Förminska sin prestation? Och att våga V.Å.G.A.!

Söndag morgon. Jag är utsövd men ändå otroligt seg och laddar för en runda.
Hoppas ni har sovit bra? 🙂

Är det bara jag är eller blir det mer och mer vanligt att bloggare skriver:
”Idag var jag ute på en 4 (eller 6-, eller 10-) km runda. Det var ju inte så långt, men……”

Varför lägger man in en värdering i det man precis har gjort?
Jag kan köpa att 4 km inte är så långt för just den personen (om man vanligtvis springer 20 km), men jag kan tänka mig att om någon som är ny inom löpningen läser, känner de sig kanske lite nervärderade och tänker att ”jag hade varit ÖVERLYCKLIG om jag hade kunnat springa 4 km över huvudtaget”.
Räcker det inte att bara skriva: ”Jag sprang 4 km idag och det var fantastiskt – ljuvligt – ren njutning – för att (osv…)” ?

Likaså funderade jag över ett annat fenomen i en forumtråd.
Att man får känslan av att personer inte inser hur bra de faktiskt är. Att de inte har varken självförtroendet att tro att de klarar en utmaning, eller självkänslan att tro på sig själv…? Personen ställde frågan:
”Jag springer mellan 3-7 mil i veckan. När är jag redo att springa en mara?”
Eh… Alltså? Jag skulle säga att personen redo, NU!

Eller som en herre i tråden svarade: ”xxxxx,  du är redo. Man ska väl inte behöva vänta tills man redan är en fulländad maratonlöpare innan man springer sin första mara?”

Exakt så! Den meningen har en fantastisk poäng. Hur ska man veta, om man aldrig vågar prova? 🙂 Hur känner ni? Måste ni veta till 100 % att ni fixar något, eller vågar ni testa och ser vad som händer?

citat

Annonser

18 thoughts on “Förminska sin prestation? Och att våga V.Å.G.A.!

  1. Ping: Mitt 2014 – Del 3 | Rund är också en form!

  2. älskar utmaningar där man inte är 100 % säker ifall man klarar det eller inte. Körde mitt första skyrace i sommar, 57 km med 3000 höjdmeter i björkliden. Aldrig sprungit fjäll, ultra eller höjdmetrar, alltså hade jag inga erfarenheter överhuvudtaget. Var inställd på att man kanske skulle behöva bryta. Kom på plats 9! Vill inte på något sätt skryta utan mer poängtera att jag tror att man helt enkelt prestera bättre ifall man inte är hundra procent säker för då tror jag man släpper pressen på sig själv. Känner man sig väl förberedd är det nog lättare att skapa höga prestationskrav och förväntningar på sig själv som i sin tur kan leda till att man prestera sämre. Tror jag iaf! Tror också att när man inte känner sig helt säker på ifall man klarar något t ex springa ett marathon så tror jag att man är väl förberedd 😉

  3. Knasigt det där egentligen! Många gör det nog utan att tänka sig för. Själv brukar jag snarare testa grejer helt utan självinsikt, under devisen ”man klarar alltid dubbelt så mycket som man tror” 😀

  4. För min del är de subjektiva värderingarna av mina rundor i bloggen värdefulla för då kan jag (när jag har tid och är noga) gå tillbaka och ibland hitta en koppling mellan hur det gått, hur det känts och någon orsak. Men om du tänker på vad folk skriver i forum är det kanske mer jantelag bakom. Om man klarar en Mara eller inte är ju lätt att testa. Det är ju bara att äta bra och försöka springa sin milrunda fyra varv eller nåt. Sen vet man. Aldrig förstått varför folk ska lägga ut tusenlappar på startavgifter och våndor för att testa.

  5. Väldigt klokt skrivet!! Jag skriver aldrig hur långt jag har sprungit men jag är kanon nöjd med mina ”bara 4 km- rundor”, om jag har tur så orkar jag 6 km. Men för mig är inte poängen att springa långt utan att springa och tycka det är kul 🙂

  6. Jättedumt att nedvärdera sin egen prestation. Fast ibland tror jag att det ligger både osäkerhet och bekräftelsebehov bakom… att personen verkligen behöver ”det där klarar du LÄTT SOM EN PLÄTT!” Själv blir jag ganska ofta förvånad när jag klarat nåt jag kanske inte riktigt trodde skulle gå så bra – men rädd för att prova? Inte alls! Med vänlig hälsning/ hon som körde vasaloppet med 5 mil i skidbenen innan :p (allt handlar ju på vilket SÄTT du vill genomför loppet, om du vill springa en mara på under 4 timmar eller om du vill springa en mara punkt ;))

  7. Ping: Springa på känsla | Träningsblogga

  8. det är väldigt svenskt på något sätt. Jag själv drivs av en stark önskan att få vad jag skapar – oavsett om det är inom löpning eller annat, likt föremål – bekräftat. Att själv gått från 100+ kilo och nästintill döende efter 100 meter till 75 kilo och att nu kunna motionslöpa halvmaror förundrar mig fortfarande. Men jag insåg tidigt att mitt mål är att klara saker. Bara att ta sig utanför dörren kan vara svårt, än värre om man oroar sig. Om jag kunde så skulle jag dela med mig starkare av mina funderingar om det hela, men det skulle nog kräva en bok…

  9. Nja, jag tycker nog att en del av felet i så fall ligger hos läsaren som jämför sig. Om det inte är så att bloggaren skriver nedvärderande om de som kan mindre för då skulle jag genast sluta läsa 🙂

  10. Åh du har så rätt! Men jag tror att vi är många sim helt omedvetet formulerar oss så. Men jag tänkte faktiskt på det själv här om dagen när jag var besviken för att min cykeltur ”bara” blev strax över 4mil.. För några månader sen hade jag själv varit alldeles lyrisk över den sträckan! Men nu när du har påpekat det så tror jag att vi är många som kommer sudda och börja om när vi kommer på oss själva! Tack för att du gör bloggvärlden lite bättre! 🙂

    Och nej, det är ju det som är tjusningen med en utmaning, att man inte vet till 100% att man kommer klara det 🙂
    Min längsta sträcka på skidor: 30km
    Min längsta sträcka på cykel: 23km med långa stopp
    Min längsta sträcka simning: 1km
    Min längsta sträcka löpning: 11km

    Och ändå ser jag så förbaskat mycket fram emot den där klassikern!

  11. Håller med dig båda delarna du skrev om.
    När det kommer till det sistnämnda så gör jag ofta saker som jag nog egentligen inte är riktigt förberedd på, men jag gillar utmaningar 😉 Eller när blir man riktigt förberedd för något? ;)Jag har iofs inte världens bästa självförtroende och tror ganska lite på mig själv. Jobbar med mig själv på den fronten!

  12. Kloka du! Känner mej lite träffad nästan då jag för ett tag sedan skrev om att jag måste lära mej uppskatta de korta rundorna eftersom jag har svårt att tycka att jag sprungit om jag inte sprungit 5 km minst. Samtidigt var ju 2-3 kilometer min standardrunda för bara ett år sedan typ och jag var till mej över att kunna springa så långt. Lätt att glömma. Fast jag försöker vara tydlig med att jag utgår från mej själv, där jag är just nu för det är verkligen så personligt vad som är långt och kort, snabbt och sakta.

    Angående det andra: Jag är nog typiskt oängslig när det gäller att ge sej på nya utmaningar. Jag är lite så: Det värsta som kan hända är att de inte går och då är det verkligen inte hela världen 🙂

  13. Jag hoppar ofta in i saker som verkar kul utan att kanske tänka mig för innan. T ex ett lopp som jag inte vet om jag kommer klara eller springa på en bra tid eller whatever. Medan jag vet att min sambo är tvärtom, han måste i princip veta att han klarar av en viss utmaning innan han gör det. Jag är mer med för upplevelsens skull, oavsett hur det går 😉

    /Dessi
    http://www.dessi.se

  14. Så trist men så är det nog… vi blir mer eller mindre omedvetet uppfostrade att tänka så här. Jag jobbar ständigt på att vända mitt eget tänk om mig själv. Men jag vet att jag mäter mitt eget värde i prestation. Och att jag sällan eller aldrig anser att jag presterat good enough. Kram.

  15. Bra skrivet (som vanligt)!
    Jag känner igen mig massor i det där med att lägga in en värdering…
    Kan läsa mina första inlägg, då jag inte orkade springa alls, men blev överlycklig när jag lyckades springa 3 km, och sedan 5 osv osv. När jag sprang milen på 1:06, lyckan! Då var jag skitstolt över 1,06, eller att jag kunde springa milen öht.
    Ja, jag är nog skyldig till att vara en sådan där ”bara 5 km”-bloggare, men jag ska verkligen försöka att bli bättre. Jag VET ju egentligen vilken väg jag gått från 0 km till 21, och det funkade ju även med ”bara” 5 km-rundor då och då…
    Oj vilken lång och halvflummig kommentar, hade nästan kunnat skriva ett helt blogginlägg om ämnet själv 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s