God morgon!
Det är många tankar som har rört sig i mitt huvud senaste dygnet. Rätt röriga sådana, men jag tänkte ändå försöka sammanfatta dem på något sätt. Den röda tråden är väl att huvudet redan (!) har lyckats förtränga hur jobbigt det var, medans kroppen fortfarande känner av sviterna av detsamma… 😉
- Hjärnan: ”Alltså, de där 42-43 km var ju faktiskt inte sååå långt ändå…!”
Kroppen: ”Eh, du hjärnan… Du är ju dum i huvudet?!” - Min kropp är så jäkla grym, som klarade det! En häfta känsla när man inser att kroppen trots allt matade på i 12 km e.f.t.e.r. att det började göra ont i musklerna?! (Detta trots att jag knappt kört långpass som varit över 20 km tidigare).
Ok, aningens idiotiskt. - Fast ni vill inte se hur jag går idag…. Agda, 96 hade lätt passerat mig…! Det här är ett skämt! Sambon tyckte jag var oerhört ”sexig” (NOT!) när jag
gickförsökte gå upp imorse. 😀 - Jag är märkligt (!) sugen på fler långa lopp. Kommer på mig själv att kolla upp BUM 45, Tjejmarathon, Ultra-Vasan 45 km och/eller ett 6 timmars lopp kanske?
- Samtidigt som jag (hjärnan) funderar på: ”Jag kanske ska köra alla fem ryggarna (21 km) på ”Skatås ryggar” i juni?”
Tänker kroppen: ”14 km kanske räcker?” (Eh…Logiken i det?) 😛
Rund är också en form - Trail & Träning 
Detta kallas även fördröjt endorfinrus. 😉 men såklart du ska kuta! En eller alla de där grejerna. 🙂
Härligt! Utmana dig själv medan du kan! Gissar vilt att du inte springercens en rygg när du ÄR Agda 96! Så pass på medan kroppen håller ihop (även om den klagar lite;))
Du är grymt duktig! Kram.
Wow vad grym du är!!!
Superbra jobbat.
Ska springa mitt första marathon i höst, ska bli riktigt kul att se om kroppen vill samarbeta.
Kram
Det är helt sjukt att springa så långt, shit så duktig du är!!
Alltså Skatås ryggar, så sugen på det! Fast jag funderar på att nöja mig med två ryggar 😉
Nä, fyra ryggar fixar du Ida!! 😉
Du är så grym, blir extremt pepp på att springa när jag läser din blogg. Heja dig! 🙂
Exakt sådär fungerar också jag – man tappar liksom respekt för antalet kilometer. Skönt för huvudet, mindre skönt för kroppen, haha. You go girl, gör det som känns roligt!
Kramkram!
Och så föds ännu ny ultralöpare… Lite längre, lite roligare och mycket mer mat!
Alla långlöpare är nog utrustade med ett selektivt minne, annars hade de nog aldrig gett sig på nya utmaningar trots smärtan under loppen…
Och ja, Tjejmarathon är verkligen ett måste-lopp. Dels verkar det ju vara jättetrevlig stämning och dels är det för en så god sak. Det finns fortfarande startplatser kvar till i år, nu har du ju i princip distansen inne 😉 Själv drömmer jag om det till nästa år.
Skatås ryggar! Det rycker våldsamt i springtarmen! Hade jag inte varit utomlands hade jag inte tvekat! Klart du ska springa! Så du kan berätta för mig om jag ska boka in det till nästa år 😜
Jag känner igen känslan du beskriver! Hjärnan glömmer fort och tur är väl det =). Jag tycker absolut att du ska testa något mer Ultralopp, jag har gjort både Tjejmarathon och Ultravasan45 och har bara gott att säga!!! Vill du bli extra bra omhändertagen och känna på riktigt bra support och skön stämning ska du definitivt välja Tjejmarathon – bättre lopp hittar du inte ur den aspekten.