Nostalgi & The Military way!

Tanken var egentligen att jag skulle kört Yoga idag.
Men när jag närmade mig gymmet och märkte att himlen var molnfri, nymånen tittade fram och det var +13 grader (Wow!) blev löpsuget för stort! Bytte om och drog iväg på gatorna i utkanten av stan.

Det blev en nostalgi-tripp, även jag sprang lite på måfå.
Mitt omedvetna förde mig förbi mitt barndomshem, min gamla låg- /mellanstadieskola och området där min första lägenhet låg. Det är inte ofta jag springer i stan, på asfalt. Och skogen slår det mesta, men ändå: Jag erkänner. Det var rätt mysigt faktiskt!

löpning

Jodå, jag är mörkrädd (även i stan) fast på ett annat sätt.
Jag blir lite nojig när jag möter folk. Visst, älgar och vildsvin är inte att leka med, men lite ”crazy” människor är värre..! Alla jag mötte idag verkade dock ok. Jag känner mig faktiskt mest lugn när jag möter andra löpare. 😉

En annan tanke som slog mig var relativitet.
När jag sprang sträckor som jag som barn uppfattade som jääättelånga. Eller backar som kändes jäääättebranta.  Eh… Not so much! Om jag hade kört militär-stilen hade jag skrikit till mitt unga jag:
”- Men för helvete unge, det här kan ju inte ens KALLAS för backe..?!?!”
Mitt lugnare jag småler lite och tänker; allt är ju relativt. Och alla kuperade skogsmil har jag gjort mig miljöskadad. Haha! 😀

Annonser

8 thoughts on “Nostalgi & The Military way!

  1. Åh visst är det lite komiskt när man går/springer/cyklar någon stans som man brukade som barn! Har många sånna backar hemhemma som kändes som en vägg då men som knappt är branta alls! 🙂

  2. Mörkret gör allt så mystiskt och läbbigt på ngt vis… man blir av ngn anledning mer obersvant och jag iaf blir så skeptisk när jag möter ngn….
    Ja, konstigt va…det måste vara ngt som går! 😉 hehe

  3. Vet du… Har last dina blogginlägg under en himmelens lång tid men inte riktigt känt igen mig de senaste månaderna. Har varit lite off kan man säga. Snuva. Trötthet. You name it. Men så nu – boom! Jag är tillbaka! Tack snälla fina för allt du skriver och att du skriver! Du är en sann inspiratör (existerar ens det ordet?). Hur som! Tack!

    • Jo, det är det väl. I alla fall vissa DELAR av Alingsås. Men där ”lightsen” är, är det näst intill omöjligt att springa, pga allt folk, så man får springa på andra ställen och där är det lika mörkt som vanligt. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s