Juldagen 2014 skulle innebära ett långpass.
Det planerade jag redan tidigare i veckan. Och det bjöds dessutom på perfekt löparväder (åtminstone sett till årstiden): Strålande sol, vacker, klarblå himmel och fyra minusgrader. Lovely!
Jag satt och luskade ut nya, möjliga löpstigar på kartan, innan jag begav mig ut.
En del av dem visade sig vara magiska! Andra, not so much… En del var knögliga, gamla skogsmaskinsvägar. Kanske låg det stigar där innan? Synd i så fall. Och om det inte gjorde det, förstår jag inte riktigt varför man märker ut det som ”streckad stig”?
En annan sak som inte alltid stämmer är att stigen inte går där den är utsatt.
Eller att den inte går lika långt som det ser ut på kartan. Här tog stigen plötsligt slut! Smått frustrerande. Love såg totalt frågande ut, när jag vände.
”-Va ? Vad menar du matte? Vända?? Ska vi inte fortsätta ”offtrail”, mellan granen och klippblocket?!” 😛
Första 8 km (ca) gick förvånansvärt lätt.
De tickade på utan att det kändes som att jag sprang. Skum känsla. De där felspringningarna och återvändsgränserna är såå värt det, när man hittade de där nya guldkornen! Mjuka, små stigar som är tagna ur en trollsaga.
I min närhet har det funnits ett enmils-spår som kallas ”Vildmarksleden”.
Den går fortfarande att springa (dock omärkt), pga lite diskussioner med markägare (om jag har förstått det hela rätt).
Idag upptäckte jag att de hade dragit om den. Nu är den smal (!) och riktigt kuperad/knölig bitvis, vilket gör den ännu tuffare. Men riktigt rolig! Det blir en utmaning att försöka springa den fortare någon gång…! 🙂
Den där känslan av lätthet i början.
Den fick jag igen för senare. Sista 4-5 km var riktigt tunga…! Det värkte i varje muskel, oavsett hur mycket jag gick ner i tempo. Särskilt höftböjarna kändes lite möra. Inte så konstigt i terräng, när man lyfter fötterna lite mer i och för sig.
Dessutom har höstens långpass legat på max 12-14 km, så det är väl fullt förståeligt att kroppen protesterar lite, när man kör 18 km i terräng…? 🙂
Hela jag var lite mör, när jag kom hem. Även Love, lite smått faktiskt. Det har nog inte hänt innan?! Någon gång ska ju vara den första.
Rund är också en form - Trail & Träning 
Grymt med 18 i terräng! Provat på trail nu lite grann och det är ju ljuvligt, riktigt tufft, jobbigt, trixigt, roligt och vackert! 🙂
Ja, det är ljuvligt! Och tufft! (Du skulle sett hur trött jag var)…. Haha! 😀
Åh vilken underbar runda!! Vill oxå få till nåt sånt snart!
Tack ❤
Grym är du! Jag är på väg du vet varje dag att börja 😛
Perfekt spenderad juldag! Härliga bilder 🙂
Vacker natur och snygga bilder. Synd på stigarna dock. Kram.
Åh vilken härlig runda, måste kännas i kroppen idag 🙂 Det är riktigt roligt när man hittar nya stigar.
Mums för ljuvliga bilder och springglädje, trots den sega ”spurten” 😉
Verkligen slut på skogslöpning här nu, snön ligger VERKLIGEN där den ligger (dags att köpa nya skidor känner jag!)…. sörjer litegrann, men försöker hitta plogade skogsvägar istället och överlag hålla mej en bit från bebyggelsen (skogstroll som jag är).
Kram!
-18. Njut av solen!
Vackert! Lyckos. Bra sprunget!
Hurra för 18 km på juldagen. Duktigt!
Hej, vart är starten på ängabospåret? Är lite sugen på att kolla in det.. 🙂
Den är inte jättelång Johan, men lättast hittar du starten om du springer upp på grusvägen som går förbi Ängabo Vårdcentral. När du kommer en bit in på grusvägen sticker stigen av åt höger. Följer du den kommer du ut vid fotbollsplanen uppe vid baldersgatan och kan springa in på en ny stig på anda sidan planen, ut över marydvägen och fortsätta på potatisleden. 🙂
Okej, hur går potatisleden sen då, jag sprang mest i hjortgården o sommras o trivs där men vill ha lite fler skogs stigar
Springer du över Marydvägen och ner vid agnsjön, kommer du under tunneln in emot västra Ängabo. Därifrån går potatisleden förbi gamla bastun (vid Gerdsken) över på andra sidan sjön och upp i skogen bakom torvmossen. På stigar ner till gamla plantskolan vid Vadsjön, under E20 och in i skogen bort mot Stadsskogen. Du kan springa en bra bit. 🙂
Tack! Grymt =)