Naprapatbesöket.

De senaste dagarna har vaden faktiskt känts relativt bra.
Förvisso har jag inte försökt springa, men jag märker ändå av att vilan gör gott. Var smått nervös inför naprapatbesöket igår. Fast jag är alltid nervös när jag ska dit. Inte så att behandlingarna har gjort ont, utan mer att knakande och knäppande inte är det ”mysigaste” ljudet…

Byte av naprapat dessutom. ”Min” tidigare har flyttat till Götet. Kass!
Men den nya verkade också bra. Hon började med att kolla hur det såg ut när jag stod upp. Det är nog första gången jag har fått höra att ben, bäcken och rygg är rak! Så yeay på den!

Efter att ha pratat om symptomen och hon hade klämt och känt på vaden, fick jag värmebehandling. Detta rekommenderas INTE i det akuta skedet, nämnde hon, men eftersom jag har vilat i 2,5 vecka gick det bra.
Efter att ha mjukat upp muskeln ordentligt, klämde hon ännu mer. Domen löd, muskelbristning i den djupa vadmuskeln. Men (tack och lov) verkar det inte vara någon större bristning.

(Nej, inte svettig. Bara vabbande mamma som inte duschat). 😉

Hon masserade musklerna på insida vad, längst med skenbenet och AJ, AJ, AJ (!) vad stum jag var?! Sedan hittade hon även triggerpunkter/muskelknutor på baksida/högersida vad. Jag vet ju att jag har haft problem med högersidan tidigare. Delvis nere vid hälsenan så det var inte förvånande.

Hon sa plötsligt:
”- Du har väldigt starkt säte!” Jag blev glad och tackade, men det var tydligen inte BARA bra… Hehe! Stel ländrygg och stela hamstrings! Fokus på stretch! Yoga var jättebra. Framför allt ”Svanen” (som jag älskar) och ”Hunden” (Som jag inte är lika förtjust i…)

Jag fick ingen direkt löpvila.
Men däremot är det viktigt att jag värmer upp och lyssnar på kroppen! Stretchar sätet och kör egen punktmassage längs skenbenet/vaden (gör ont som f***n..!!) 😮
Under promenaderna framöver kan jag prova att jogga korta sträckor. Det får ”kännas” lite, men inte göra ont-ont och det får framför allt inte bli värre.
PS. Återbesök inbokat.