En kuperad elva!

Det är alltid så himla roligt att springa!
Den uppfattningen kan man nog lätt få när man läser bloggar. Att alla långpass är ljuvliga, springs i strålande sol, plus att man självklart har blommor i sitt hår. Och när man river av ett intervallpass känns det så himla bra. Att man verkligen kunde maxa! Den gången också. Heja djävulshornen i pannan!

Men alltså… Nä. Det är inte alls så att jag är sugen på att träna varje gång jag har planerat att jag ska träna. Ibland känns det bara ”bläähää”. Och det är oerhört lätt att tänka: ”Jag åker hem och lägger mig i soffan istället”. Alla har såna dagar.

Igår var en sån dag för mig!
Jag hade haft lätt huvudvärk hela dagen, trots att jag försökte dricka regelbundet och dessutom hade tagit en värktablett (vilket nästan aldrig händer). Det är då man försöker övertala den där lilla, envisa rösten i huvudet att ”Du kommer må bättre efter passet! Promise!

11 rejält kuperade km blev det!
Ca 390 höjdmeter totalt. Fördelen med rundan (som jag sprungit en gång tidigare) är, att efter ca 6 hejdlöst tuffa km nästan bara uppför, får man en rejält push i självförtroendet, då känslan nerför känns helt fantastisk (i jämförelse)!

Såg tre (!) rådjur på tre olika ställen längs rundan.
Mycket bättre än björn! Haha! Gissar att de rör sig mycket i skymning. Den första stod bara 5 meter ifrån mig (precis vid grusvägen) när jag kom runt krönet. Han blev så rädd att han bajsade på sig, samtidigt som han stack iväg! Jag blev också tokrädd! (Men höll i alla fall tätt, för er som ev. undrade. Inte? Ok, my bad). 😉

 

Annonser

9 thoughts on “En kuperad elva!

  1. Åh blir så otroligt sugen på att springa nu! Håller verkligen med om att löpning speglas som något härligt i dem flesta bloggarna och så är det ju faktiskt, tycker jag… men som du säger, innan löppasset är det otroligt jobbigt vissa gånger, men SÅ värt det efteråt!

  2. Ping: En kropp i obalans. | Rund är också en form!

  3. Snygg jobbat. Jag har tagit för vana att skrämma upp en älgko när jag är ute. Men nu när det börjar närma sig jaktsäsong känns det inte så smart längre. Fast visst är det kul att komma rådjuren så nära 😀

  4. Hehe ja man läser ofta om underbara löpturer. Men som bloggare är det ju dom passen det ofta är roligast att skriva om 😀

  5. Det är de tuffa gångerna och de gånger man skippat träna pga whatever, som gör att man njuter extra när det flyter på bra och man istället för björn får träffa söta rådjur 😉
    Kramis!

  6. Håller med! Idag när jag skulle hem med löparskorna på förhalade jag som tusan till jag var TVUNGEN att springa. Hade kunnat sitta på jobbet än om jag inte hade haft kvällsplaner… Haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s