Man får ju ofta höra att uppladdning (och vila) är viktigt.
Döm till min förvåning när bästa uppladdningen för dagen verkade vara:
1. Fest; + En natt på annans soffan, istället för i ens egen säng.
2. Jäktande; hämta barn och hund hos vänner. Snabbt matstopp hos dom.
3. Mer jäktande; till kalas med kakor och tårta.
Sedan gav sig sambon ut på en golfrunda.
Jahopp… Där försvann mina träningsplaner, tänkte jag. Men efter att ha lagt de två små barnen, frågade jag äldsta sonen om jag kunde ta en snabb runda. (Och med ”snabb” menade jag egentligen kort). Han kunde ringa om det var något och jag fanns i närheten av hemmet. Sagt och gjort.
Första 2 km var lite småsega.
Bjöds på en fantastisk (!) solnedgång! Var tvungen att njuta en minut eller två inne i vid sjön. Efter det sprang jag vidare. Och som jag sprang?! Blev oerhört förvånad över lättheten i benen. Vad är det som händer?! Men sköt genast undan tanken och passade på att njuta av känslan istället. INTE ifrågasätta ”runners high”! 🙂
3 toksnabba km (för att vara jag) blev det, utan att det kändes särskilt tungt. Även de två km nerjogg kändes GALET lätt. Sådär lätt som man bara kan inbilla sig att 3,50-tempo-löpare känner när de joggar i 7,30-tempo. Men som man själv (nästan) aldrig upplever.
Hade ett leende på läpparna och var så glad att jag hade gett mig ut!
Och funderar på om det även funkar med fest och tårta inför tävlingar…..? 😉
Rund är också en form - Trail & Träning 
Jag drar slutsatsen att man skall festa mer och äta mer tårta och applicerar omedelbart den här nya träningsteorin på mitt liv.
Yes! Där satt den 🙂
Instämmer med övriga kommentarer att man aldrig kan bli klok på kroppen… Det är en härlig känsla när allting plötsligt bara stämmer 🙂
Ja jösses, kroppen! Ibland undrar man om den tillhör en eller någon annan… :O
Sköna bilder som vanligt ♥
Man blir aldrig klok på kroppen! Däremot hade jag min lättaste ben någonsin på väg hem från en låååång arbetsdag som avslutades med semla! Jag väljer att tro att det är semlan som är knepet, inte låååånga arbetsdagar 🙂
Kroppen är härligt oförutsägbar! 😀
Nä, runners high ska man inte ifrågasätta, bara njuta järnet! Härlig läsning om härlig runda! 🙂
Kroppen är en fantastisk manick 🙂
Haha, jag har haft liknande upplevelser. Typ att en mil gått lekande lätt efter två månaders lättja. Och sjukt mycket segare när det borde gått som en dans. Himla märkligt det där, men jäkligt gött när det händer! Bra jobbat att ta dig ut efter allt jäktande!