Traildogen Love loves trail!

Säg det många gånger om du kan… Hehe!
Med långhelg i sikte kändes det igår eftermiddag som att kroppen redan hade gått ner i någon slags ”sleeping-mode”. Jag var sååå trött när jag stack från jobbet…! Att hjärnan har gått på högvarv senaste dygnen gjorde säkert inte saken bättre.

Lusten att bara åka hem och lägga mig på soffan var stor!
Det påick en inre dialog mellan min lust och mitt logiska tänkande. Till slut vann det logiska tänkandet; Jag VET ju att jag kommer må bättre när jag är färdig med träningspasset.

Tog med mig Love och gav mig ut.
Ungefär lika lätt som det kändes under de två passen i förra veckan. (Minst) lika tungt kändes det nu…?! Jösses, vem hade hällt betong i mina ben?? Förhoppningen var att det skulle släppa efter ett tag, men icke. Det kändes lika segt från start tills det att vi kom hem.

Och jodå, alla har ju såna träningspass ibland. När man inte får någonting gratis. När motivationen inte växer med varje steg (som den trots allt oftast gör) utan man bara längtar tills att man är hemma igen.

Någon som njöt betydligt mer av passet var Love!
Hon sprang som en skållad råtta längs stigarna. Vände otaliga gånger och kollade så att jag verkligen var med. (Det hade jag också undrat om jag var hon, med det tempot jag höll… Haha!) 😛

Eftersom det ändå gick i snigeltempo försökte jag njuta lite extra av naturen.
Jag har sagt det innan; kan vi stanna tiden för en stund? T.o.m. granarna är ju vackra med sina nya, ljusgröna skott!

När klockan närmade sig 6 km såg jag hur himlen plötsligt blev alldeles svart?!
Det såg ut som åskmoln och jag hade INTE lust att bli ”fast” i skogen under ett åskoväder, utan kutade (nåja…) hem. Stora droppar började falla när jag hade 10 meter kvar till ytterdörren. Snacka om tajming!!

Vilket naturskådespel vi fick…!!

Det är både lite skrämmande och fascinerande att det kan ändras så snabbt.  Nu blev det ”bara” regn och inget dunder. Men jag vågade inte chansa. Istället fick jag nöja mig med 7 km. Och just idag var det alldeles fullt tillräckligt, kände jag. Uja…?!

Annonser

10 thoughts on “Traildogen Love loves trail!

  1. Ping: Att springa med hund | trailflirt

  2. Jäklar, mäktig himmel! Älskar såna, fast helst från trygg åskådarplats ..:)
    Otroligt bra av dig att komma ut! Jag har en period där det trötta alltid vinner. Och jag är trött HELA tiden just nu pga järnbrist. Men – stärkt av din insats (jag fasar att jag också kommer ha blytunga ben och det känns liksom alltid som ett nederlag) ska jag besegra skallen minst en gång i helgen. Det känns ju trots allt ALLTID underbart efteråt… 🙂

  3. Ja, ATT det är vackert ute just nu med allt som grönskar. Glömmer ju nästan bort hur mycket jag hatar att bo på de här breddgraderna under t.ex. november 😉

  4. Ping: Toppar formen på mitt sätt |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s