Kära intervallpass…!

…Jag saknar dig!
Jag vet att vi inte alltid kommer överens och jag hatar dig faktiskt ibland. Men jag älskar dig oftare. Så nu när jag inte har träffat dig på ett tag och förmodligen inte kommer träffa dig närmsta tiden heller, så saknar jag dig. Massor! Hatkärleken. Endorfinerna. Pulsen. Svetten. Andnöden. Jag-dör-men-jag-klarar-det-känslan!

Kroppen klarar så mycket mer än man tror!
Och när man tror att man inte fixar en enda meter till, så klarar man minst 50 meter till. Med lätthet! Det sitter i huvudet. Så ni som kan springa – Våga! Ut och ”dejta” intervallpasset. Känn hur ni växer, när ni märker att ni klarar det!
Även Sarah skrev ett intressant inlägg i ämnet: ”Sluta vara rädd för max”.

Långa intervaller är min (mentala) akilleshäl.
De få gånger jag får till just de passen och hjärnen säger åt mig att bara stanna och lägga mig ner och gräset och typ ”dö en smula”, brukar jag tänka: ”Vänta nu, hjärnan… Om en tiger jagade mig nu, hade jag stannat då? NEJ, just det! Det hade jag inte! Så nu kör vi klart intervallen. SEN får du/vi vila!”

Vad är ert bästa mentala intervalltips? 🙂

tiger

Foto: unet.me
Annonser

2 thoughts on “Kära intervallpass…!

  1. Innan ett ”maxpass” brukar jag visualisera mig att jag springer lätt, snyggt och är först i ett tex lopp eller likande. Lite mental focus och skärpa. Låter säkert flummigt och de är de väl, men de hjälper 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s