ABC – Om mig

God morgon! Som ni säkert vet vid det här laget, tycker jag om listor.
Såg att bl.a. Jeanna, Erika och Sara hade hakat på.

A – Age: 35!

B – Biggest Fear: Att något ska hända mig eller min familj (såklart). I övrigt; Höjder eller att krocka. Får alltid ångest när jag hör talas om människor som varit med om bilolyckor.

C – Current Time: 09.25

D – Drink You Had Last: Som i drink eller dricka? Vet inte när jag drack en drink sist. De få gånger jag dricker brukar det bli ett glas rödvin eller rosé (nu på sommaren). Om i dricka; Kaffe.

E – Easiest Person To Talk To: Det beror ju på vad det är man pratar om. Jag pratar gärna och ofta med människor. Ett samtal kan flyta oerhört bra med en främling och kännas riktigt krystat med personer jag känner. Det är så olika. Vad gäller djupa tankar och känslor är jag nog oerhört introvert. Pratar sällan om det. Inte ens med mina närmaste vänner eller sambo.

F – Favorite Song: Kanske inte favoriten, men kommer och tänka på en låt som jag har starkast minne till: ”Unbreak my heart” med Toni Braxton. (Ja, det var ett tag sen).

G – Grossest Memory: Oj, svårt! Ett minne som ploppar upp direkt är från hemkunskapen i årskurs sex. Vi skulle göra fruktsallad, med bl.a. färsk ananas. En kille i klassen slant med kniven och vi fick istället en färsk fingertopp + lite blod i salladen….! 😮

H – Hometown: Alinge-texas! (Alingsås).

I –  In Love With:  Love.

J – Jealous Of:  Just nu människor som kan springa och springa och springa… Utan skador. Sedan kan man ju bli avundsjuk när man möter människor som har engagemang eller egenskaper man själv gärna hade varit bättre på/haft.

K – Kindest Person You Know: Jag försöker omge mig själv med människor som har just den egenskapen. (Och försöker själv vara det). Snällhet är en god egenskap, så länge den inte övergår i dum-snällhet. Man måste våga säga nej.

L – Life Isn’t Complete Without: Skratt!

M – Middle Name: Theresia. Var inte förtjust i det, när jag var yngre. Hela grejen med att inte sticka ut, ni vet… Men nu tycker jag det är unikt och fint!

IMG_5668

N – Number of Siblings: 1. En ”Sladdis”-lillebror, som är 8 år yngre än jag. Fast har fått höra att han var planerad, men inte jag. Innebär det att jag är en ”för-tidig-sladdis”? 😉

O – One Wish: Att jag skulle våga mer än jag gör. (Även om jag jobbar på det kontinuerligt och har blivit mycket bättre på att inte tänka så mycket).

P – Person You Spoke To On The Phone Last: Min sambo.

Q – Question You’re Always Asked:Varför står det XXXX efter ditt efternamn?” Ja du. Förmodligen för att jag heter det. 😉 Har dubbla efternamn (ett gammalt, udda knektnamn från min farfars sida).

R – Reason To Smile: Mina barn. Löpning. Skogen. Hästar. Sjuk humor. 😀

S – Song You Last Sang: “Chasing Cars” – med Snow Patrol.

T – Time You Woke Up: 06.15 – Jag är egentligen ingen morgonmänniska. Det här är dessutom första arbetsveckan, vilket har gjort att varje morgon som kommer innebär att jag blivit liiite tröttare än den förra. (För man är ju klok och går ju och lägger sig lite tidigare varje kväll. Eh… not).

U – Underwear Color: Mestadels svart. Det finns även några med röda och några med marinmotiv och prickar. Haha! Har även enstaka vita, men det är inte någon favorit.

V – Vacation Destination: Nu har vi precis varit i fjällen. Det är inget mer inbokat för tillfället. Men har i flera år varit rejält sugen på att åka till Irland!

W – Worst Habit: Att jag lägger alla mina kläder i högar överallt. Troligen för att min garderob är full… (Och jag har tänkt rensa den i flera år)! 😮

X – X-Rays You’ve Had: En magnetröntgen på Borås lasarett (2002…?) Fick domningar i ansikte och nacke och fick åka in akut. De hittade dock inget konstigt. (Tack och lov, kanske man ska säga? Fast ändå frustrerande att inte veta vad det berodde på).

Y – Your Favorite Food: Pasta-freak! Älskar goda, krämiga pastarätter. Fast ibland är det gott med en (gärna hemmagjord) hamburgare, en smakrik fiskrätt eller en fruktsallad också.

Z – Zodiac Sign: Jag är fisk. Är inte jätteinsatt (längre). Hade en vän på gymnasiet som var väldigt intresserad av astrologi. Minnas att fiskar är oerhört känslosamma, empatiska och lever gärna i sin egen drömvärld. Stämmer nog ganska bra. Drömmer ofta och mycket.

Nya utmaningar och drömmar!

Jag vet inte riktigt varför det har börjat bubbla inom mig just nu.
Kanske för att jag inte kan springa så mycket som jag vill? Att jag i våras klarade av flera maratonlånga sträckor och sedan inte kunde utmana mig ytterligare. Eller för att det just nu är högsäsong i lopp allmänhet och långlopp i synnerhet. Inspiration, har jag hört att det kallas. 🙂

En massa nya drömmar och utmaningar som dyker upp i huvudet!
Som jag vill kunna se fram emot. Träna inför. Och klara. Vara stolt. Växa!
Om kroppen håller, vill säga… Självklart får jag utgå ifrån att vaden kommer återhämta sig, men just nu känns det bara frustrerande.

Samtidigt tänker jag; även om jag hade varit helt skadefri just nu, hur vet jag att jag hade varit helt skadefri när utmaningarna knackar på dörren? Man kan ju aldrig veta, så jag borde inte haka upp mig på det. Nu bestämmer jag det. Inte haka upp mig! Så. 🙂

fjällmara

Foto: fjallmaraton.se

Utmaningarna då?
Jag drömmer om ett fjäll-halvmaraton. Och Ultravasan 45 km. Och så en repris på förra årets linnémaraton i April.
Det sistanämnda; kuperat men ändå ett relativt ”snällt” kravlöst (kanske mest mentalt kravlöst för egen del?) maraton, där det inte finns något tidschip eller resultatlistor. Bara min egen upplevelse och min egen tid. Ett rejält långpass i skogen, med massor av mat- och vätskestationer. Perfekt! 🙂
Och så Råda Ultra natt. Något jag varit lite småsugen på sedan två år tillbaka. Första året var jag inte tränad för det. Andra året hade jag blivit skadad. Så jäkla typiskt.

Sedan är ju ironin enorm.
Det var ju under ett långpass – Efter en vår med mycket mängd – Som vaden ”till slut” pajade. Bästa förutsättningarna, inför långlopp, right?  Gör om, gör rätt. På något sätt, borde det ju gå. Försiktighet och klokhet.

Vad är din nästa utmaning/dröm? *nyfiken*
Realistisk eller (just nu) orealistisk. 🙂

Förhandla med sig själv!

Märkligt hur hjärnan försöker vara logisk.
Samtidigt som hjärtat bara viskar ”Spring! Bara liiiite. Snälla?” Jag tog mig till gymmet som planerat och fokuserade på rehab/stabiliserande övningar för höft, vader och ben/knän. För att göra passet lite roligare slängde jag in lite bänkpress och rygg/triceps på slutet också. Men hela tiden hörde jag rösten:
”Spring istället! Varför gör vi det här?”

T.o.m. i bilen på vägen hem, efter avslutat pass kom tankarna.
”Jag kanske bara kan jogga ner någon km”
Men sluta! NEJ har jag ju sagt!  Rehab är inte superroligt och trots att man vet att det är viktigt, är det svårt att övertala hjärtat.

Dagens frukost. Jordgubbsfrossa (chockerande…) 😉
Och gravad laxknäcke. Ä.l.s.k.a.r. gravad lax på knäckebröd eller på grovt bröd.

Har ni haft en bra start på veckan?

IMG_5789

Så här såg passet ut, för er som är nyfikna. 🙂

* Höftlyft åt sidan i CC: 4×10 reps/ben
* Tåhävningar, maskin (båda benen): 2×25 reps.
* Tåhävningar, maskin (ett ben): 2×15 reps/ben.
* Sittande Bencurl: 4×10-12 reps.
* Benspark: 4×10 reps.

* Tricepspress i CC: 15-12-10-12 reps.
* Smala latsdrag: 4×10 reps.
* Hög, bred rodd/baksida axlar i CC: 4×10-12 reps.
* Bänkpressg: 10-8-6-5-6-12 reps.

Sommar-Söndag & Fiskedrag…

Märkligt hur man kan blinka och så är helgen över.
Det har dock varit en fantastisk sådan! Innehållande både sol, värme, löpning, god mat och familjemys.

* Jag fortsätter njuta av de två (!) senast inköpta kartongerna jordgubbar (De sista)?
* Ett löppass blev det. Önskar det vore ett till, men vågade inte pressa på för mycket.
* Bad och lek med familjen.
* Söndagsfika med föräldrar och lillebror.

Något som tog bort lite av udden under den annars så trevliga badstunden;
Love skulle simma ut och hämta en pinne. Ser något blänka till runt hennes nos och skriker:
”- LOSS!!!”

Som tur är vänder hon kvickt och simmer in mot mig.
Tyvärr hjälpte det inte till fullo. Väl på stranden har hon ett fiskedrag hängandes på sidan. Som har genomborrat hennes hud. Får smått panik och ringer till sambon, samtidigt som jag försöker hålla ut draget från hennes kropp (då det finns ytterligare en hänge med tre krokar som INTE fastnat i henne).

Ca 10 minuter senare (vilket kändes som en evighet!) kommer sambon cyklande med tänger och avbitartång i högsta hugg. Jag har försökt lirka loss kroken ett par gånger, men inser att ”hullingar” inte kan lirkas loss. 😦

Sambon agerar självsäker kirurg.
Knips, knips, så är draget borta och sedan drar han ut resterande bit av krok/hulling åt ”rätt” håll. 4 sekunder. Underbart är kort. På riktigt! Jag andas ut. Blir GALET arg på den som låter ett fiskedrag skvalpa runt på grundt vatten?! Tänk om någon av barnen fått den i sig?! Eller om Love hade tagit den i munnen, som hon var på väg att göra.
Hon satt helt lugnt genom hela proceduren. Älskade, kloka hund!! Och det enda som talar om händelsen är ett litet ytligt ”hål”. Tur i oturen, måste jag väl erkänna. 😦

Trail-magi!

Det finns, helt klart, fördelar med sensommar!
Att slippa 30 grader på dagarna och 25 på nätterna, så att man inte kan sova alls! För just nu är det sköna 23-25 grader på dagarna och betydligt svalare (kanske ett tiotal grader) på nätterna. Perfekt att kunna öppna ett par fönster och känna hur svalkan letar sig in i husets alla vrår! *supernöjd*

Man får uppleva härliga ”golden hours”.
Något man mitt i högsommaren oftast missar. Om man inte springer väldigt sent, vill säga. Nu glöder skogen, när man är ute på löparrundor vid 20-tiden. Fullständigt magiskt!

Och sommaren känns, trots allt, lite extra lång.
Allt är försenat. Tomaterna på verandan är fortfarande gröna. Ljungen har börjat blomma först nu och pryder stigarna på ett fantastiskt sätt. Har vi tur väntar en skön höst runt hörnet, vilket förkortar den mörka vintern lite grann. *hoppas*



Det enda som känns lite som smolk i bägaren just nu är min vad.

Inte så att den gör ont jämt, eller hindrar mig från att göra saker. (Most of the time). Jag är dock lite nojig när jag springer. Första km går ofta i ca 8,40-tempo för jag vågar inte ens värma upp i långsamma 7,30-tempo (!) Vaden är småöm och stel.

När jag väl värmt upp den, känns den nästan inte av alls.
Det kan ”ila till” i en viss vinkel. Om jag t.ex. vrider huvudet åt sidan för att titta på något, vilket gör att tyngdpunkten ändras. Eller om jag trampar där det är lite för mycket knöligt på en teknisk stig. Så länge det är grus/gräsväg eller mjuk stig, som är någorlunda lättsprungen, går det bra.

Vad lingon det finns nu…?!
Helt ofattbart mycket. ”Som vanligt” hade jag inte med mig något att plocka i. Nu tror jag bären blir som bäst om en vecka eller två. Det blir till att återvända helt enkelt. Hemmagjorda rårörda lingon är ju så gott! Till allt! Även att äta ”bara”, som det är!

Ungefär 6,5 km skrapades ihop.
Det var int långt och gick inte särskilt snabbt. Men fantastisk vackra km var det i alla fall! 🙂 Jag hade mer än gärna sprungit lite till, men jag tänkte att det är klokt att inte utmana ödet just nu. Lite löpning är helt klart bättre, än inget alls.