Intervallstege – Utmana pannbenet.

Personligen är jag mer förtjust i intervallstegar, än ”vanliga” intervaller.
Att något hela tiden förändras; antingen sträcka eller tid gör att hjärnan håller sig sysselsatt med annat än att tänka på hur jobbigt det är, JUST DÅ. Fokus ligger längre fram.

Jag tycker extra mycket om intervallstegar som går ”neråt”.
Exempelvis 6-4-2-1 minut. Kortare och kortare intervall är mentalt lättare (såklart). Under senaste passet utmanade jag mig själv lite. Korta intervaller (30 sek – 1 minut) är ”lätt” att maxa på, för man vet att det handlar om väldigt kort tid. Men när man ska köra blandat 1-5 minuter måste man planera lite mer, för att orka hela passet. Samtidigt vill man inte gå ut för långsamt. Svår balansgång det där.

Nu körde jag först 5-4-3-2-1 minut. (Kortare för varje och ”lätt” känsla).
Sedan 3 minuters set/gåvila, för att sen utmana pannbenet med att köra dem åt ”andra hållet”. Dvs börja med 1 minutaren; 1-2-3-4-5 minuter. Tufft att veta att det blir längre och längre. 😮 (Även om tempot blir något långsammare och anpassas efter den längre sträckan).

Även här kan det vara svårt att veta vilket tempo man ska lägga sig på. För mig såg det ut så här (men behöver självklart anpassas efter ens egna förutsättningar/fart). 🙂

• 5 min – 6,05 tempo (Strax under tröskeltempo för mig). 90 sek gåvila
• 4 min – 5,45 tempo. 90 sek gåvila
• 3 min – 5,30 tempo. 60 sek gåvila
• 2 min – 5,10 tempo. 30 sek gåvila
• 1 min – 4,45 tempo. 30 sek gåvila

Och sedan ”tillbaka” åt andra hållet, som sagt. 🙂