Nordvärmlandsleden!

Jag vågade ge mig ut i de Värmländska skogarna.
Och det var sååå värt det! ❤ Laddade med bara vatten och två energibarer från …. Höll dessutom alla tummar och tår att jag inte skulle få huvudvärk mitt ute i ingenstans. (Även om jag hade mobilen, vet man ju aldrig hur bra sändningen är).

image

Underbara skyltar med lite ”100-år-sedan-känsla”.
Det mesta kändes logiskt. Möjligen ”Dalarna” som gjorde mig lite full i skratt.  🙂

image

Efter bara dryga 2 km drog jag upp på ”Storberget”.
632 höjdmeter. Liiite kämpig där ett tag och jag både svor och skrattade åt mig själv, i lite blandad kompott…! 😛

image

Det växte galet mycket lingon i skogarna!
Nu vet vi vart vi ska i sensommar/höst.

image

På väg ner ifrån berget lyckades jag träffa, förmodligen den enda gyttjepölen på hela passet.
Rakt ner i ett hål och lera upp till halva vaden. Värmländska gyttjekratrar? 😉

image

I övrigt bjöds det på torra, fina stigar.
Alla var dock inte lika ”fina” som den här. Det var ordentligt kuperat och mycket tekniska delar, med mycket rötter och stenar. Fokus på tassandet!

image

Mitt i skogen hittade jag den här.
Trodde aldrig att jag skulle utttala den här meningen, men; Hur söt var inte den här toan??

image

Vita Faran fick sig en litet bad och drickpaus.

image

Över den här forsen, gick en bro där man välkomnades in i Norra Finnskoga.
Det låg helt nya brädor på bron, vilket fick mig lite skeptisk. HAR de lagar bron? Eller BEHÖVER de laga bron…? Den höll i alla fall och tur var det!

image

För på andra sidan var naturen magisk!
Vandringsleden och skoterleden gick mestadels tillsammans här, vilket gjorde det OMÖJLIGT att missa de röda markeringarna. Här kändes skogen lite ”extra” norrländsk” på något sätt. Med glesa tallar och mycket lingon- och blåbärsris.

wpid-img_20140621_225255.jpg

Vita Fara började här (vid dryga 8 km) kännas lite små seg.
Så jag valde att vända. Han ska ju trots allt orka alla km tillbaka också. Jag valde också att ta en energibar här. Banan-choklad. Den var ok, men ingen höjdare. Men den gjorde sitt jobb, för jag tappade aldrig orken.

image

Jag försökte tänka på att låta lite.
Och då syftar jag inte bara på mitt eget flåsande. 😉 Jag harklade mig lite, pratade med Vita Faran, visslande m.m. I fall att…
Vid ett tillfälle var det något som knakade till en bit snett bakom mig. Jag valde att INTE vända på huvudet (kanske dumt) utan fortsatte bara att springa. Ca halvminuten senare var det precis som att Vita Faran kände av något. Han blev hysteriskt och försökte rusa förbi mig. När han inte fick det,  började han stampa med tassarna på ett märkligt sätt, som han aldrig har gjort förut.

Jag försökte lugnt få honom ner för en brant slänt och över bron och efter det lugnade han sig igen. Skumt… Men jaja, jag sitter ju här. 😉

image

Väl tillbaka vid utgångsläget vid Långberget verkade Vita Faran plötsligt betydligt piggare igen.
(Fejkare där)! 😉 Själv kände jag mig ovanligt pigg efter dryga 2,5 timmes löpning/jogging/gång så vi tog en liten sväng på Leden fast i motsatt riktning. Magisk utsikt (även) från Långberget!

image

Åt det hållet var det lite blötare.
Mer myrar, men fortfarande häpnandsväckande vackert. Bilderna från en mobil gör det liksom inte rättvisa…

image

Vita Faran hittade några vita, små vänner därute på myren… 😉

image

Jag blev lite förvånad (fast på ett bra sätt) att jag kände mig pigg hela tiden.
Nu var det ju förvisso ”skratt-tempo” på det hela, men ändå. Som sagt, ingen början till huvudvärk, benen kändes relativt pigga. Det enda jag la märke till på slutet var att fötterna kändes lite ”möra”, men inte så att de gjorde ont som i ”skade-smärta”. Mer ”musklerna-vill-inte-mer”-ont. Och det är ju ok.

image

Häftigt att få uppleva en helt annan fauna!
Upptäckte den här supersöta blomman  på myren. Vad är det för något? ”Röd-sippa”? 🙂

image

Den här gången blev det ca 3,5 timme på leden. Hann trots detta ”bara” med knappa hälften av sträckan.
Springer man från Höljes till Branäs är den totalt 54 km lång. Jag kommer LÄTT försöka ge mig på  de andra km en annan gång. Värmland du sköna!
Att jag EFTER passet fick höra från svärmor att det hållet jag sprang åt den här gången, är väldigt rikt på Björn. Tja, det känns ju…eh…. lite halvjobbigt. Men som sagt, jag sitter ju här. Och Björnar äter ju bär och rötter. Right? 😉

image

Annonser

30 thoughts on “Nordvärmlandsleden!

  1. Ping: Socialjogg på Holleden! | Rund är också en form - Trail & Träning

  2. Ping: Perfekt till grillat och ren skräck! | Rund är också en form!

  3. Ping: ”Nordvärmlandsleden – We have a problem!” | Rund är också en form!

  4. Ping: Mitt 2014 – Del 1 (Januari – Juni) ! | Rund är också en form!

  5. Ping: Vackraste lederna i Sverige för traillöpning

  6. Ping: Springa i regn! | Rund är också en form!

  7. Jag vill också ha tillgång till skog och fina leder! Jag har endast ett minispår på 2 km i skogsaktig miljö som jag får kuta varv efter varv för att få skogskänsla på turerna, det är inte lika härligt som dina rundor. Jag måste flytta haha

  8. Norrländsk!!! Haha, värmländskan blir lite upprörd här. Du är fortfarande långt från mitten av Sverige ;=) Men visst är det vackert. Inget är som Värmland. Tycker jag, helt opartiskt… not.

      • Ja, jag tror faktiskt att vegetationen eller geografiska området eller vad det nu heter faktiskt hör till Norrland från Värmland och uppåt. Rätt svårt att fatta för en som är därifrån dock, hehe. Förstår du vad de säger? Till och med jag har svårt för nordvärmländska. De hugger ju av alla ord och ändrar ändelserna!

  9. Flora! Ursäkta pekpinnen, men som biolog kan jag inte hålla tyst. Fauna=djur, flora=växter. Den lilla söta rosa blomman är åkerbär och de pyttesmå gröna bladen man ser till höger i bild är tranbär. Kanske värt en tur dit på sensommaren för att smaka? Åkerbär anses ju vara bland det godaste man kan äta och värt sin vikt i guld.

  10. Så fina bilder! Avundas höjdmetrarna, jag bor i en trakt som kallas ”plattlandet”… säger en del 😉
    Jag fascineras av hur nära naturen man kommer (no shit?!) när man trailar. I alla år som min man (han är jägare) berättat om än det ena, än det andra som finns därute i skogarna och jag har bara ”hmmmm…”. Nu berättar jag lika entusiastiskt åt honom 😄
    Kram!!

  11. Det var nog Skogsrået du hörde. Björnar äter bär men Skogsrån dom tror jag äter just små Malinar 😉
    Du får nog bjuda dit några så känns allt tryggare 😉
    54km njutning kan man aldrig säga nej till

  12. Men vad vackert!! Tycker du är så modig och inspirerande och grymt stark som orkar så många timmar!

  13. Otroligt vackert men jösses kvinna, jag hade blivit så rädd så jag vet inte vad. ( och självklart hade jag vänt på huvudet, rent reflex mässigt)…
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s