Den här ”hysterin” med tranor och huvudstående..?

Jag blev kär i yogan för ett par år sedan och har yogat regelbundet sen dess. 
Jag är fortfarande smärtsamt medveten om att jag kan bli bättre på att göra det på egen hand, hemma… 😉 (Gruppyogan är lättare att få till, för min del).
Jag märker verkligen hur jag har blivit rörligare och smidigare, även om det finns massor (!) att lära sig och att jag kan blir betydligt mer rörlig. Hur jag lättare släpper tankar om saker jag ändå inte kan påverka. Hur jag blir lugnare i mig själv och tror mer på min egen förmåga.

Googlar man ”yoga” på internet, eller kollar yogabilder på insta; Där ser man den enda svåra övningen efter en andra. Man ska helst går ner i split över huvudet, med bara en arm i golvet, samtidigt som man blundar…
Självklart ska såna bilder inspirera. Men inte sätta gränsen för vad yoga ä.r.!

Det är många nybörjare som försöker sig på ”Tranan” (med risk att dyka på näsan och börja blöda), Huvudstående (akta nacken!) och ”Trädet” (med den upplyfta foten mitt på knät…?! Aj). 😦

Foto: jumeirah.com

Foto: jumeirah.com

De tror kanske att ju mer avancerade övningar de klarar, desto mer ”yogisar” är de.
Stopp ett tag. Som Jeanna så klokt säger; ”Vem går in på gymmet och förväntar sig att, som nybörjare, BÖRJA med 150 kg i marklyft? Skulle någon komma på tanken? Nej.
Så varför vill man så oerhört gärna fixa huvudstående när man inte har fått in tekniken på grundövningen; Solhälsning?
Nina beskriver hur hon möter personer som har höga krav på sig själv och som får dåliga upplevelser från yogan. Helt i onödan.

Meditera 5 minuter. Sitt eller ligg ner. Lyssna bara på dina egna andetag och släpp alla tankar!
Ett exempel på ett jätteskönt steg och start på morgonen. 🙂

Lyssna på kroppen! Börja från början. Släpp kraven.
Hitta balansen. Andningen. Stabiliteten. Känslan.

Annonser

14 thoughts on “Den här ”hysterin” med tranor och huvudstående..?

  1. Det är intressant med yoga. När jag började yoga hade jag väldigt mycket fysiskt prestationstänk. Det var ju inte lönt att gå på lugna pass, det skulle ju vara rejäl styrketräning. Och för varje pass ville jag testa nya positioner, mer och mer avancerade. Då handlade det bara om prestation. Men nu, efter ungefär fyra års mer eller mindre regelbundet yogande, har jag istället börjat uppskatta den vilsamma delen av yogan. Andningen, avslappningen på slutet, bara att ligga länge med fötterna upp mot en vägg. Nu vill jag bara ha vilan. Vet inte om det är tecken på någon slags mognad eller lathet 😉

  2. PANG! rakt på det! Så snyggt beskrivet att jag vill brista ut i spontanapplåder (men det går ju inte, jag smygläser ju bloggar på jobbet!). Jag har ju just börjat yoga, körde först en app som tog det väldigt långsamt och lätt genom grunderna och sedan, när jag hade fattat grejen hittade jag Yoga with Adriene – 30 day challange på youtube. Hon är helskön, inget mumbojumboflum och ger alternativ hela tiden och dessutom driver hon med sig själv. Älskar det! Tack för att du inspirerar! kram!

  3. Skönt att läsa. Som jag brukar säga till mina yogaelever – det ör viktigare att kunna stå på fötterna. Verkligen stå på dem och låta dem styra i yogan. Inte många som fixar!

  4. Ping: yoga ♥ löpning | jag låter mej värmas.

  5. Ja, du vet ju att jag brinner alltmer för detta – där less is more och där yogan får vara yoga. Precis som Anna säger så gillar även jag att utmana mej, men då är det just ”en grej” och något som händer utanför yogamattan och utan intentionen att jag yogar.
    Kram och tack för länkkärlek 🙂

  6. Helt rätt! Jag njuter av de lugna delarna på yogan även om det är kul med lite utmaningar ibland! Men gick länge innan jag ens började prova på de svårare sakerna. Det viktiga med passen för mig är den totala avslappningen och lugnet och så uppmjukningen av musklerna. Älskar det!

  7. Känner samma sak! Ibland har jag till och med tänkt ”varför yoga idag? jag kommer ändå inte orka göra något avancerat/långt/hela programmet”. Så dumt! Förmodligen dem tillfällena jag behöver det som mest. Varva ner och fokusera på mig och kroppens mående. Jag är så glad att jag inte har instagram och att jag har rensat mitt bloggflöde så jag bara har inspiration som motiverar – inte skrämmer iväg mig.

  8. Men eller hur! Yoga har blivit hajpat och ju konstigare ju bättre. Jag erkänner att jag gärna står på huvudet, för att jag tycker det är kul, men det är inte så mycket yoga utan mer en grej. Precis som jag vill kunna göra chins och stå på händer. En utmaning. När det gäller yoga gillar jag enkelheten och retar mig ibland på allt för konstiga övningar. När det är hyfsat enkelt har jag lättare att slappna av, landa i positionen och släppa taget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s