Min räddning…?!

Kan man inte springa, får man (försöka) cykla.
Jag vet rejält nervös när jag tog min passbiljett till spinningen och gick uppför trappan emot salen. Redan där ömmade det rejält i vaden i varje ”fråntryck” mot trappavsatserna.
”Hur tusan ska det här gå till?!” tänkte jag. ”Lika bra att strunta i det här och köra styrka i gymmet istället.”

Trots den tanken (ändå in i sista stund) valde jag att svänga höger in i salen.
Förvarnade instruktören att om jag skulle gå ut, berodde det varken på honom som instruktör eller på passet, utan att jag i så fall hade ont.
Han skrattade lite, men tackade för att jag hade sagt till och bad mig lyssna extra noga på kroppen. Att köra mitt eget race. Said and done: Ställde in cykeln och satte mig och trampade på lätt, lätt (!) motstånd.

Första minuterna vågade jag knappt ta i alls med högerbenet.
Men lite efter hand vågade jag känna lite på det och det kändes helt ok. Kunde t.o.m. stå upp och köra backe ett tag. När ungefär halva passet hade passerat, fick jag lite småkänningar i vaden (inte värre än om jag går i trappa t.ex.) men tillräckligt för att jag skulle sitta ner i sadeln.
Efter det körde jag sittande, men reglerade motståndet istället. Det gick förvånansvärt bra att lägga på motstånd och trampa. Då kände jag ingenting! Är inte det märkligt? Det verkar liksom vara trycket ”uppifrån” som gör att det gör lite ont. Inte tryck i annan vinkel (tydligen). Hm…

Men ingen är gladare än jag, över att det gick bra!
I slutet av passet log jag med hela ansiktet! Som bara en kvinna, som just fått sin konditionstörst mättad, kan göra. Och som var hög på endorfiner! Styrketräning och yoga i all ära, men det är något särskilt med förhöjd puls, som får en att må såååå jäkla bra! 🙂

Svettande på hög nivå.
Ser ut som jag doppat halva håret i vatten. Haha!

Annonser

13 thoughts on “Min räddning…?!

  1. Det är något alldeles speciellt med spinningsvett. Alldeles för länge sen jag upplevde det nu. Och härligt att det gick bra!

  2. Tack för tipset 😉
    Jag sitter här hemma med ett ordentligt träningssug och lätt överansträngda muskelfästen runt knävecken efter söndagens sprintar på bootcampen. Jag vågade inte köra något idag, men håll gärna tummarna för något fungerar snart. Jag behöver också endorfiner 😉
    PS, kör du med spinningbyxor?

      • Ja, jag vet ju inte vad som behövs för ett spinningpass, det är väldigt länge sen jag provade, men jag cyklar inte heller till vardags, därav min fundering på om man behöver speciella grejer….
        Dina inlägg har i alla fall fått igång tankeverkstaden, så knäna kanske får vila imorgon också, men sen bär det av till gymmet igen. Om inte annat kan man ju köra rodd, assisterade pull-ups mm, precis som du var inne på 🙂

  3. Jag gillar spinning, även om det är inomhus och oftast luktar unken ingrodd svett i hela rummet, så får man iallafall svettas och flåsa ordentligt. Men hoppas att det onda i vaden ger med sig snart så att du kan komma ut och lufsa igen!

  4. Få träningsformer ger så mycket svett som spinning. Härligt att du klarade av det! Synd att jag tycker att det är så tråkigt för det är ju verkligen grym träning!

  5. GÖTT att det funkade! Jag är ingen spinningperson, men sällan blir jag så svettig och darrig som under såna pass… det är skitbra konditionsträning ju!

  6. Det bästa med spinning är att det nästan alltid fungerar. Hur löpskadad man än är! Och så får man utlopp för det där svettandet och flåsandet. Förstår precis vad du menar! Skönt att det fungerade!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s