2. Mitt första träningsminne.

Oj, det här var svårt.
Jag utövade aldrig någon sport när jag var liten. Däremot var jag ute mycket. Lekte ofta i skogen, klättrade i träd. Tävlade med kompisar vem som var bäst i bergklättring (där det fanns is?!) eller vem som vågade hoppa från högsta höjden/stenen/klippan. Nu i efterhand fattar jag inte riktigt hur jag vågade… 😮 Men utöver såna (som då var) vardagsgrejer:

1. Vi ska springa 2 km i skolan (något typ av coopers-test antar jag).
Jag får ett tidtagarur i handen (GPS-klocka. Vad var det?! Haha!) och spurtar iväg. Känner mig stark! Nu jäklar, ska jag minsann visa min idrottslärare i sjunde klass (som för övrigt var FANTASTISK) att jag är en grym löpare.
Jag känner mig stark i typ 500 meter… Sen tvärdör kroppen?! Inte helt chockerande kanske (så här i efterhand, eftersom jag inte hade löptränat alls och troligen gick ut i typ 3,30-tempo) men där och då förstod jag ingenting. Även om jag inte var någon idrottare, var jag ju inte särskilt stillasittande heller.

Fick blanda jogg och gång resterande 1,5 km.
När vi kom tilbaka skulle vi skriva ner tiden i lärarens pärm. Jag skämdes. Var besviken på mig själv och var rädd att göra läraren besviken också. (Jag hade inte alls höga krav på mig själv… Eh…)
Kollade på tiden som står på tidtagaruret. Skrev ner tiden, fast drog av några minuter för säkerhets skull. Skäms igen!  Drog förmodligen av för många minuter för att det ska vara rimligt  (?) Men läraren sa i alla fall aldrig något. Och inte fick vi betyg i 7:e klass heller, så det spelade nog inte så stor roll.

2. Jag följde med en kompis till stallet.
Just den lektionen hade de voltige. Och jag minns hur oerhört imponerad jag blev över deras balans och att de VÅGADE testa massa olika balansövningar och upp/nerhopp i både trav och galopp!
Just voltige tog det ett tag innan jag testade, men redan veckan efter var jag på min första ridlektion. Satt upp på en apelgrå C-ponny vid namn Vicky. Utseendemässigt en tunna, med fyra ben. Väääldigt lugn/långsam, men väldigt snäll och bra nybörjarponny! Däremot fastnade jag ju för lite smågalna hästar med motor, efter det. Ett tag red jag nästan bara en pigg, nipprig (över)känslig halvblodsfux, vid namn Miss Ellie.
Men under de senare 8-10 ridåren; Min finaste, finaste skrutt. Fullblodet Oakey! Hoppning var det bästa han visste! Fullt ös! Det och full galopp på grusvägar och över ängar. Är man fullblod så är man… 😉 Vi fick många härliga ridturer och minnen tillsammans!

hästtjej

Del 2 i utmaningen från uppochhoppa.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s