Hol-leden Del III – The easy way or the hard way?

Undra om jag någonsin kommer bli en ”sån” som planerar sin träning?
På min nivå behöver man knappt göra det heller, inbillar jag mig. Jag springer ju knappt några lopp längre, så tiderna är ju mer eller mindre skitsamma. Får kroppen springa är den nöjd. Punkt. 🙂
Igår blev det långpass. Känns lite märkligt att springa långt sådär mitt i veckan, men det är ju semesterlyx, för snart finns bara möjligheten att göra det på helgen igen.

image

Jag har gett mig ut på Hol-leden två gånger tidigare.
Dock fanns det en liten, liten snutt som jag (av någon ”oförklarlig” anledning) inte har sprungit. En del på mitten av den totalt 14,6 km långa leden. Så tredje gången gillt! Nu blev det hela rundan. Eller ja, nästan… (Kommer till det längre ner).

image

Älskade, underbara trollskog! Den är verkligen magisk!
Man tassar fram och det är nästan så att man förväntar sig att se små vättar och troll ibland mossan och stenarna… 🙂  Ganska teknisk bitvis med lite mer rötter. På ett par ställen hade de lagt ut sand (?!) Troligen för att förbättra vägen/marken just där, men att springa trail på finkorning sandstrand, när det samtidigt är kuperat är ju inte det lättaste… *pust* Men starka ben får man ju, om man ska se det positiva! 😉

image

Efter en stund kom jag fram till följande skylt.
Blev lite full i skratt. Det är tydligen inte bara i verkliga livet som man kommer till vägskäl och behöver välja, utan även ute i skogen. Jag stod och funderade en stund. 9 gånger av 10 hade jag valt den svåra vägen. Jag är ju trots allt ganska envis (och smådum?), men just idag valde jag den lättare skogsvägen. Jag visste sedan tidigare rundor att mosslöpning väntade ett par km fram och varför stånga sig blodig…? Särskilt när man inte var inställd på (eller vad medveten om valet) bergsklättring? 😉 (Vi tar det nästa gång, helt enkelt).

image

Ungefär halvvägs passerar man Bäsjön.
Inte helt badvänlig (med brygga eller strand) men man kan absolut bada där om man vill. Det finns även en rastplats här med möjligheter till grillning. Trevligt stopp om man vandrar eller springer (ännu) längre rundor. Nu var något längre stopp inte något jag hade med i planeringen, så jag tog ett foto och fortsatte sedan in i skogen igen.

image

Efter sjön och en kort bit grusväg kommer man in till ”Ettermaden”.
Läste på en skylt att det betyder (Ungefär) ”ogenomtränglig våtmark”. Just nu var det inte såå farligt blött ändå. Det har ju inte regnat särskilt mycket i sommar. Men sist jag sprang här var det värre. Slafsade rätt bra i skorna då… 😉

image

Senaste tidens ösregn kanske har gjort sitt för naturen?
Blev lite förvånad över att hitta dessa små ”typer” mitt på stigen. Jag trodde alla kantareller hade torkat bort? De få stackarna fick sitta kvar, då jag ändå inte kan springa med svampar i händerna. Haha!

image

När bara sista biten av leden återstod stötte jag på fler nyfikna typer.
Jag är inte helt förtjust i kor (även om jag själv bor på landet) men just små, söta årskalvar är det svårt att vara rädd för. De var mer rädda för mig faktiskt, men ett par små klappar lyckades jag ”fjäska” mig till. 🙂

Jag kan definitivt rekommendera Hol-leden!
Det är lite asfalt/grusväg precis i början och i slutet, samt ett kalhygge (tyvärr…) på mitten, men i övrigt; mycket trevlig natur och mysiga stigar. Svårt att veta om det stämmer, men enligt min klocka är det ca 219 höjdmeter. Relativt mycket uppför första halvan och sedan nedför andra halvan. Och ja just det, den bjuder ju på lite bergklättring och mosse också ”så klart”. 😉

image

Annonser

7 thoughts on “Hol-leden Del III – The easy way or the hard way?

  1. Ping: Mitt 2014 Del 2 – Klädsim, arbetsbyte, reportrar och känlsan av att vara sämst! | Rund är också en form!

  2. Mumsig trailrapport som vanligt! Gillar såå dina foton!
    Nu har det börjat krypa neråt i temperatur här, så snart hägrar långpass, yey!

  3. Så vill jag bo!! Om det finns Internet förstås. Min mobil funkar inte ens i storstan så mobiltäckning kan kvitta.

  4. Jag har en kompis som brukar springa med en plastpåse i fickan då hon springer i skogen för att inte behöva lämna kvar kantareller i skogen om hon skulle stöta på några 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s