Juldagslöpning – Långpass!

Juldagen 2014 skulle innebära ett långpass.
Det planerade jag redan tidigare i veckan. Och det bjöds dessutom på perfekt löparväder (åtminstone sett till årstiden): Strålande sol, vacker, klarblå himmel och fyra minusgrader. Lovely!

Jag satt och luskade ut nya, möjliga löpstigar på kartan, innan jag begav mig ut.
En del av dem visade sig vara magiska! Andra, not so much… En del var knögliga, gamla skogsmaskinsvägar. Kanske låg det stigar där innan? Synd i så fall. Och om det inte gjorde det, förstår jag inte riktigt varför man märker ut det som ”streckad stig”?

En annan sak som inte alltid stämmer är att stigen inte går där den är utsatt.
Eller att den inte går lika långt som det ser ut på kartan. Här tog stigen plötsligt slut! Smått frustrerande. Love såg totalt frågande ut, när jag vände.
”-Va ? Vad menar du matte? Vända?? Ska vi inte fortsätta ”offtrail”, mellan granen och klippblocket?!” 😛

Första 8 km (ca) gick förvånansvärt lätt.
De tickade på utan att det kändes som att jag sprang. Skum känsla. De där felspringningarna och återvändsgränserna är såå värt det, när man hittade de där nya guldkornen! Mjuka, små stigar som är tagna ur en trollsaga.

I min närhet har det funnits ett enmils-spår som kallas ”Vildmarksleden”.
Den går fortfarande att springa (dock omärkt),  pga lite diskussioner med markägare (om jag har förstått det hela rätt).
Idag upptäckte jag att de hade dragit om den. Nu är den smal (!) och riktigt kuperad/knölig bitvis, vilket gör den ännu tuffare. Men riktigt rolig! Det blir en utmaning att försöka springa den fortare någon gång…! 🙂

Den där känslan av lätthet i början.
Den fick jag igen för senare. Sista 4-5 km var riktigt tunga…! Det värkte i varje muskel, oavsett hur mycket jag gick ner i tempo. Särskilt höftböjarna kändes lite möra. Inte så konstigt i terräng, när man lyfter fötterna lite mer i och för sig.

Dessutom har höstens långpass legat på max 12-14 km, så det är väl fullt förståeligt att kroppen protesterar lite, när man kör 18 km i terräng…? 🙂
Hela jag var lite mör, när jag kom hem. Även Love, lite smått faktiskt. Det har nog inte hänt innan?! Någon gång ska ju vara den första.