Värmland i April-skrud!

Vi kom upp till Värmland i torsdagskväll. 
Eller ja… Mer natt kanske. Vi kom inte iväg förrän vid 19-tiden hemifrån, så barnen sov åtminstone (sista) halva sträckan. De vaknade lägligt till vid midnatt, då vi var framme. Jag som ofta lägger mig vid 22-tiden eller åtminstone innan 23, kände mig smått klubbad och slocknade i sängen efter max en kvart…!

Igår bestämde jag mig därför för att sova middag.
En kort stund. En KORT stund…. Mmmm.. Jag somnade och vaknade 2,5 timme senare. Hoppsan. 😛 Förmodligen behövde kroppen det, så ok då. Däremot var jag seg som kola när jag vaknade… Bytte ändå om till löparkläder, men istället för att dra upp till Långberget (där Nordvärmlandsleden början) så här sent på dagen, valde jag att köra ett pass lite närmare ”hemma”.

Det blev lite grusväg och lite stigar och lite skoterled.
Älskar skoterleder! (Delar av Nordvärmlandsleden följer en). Det är omöjligt (och då menar jag omöjligt) att springa fel! De där stora röda kryssen syns bättre än någon annan markering! 🙂

Fast när jag skriver ”lite grusväg” måste jag väl rätt mig och säga att det mer var ”slush-puppy”-väg. Snön hade smält och sen frusit (typ x 100) och bildat små, små isbollar så när man försökte skjuta ifrån i steget hände INGENTING!! Foten bara sjönk igenom! Ungefär 3 km av rundan gick på sånt här underlag och jag var HELT SLUT i vaderna efter dessa tre km…! Värre än att springa i sand ju… 😮

IMG_3113
Tur i oturen att jag hade packat ner två par skor.
Varav det ena var mina metalldubbade Icebug Anima. Bra val där i sörjan, även om tanken kanske var mer ”fin” snö och stigar/lera. De trivdes även bra ute i skogen. Men jag stör mig på att jag får skav efter ca 6 km på höger stortå-led. Och BARA höger? Why??  Hade det varit en söm som spökar borde det väl vara samma bekymmer på båda fötterna?

På vissa ställen hade slush-puppy-slasket försvunnit och istället lämnat en ”härlig” (*ironisk*) svajig variant av lervälling som inte heller höll emot särskilt bra! Men visst. Ändå tre gånger bättre än iskulorna…
Många höjdmeter blev det i alla fall. Här i nordvärmland är även grusvägarna galet kuperade.  Backe upp och backe ner… På fotot nedan ser ni Barberget, 599 möh. (Jag var dock inte uppe på toppen. Det tar vi en annan dag). 😉


Kalhyggena här uppe kan man uppskatta LIIITE mer, även om jag tycker skogen är mysigast! (Såklart)!
Här innebär lite kapade granar åtminstone att man får en fantastisk utsikt över klarälven, bort mot Norge! I bakgrunden på det här fotot ser man Rådalsknölen. (Vad är det för skillnad på berg och knöl, förresten? Båda är ju ungefär lika höga…?) 😛

Lite dryga 8 km skrapade jag ihop och var rätt nöjd med det. Där där 350 höjdmeterna som jag ”fick på köpet” gjorde att det sög rätt bra i benen…!

Annonser

4 thoughts on “Värmland i April-skrud!

  1. Ser så ljuvligt ut att springa där (trots snö och gegga, det tänker jag bort).
    Och en annan sak: sova middag! Det var INTE igår man gjorde det. Saknar det lite. Vill börja med det igen, men när ska man hinna!? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s