Senaste inköpet – Salomon Agile 12 Set

Den här lilla kompisen fick följa med mig hem från outdoor-mässan.
Jag har faktiskt kikat på helt andra ryggor innan; bl.a. Salomon Advanced Skin S-Lab Hydro 5 Set, Ultimate Direction SJ Ultra Vest, eller Ultraspire Surge. (Vad är grejen med namnen. Hundra meter långa…??)

Nu blev det ingen av dessa (den här gången). 
De hade mässpris på just den här. 599 kr, vilket kändes oerhört prisvärt. De andra jag har kikat på ligger ju på tusenlappen över och jag vet inte om jag tycker skillnaden är försvarbar?

Det återstår ju att se helt enkelt. Egentligen har jag ju inget att jämföra med. Så jag kommer ju inte kunna säga om den här löpryggsäcken är bättre eller sämre än någon annan. Däremot kommer jag återkomma med vad jag tycker om just den här ryggan! Om den sitter bra när jag springer, om den är lätt att dricka ur och så vidare. Som sagt, I´ll let you know. 🙂

Har ni någon löparrygga ni inte gillar  eller någon som älskar? *nyfiken*

RYGGA

Träningsvärk & VAB

Skrek i högan sky när sambon putte ner mig i soffan igår kväll.
(Nä, inte av den anledningen..) 😉 Träningsvärken i magen (när jag försökte hålla emot) var t.o.t.a.l. efter tisdagskvällens styrkepass! Likaså bröst- och ryggmusklerna ömmar rejält. Den där härliga ”jag har gjort något bra!”-känslan (även om styrketräning självklart kan ta bra även utan träningsvärk). Nu var det ju dessutom ett par veckor sedan jag körde i gymmet, så kanske lite EXTRA förklaring till allt ömmande? 😛

Jag är hemma med ”lill-skiten” idag.
Han hade feber både i förrgår och lite igår, men verkar vara lite piggare idag igen. Vi har det skönt. Sitter bara och gosar järnet i soffan..! Jag, han och nallen ”såklart”. Hihi!
.

wpid-img_20140327_093248.jpg

 

Blogg-spam ?

Det är en balansgång det där med reklam på bloggar.
Jag förstår att man, som bloggare, nappar på erbjudanden och att man vill ”hjälpa till” att sprida information när det gäller träning, löpning, kost m.m.
Men ibland blir det verkligen övertydligt att många träningsbloggar är samlade i en enda liten ”fiskdamm”. Det skrivs om samma sak i 8-10 bloggar samtidigt. Samma vecka, ibland t.o.m. samma dag…! Visst är det bra med info, som sagt, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite trist. Att alla ”nappar” på samma sak och inläggen blir inte ens roliga att läsa.

Det FINNS bloggar som skriver reklam/samarbets-inlägg på ett riktigt bra sätt!
Där det blir roligare att läsa. Eller där det åtminstone blir ett ”naturligt” inslag i ett inlägg, som i övrigt har en intressant tanke/idé/framtoning. Att reklamen bara blir en ett ”tillägg” i inlägget. Inte att inlägget BLIR en enda, stor, genomskinlig reklam-skylt, utan någon reflektion bakom.

Jag lägger oerhört sällan upp reklam.
Jag tror bara det har hänt någon enstaka gång. Och alla gör självklart sina val, utefter egna tankar och värderingar. Själv känner jag att jag ska jag göra reklam för något, ska det vara något som är intressant för mina läsare, som passar in på min blogg och som jag kan stå för.  Inte för att jag får ett mass-mail där någon vill ”samarbeta”; Snälla skriv om det här så får du xxxxx”.

Det har däremot hänt att jag skriver om märken, träningsplagg, skor, utrustning m.m. Men det är för jag VILL (utan någon som helst motprestation). Att jag är nyfiken på märket/produkten. Eller att jag själv har testat märket/produkten. Däremot har de som är ansvariga för detsamma inte bett mig att skriva om det. Jag har gjort det för att jag tycker det har ett läsvärde.
Sedan borde man i de flesta fall får betalt för reklam (såklart). Men jag skriver hellre en recension ”gratis” om en produkt jag har köpt/testat, än att skriva ett genomskinligt, tråkigt inlägg som LYYYYYSER ”reklam” med neonfärger (mot betalning). Med några få, ointressanta rader skrivna av bloggaren, bara för att de är ”tvungna”. Det ger mig ingenting. Och inte mina läsare heller.

Förstår ni vad jag försöker säga? Skillnaden…?
Hur tänker ni kring reklam och samarbete?

 

Första styrkepasset på två veckor (!)

Tänk vad fort tiden går när man har roligt.
Och i detta fallet handlar det ju om mitt löparflow. Jag springer och springer och springer och springer lite till…! Det låter kanske ”hurtigt” men det är ju så häärligt när man har den här känslan! Samtidigt har jag tänkt flera gånger senaste veckorna;
”Lugn Malin! Glöm inte styrkan. Du behöver köra styrka och ta ett litet steg tillbaka i löpningen, så du inte skadar dig.” *viktigt*

Idag blev det äntligen av.
Förvisso inte så mycket ben (som är viktigt för löpare) men dock mycket rygg och en hel del för att stärka upp coren. Nog så viktigt! Och så lite bröst på det. Bara för att…tja, för att det är kul! (Ja, JAG sa att bröst var kul… Vad har hänt??!!) 😛 Jag är dock fortfarande pinsamt svag, men det ska väl ge sig så småningom. Och gör det inte det, kör jag på med mina flugvikter. Det är ju mycket FÖR MIG (eftersom jag får träningsvärk). Haha!

Blev dessutom lite sugen på att testa ”Hundringar”som bl.a. BeataTjata skriver om idag. Låter som ett klockrent recept på brutal träningsvärk. Ungefär som Bodypump. Många repetitioner; uthållighetsstyrka!   Oh yes, Malin har ALLTID svårt att gå efter Body Pump. Typ i 5 dagar……. 😀

 

endorfin2

Självförtroende i löpningen!

Någonting har hänt och jag är ärligt talat förvånad.
Jag har förvisso sprungit regelbundet hela vintern, men ändå blir jag lite frågande när det helt plötsligt ”lossnar”. Senaste distanspassen har känts kanonbra. Förra veckan 4 minutare kändes bra. Igår hade jag tänkt köra ytterligare ett distanspass. Började relativt lugnt. Första km gick i ”normalt” tempo. Sedan ville kroppen inte ta det lugnt längre. Nästkommande 3,5 km gick i betydligt högre tempo.

Efter den öppningen fick pannbenet för sig att det skulle jävlas lite…
”- Nu ska vi se; Fixar du tusingar efter den (alldeles för långa OCH snabba) ”uppvärmningen”? *hånlog*

De första tre gick i ca 5,05 – 5,15-tempo. Sista tusingen gick i 4,59 (!)-tempo.
Och visst det var rejält flåsigt, men inte alls så jobbigt som det borde vara, när det gäller mig och tempo runt eller t.o.m. strax under (!) 5-tempo! Den allra största förändringen sker i huvudet på mig just nu. Jag inser MENTALT att jag fixar det. Att min kropp fixar det. Att jag inte ”dör” om jag kör ett snabbare tempo. Och att kroppen faktiskt hänger med relativt bra, trots att jag flåsar som jag-vet-inte-vad… Skönt insikt! 🙂

Finns ju dessutom värre ställen att springa tusingar på… I.N.S.P.I.R.A.T.I.O.N.!
.

intervaller