  4. Hmmm, skrev en lång kommentar, och sedan slutade Explorer att fungera…

    Hur som helst, jag håller med i hur du tänker, och det är stor skillnad mellan en MÅLSÄTTNING och en PLAN. Jag håller på med ett blogginlägg om just målsättningar, samt mina målsättningar för 2014 🙂

    Kram!

  5. Jag tänker precis som du, samt att det nog är löften och inte utarbetad plan. Hade inte heller nån storartad plan när jag började träna men jag satte upp mål för mig själv och det är nog också det som gör att jag idag fortsätter. Vissa mål har klarats och andra kämpar jag med.
    Jag tänkte utnyttja hetsen och fixa en gratis träningsvecka på ett gym 😉

  6. Förstår precis hur du menar! Detta är första gången jag riktigt lyckats med hälsa/vikt och det är som du skriver, nog för att jag låtit det ta tid. Jag gick inte ut för hårt med löpningen vilket gjorde att jag fick kicken av att förbättras på en gång nästan. Med maten har jag balans. ”Skulle jag sagt: Inga onyttigheter innan jag nått min målvikt” hade det nog känts för deppigt. Visst, det har säkert gått saktare än vad det kunde ha gjort men jag har inte lidit en minut och jag har lyckats, fått världens roligaste hobbie och är mycket gladare. Win på det!

    Jag har gått på den där niten förr. Varit förbannad på mej själv, förbjudit och sett träning endast som ett viktminskningsverktyg. Och nej, det funkar inte!
    Nu blir jag lite ledsen när människor pratar i termer som: ”Jag måste rycka upp mej och börja träna”. När de liksom har piskan på sej och ser ned på sej själva som lata och slöa. Det är så ledsamt för att träning ju kan vara så himla kul och absolut inget straff.

  7. Förut har jag tänkt att det är bara en tid jag ska göra det här. Nu orkar jag inte längre, jag skiter i det. Ungefär så…
    I augusti när jag tog tag i mitt liv igen så tänkte jag att det ska vara hållbart resten av livet. Lagom med mat, lagom med träning, unna sig ibland och njuta av livet. En balans helt enkelt.

    Kram

  8. Mmm…förstår helt va du menar..men jag tror det handlar mycket om vilka mål man har! Vill man ”bara” gå ner i vikt och inte tänker på ett långsiktigt ”må bra” är det nog lätt att hamna där! Man vill gå det snabbt överstökat! Alla borde läsa ditt inlägg här innan man ger sitt löfte så kanske de får en tankeställare! 😉 bra skrivet iallafall 🙂

  9. Jag håller med. Jag tror att många går ut alldeles för hårt, alldeles för fort, och försöker ”sluta” med allting ohälsosamt. På samma gång. Det är många gånger bättre att försöka driva igenom en förändring i taget. Om vi tar träning som exempel: som soffpotatis kan man ju till exempel börja med att komma igång med att promenera regelbundet, om man i sinom tid vill börja löpträna. Skapa nya, bra vanor — ett steg i taget. Det tror jag på!

  10. Jag tycker om att summera det jag var tacksam för under året som gått och lista alla förhoppningar och målsättningar för det nya året!
    Bättre än tvång och löften för mig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s