Yoga & Känslor!

Ett perfekt sätt att avsluta veckan och påbörja helgen.
En timmes yoga. Landa på mattan och släppa arbetsveckan. Även ett sätt för mig att försöka få kropp och sinne tillbaka i balans. Jag har ju förälskat mig i yin yogan. Där alla positioner hålls länge (vilket såklart är utmanande i sig).
Så här kände jag, redan från start, att flödet gick för snabbt. Alldeles för snabbt…?! Jag hade svårt att fördjupa andningen. Fokus hamnade på prestation i varje rörelse, istället för avslappning. Nej, nej, nej…!

IMG_6487

När solhälsningarna var över och fokus istället riktades på rotationer;
Tack! Nu kändes det bättre igen. Rotations av ryggraden får mig på något märkligt sätt att släppa taget. Slappna av. Sakta kände jag hur kroppen blev längre och längre. Tyngre och tyngre.

Hur sinnet gick från 120 km/h (igen) till att stanna helt. Under de sista fem minuterna, med avslappning på mattan, kände jag hur hela jag fylldes med känslor och hur en tår från varje öga letade sig ner mot kinderna. Helt oväntat (!) men kanske mycket som lösgjordes senaste timmen (?) ❤

Annonser

6 thoughts on “Yoga & Känslor!

  1. Visst är den häftig den där känslan! Precis som Ingmarie, så var det Duvan som senast framkallade tårarna hos mig. Det häftigaste är nästan att när det händer i yogan så liksom accepterar man det. Det känns naturligt och befriande på nåt vis.

  2. Oj vad jag började längta efter yoga när jag läste det här!

    Det där ni skriver om att man börjar gråta när man släpper taget i yogan, det har jag läst på så många ställen att jag liksom går och väntar på att det ska hända mig också och blir nästan lite otålig för att det aldrig händer. Nähä, inte idag heller? Vad gör jag för fel? 😉

    • Det var första gången det hände mig och jag har nog yogat (från och till) i alla fall 4 år (*tänker efter*)
      Det kommer säkert hända dig också. Och skull det inte göra det, är det ok också. Alla är olika. 🙂
      Så länge man får ut något av yogan, är allt som det ska.

      Kram M

  3. Ljuvligt! Förra gången jag var på Yin yoga ( i torsdags) och vi låg i duvan med vänster ben fram (mitt ”onda”. Hade redan legat med höger utan att något speciellt hände) så kände jag bara hur jag behövde börja gråta! Och det gjorde jag. Inte så där så det var sorgligt och ont utan befriande! Skönt liksom. ganska häftigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s