Jag kan andas – Men minnet är…

wpid-20130512205609892.png

Det känns som jag kan andas igen!
Den här hysteriska perioden på jobbet har börjat dala. Lägga sig. Lugna sig. Det är lite kvar som behöver redas ut, men det är en droppe i havet i jämförelse… Skönt! Min hjärna behöver också landa nu. Jag har (förvånansvärt nog) sovit ganska bra och inte heller drömt några hemskheter om prisfiler, semikolon , kolumner, procent, eller formler de senaste veckorna. Det hade ju inte förvånat mig annars… 😛

Däremot har jag varit disträ!
Haft lätt till skratt OCH till gråt. Känt mig alltmänt flummig, fnittrig, känslosam och smått förvirrad. Igår var jag exempelvis uppe i stallet med äldsta sonen. En av de lite äldre tjejerna som rider i hans grupp bad mig filma henne när hon hoppade. Inga problem, tyckte jag.

När jag sen skulle fråga henne (trodde jag) om hur man satte på videokameran, såg hon (trodde jag) helt frågande ut. Det visade sig att jag frågade den ANDRA större tjejen i hans ridgrupp. Hur bra är minnet….?! *skakar på huvudet åt mig själv* Eller också får jag kanske bara inse att jag börjar bli gammal..? Haha! 😛

Annonser

9 thoughts on “Jag kan andas – Men minnet är…

  1. Stackars hjärnceller, men du kommer går stärkt ut dethär 🙂
    Kram och hoppas lugn&ro:et och massor av skön träning gör dej hel snart igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s