Belöningen!

Senaste två veckorna har knappt innefattat något annat än kvalitetsträning.
Även när jag har tänkt köra lugnare distanspass, har benen känts pigga och trummat på och så ”vips” har jag kört av en 8 km snabbdistans istället. Och så var det bl.a. ”tusingar” på det.

Häromdagen fick jag äntligen (!) till ett lugnare pass.
Dessutom i skogen. Favvorundan på 6,7 km, plus ytterligare en sväng så totalt blev det ca 10 km. Det kändes verkligen som en BELÖNING när jag kunde ”lufsa” fram i mitt eget tempo och bara njuta..!! Kärlek!
Jag kom på mig själv att tänka: ”Tävling? Varför? Och på asfalt..?? Varför gör jag inte alltid så här istället. Njutspringer ute i naturen?”

Haha! Tja, vad svarar man (sig själv)?
Jag VET ju att det är terrängen som lever i mitt hjärta! Men… hade jag alltid sprungit lugna pass i skogen hade jag nog tröttnat (litegrann) på det också. Känslan av att aldrig utmana sig liksom. Därför ser jag den här perioden som undantaget från regeln. I år har jag ju inte tävlat alls! Så en månad (eller två) med tuff uppladdning borde jag väl fixa? 😀

IMG_0132

Det märks att solen går ner tidigare. Det är väl bara att acceptera att hösten är här. Ganska mysigt i och för sig, men det känns ändå lite ”konstigt”. Här på klippan passade ”Love” på att filosofera lite. Hon har förstått grejen, den här tjejen! Matte däremot, insåg inte alls möjligheten till 5 minuters yoga/meditation där och då. Perfekt omgivning för det ju!

IMG_0165

Älskade, älskade stigar! Jag upphörs aldrig (!) att hänföras.
De är så magiska! Vackra så man tappar andan! Och så kan de ju vara riktigt jäkla jobbiga också, men det kommer ju liksom på köpet… 😉 Jag önskar att alla kunde uppleva känslan och inse vad vi trailnördar har hittat. Eller ja, mindre människor i skogen, om de INTE gör det i och för sig…. Haha!

IMG_0133

Bästa löparsällskapet! ”Vita Faran” och jag kom bra överens, missförstå mig inte!
Synd att det inte funkade, av olika anledningar.  Den här nya fröken är ”mjuk” och lugn i sättet. Men det märks att hon älskar att följa med i skogen! Hon lyssnar bättre UTAN koppel. Tyvärr vågar jag inte ha henne lös hela tiden, pga ”risken” att stöta på (hundrädda) människor eller andra hundar.

Så fort vi kommer in på lite mer ödsliga stigar, så får hon springa lös. Hon är oerhört lyhörd och springer bakom mig hela tiden. Förutom när jag säger varsågod och släpper förbi henne. Först då, ”rusar” hon på. Stannar upp och kollar så jag ”hänger med”. Haha! Tack för omtanken liksom… 😀

Annonser

3 thoughts on “Belöningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s