Social-långpass!

Tidigare i veckan bestämdes det.
Ett social-långpass i ”mina” skogar, tillsammans med Annelie. Och det är som hon sa; det som bestäms med kort (!) varsel blir ofta bäst! 🙂

Jag funderade ut en runda, för att försöka få med en del av mina favoritstigar. Inte helt rätt allt gånger. Jag vet inte hur många gånger jag (i alla fall första delen) sa:
”-Det är bara en liten bit till, sedan kommer vi till skogen.”
Märkligt hur en vissa sträcka kan uppfattas i ens eget huvud och sedan visa sig vara mycket längre i verkligheten. Haha!

Vi avverkade alla möjliga samtalsämnen.
Fjäll- och trailäventyr, skador, jobb, cykling, simning m.m. ! Km tickade på väldigt fort och jag hade bara lite småkänningar i vaden.
Annelie ”morrade” lite på mig, pga mitt val av rygga (och solen/värmen). Jag är ju van att, för det mesta, springa helt utan vätska. Och tog därför den som satt mest bekvämt. Inte den som hade plats för mest vatten. Jag och planering, ni vet. (Sorry). 😉

Äntligen framme där stigarna tog vid.

Vi följde potatisleden ca 5 km.
Tyvärr går den sedan ut en liten bit bland bebyggelse, därför vek vi av och tog en annan stig, som ledde oss tillbaka in i skogarna. Min vad började bli varm och kändes faktiskt mindre och mindre.
Bara vid ett par enstaka ställen, när foten hamnade i en viss vinkel, blev det lite för mycket ”töjning” av fel muskel/sena och då kände jag lite, litegrann. Annars ingenting! (Jag hade varit lite nervös innan rundan, eftersom jag visste att vi skulle förflytta oss ca 30 km).

Love fick en ”nygammal” vän.
Den här gången lärde Annelie henne att plocka blåbär på egen hand (eller med egen tand). Nästa gång jag plockar blåbär med barnen, gäller det nog att vara lite extra snabb, om Love är med…! Haha!

En av pärlorna kom på slutet: Naturreservatet ”Hjortgården”.
Där avverkade vi större delen av ”Vildmarksleden” (blå markering). Den går sedan ihop med röda spåret. Annelie tyckte dessa stigarna var väldigt vackra. Och jag håller med henne. Exakt den sträckan är min absoluta favorit, även till vardags! 🙂

När vi kom hem fick jag t.o.m. massage av min vad.
Helt oväntat. Tack snälla!! Smått mör var jag lite överallt. Framför allt i höfterna, som dels hade fått sitt häromdagen på gymmet i form av rehab-styrka. Men den här sträckan gjorde ju inte att de fick vila, direkt. Även fötterna protesterade en del.

Och som sagt. Det där spontana är väldigt roligt!
Tusen tack för en fantastiskt trevligt dygn! ”Outside the box”! 🙂

10 tankar om “Social-långpass!

  1. Pingback: Mitt 2015 – Del 2 – Andra halvåret | Rund är också en form – Trail & Träning

  2. Åh,det är så grymt med social träning! Vilken megarunda ni tog, jag är så impad av alla som grejar att springa så långt i terräng. Ser oerhört vackert ut där, bränsle för själen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s