Det där med att våga…

”Det är bara hår, det är bara hår!” tänkte jag när jag satt i stolen igår.
Och det ÄR ju förvisso bara hår, men det är ju ändå en detalj som får mig att känna mig som ”jag”. Samtidigt var jag galet trött på mitt blonda, risiga hår…

Klippning och färgning var inbokat och så blev det. Efter lite bekymmer. Omfärgning av hårbotten blev det, för första färgningen ”tog inte” på ca en dm utav håret (!?) Jag brukar ju säga att jag inte är som andra (varför ska man vara det?) och tydligen var inte mitt hår som andras heller. Min (erfarna) frisör var lite fundersam… Haha!

Det kommer ju ta (minst) ett par dagar att vänja sig!
Varje gång jag tittar  i spegeln tänker jag: ”Va, vem är det där?” De tre sönerna stirrade bara på mig när jag kom hem! Men de sa i alla fall att de tyckte att det var snyggt. Antingen är de väluppfostrade eller så menade de vad de sa. 😉

jag8

Annonser

14 thoughts on “Det där med att våga…

  1. Ping: Mitt 2014 – Del 3 | Rund är också en form!

  2. Jag tycker det är supersnyggt =) Känner igen det där när jag ändrade hårfärg. Berättade för Basse hur jag tänkte: WHAT! vem är det där när jag tittade mig i spegeln 😉 Vi vågade och vann 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s