Årets första mörkerlöpning! (Del 5)

När jag ser tillbaka på hur mörkrädd jag har varit, inser jag vilka framsteg jag har gjort.
Trots det ska jag inte ljuga och säga att jag är 100 % bekväm med att ge mig ut i totalt mörker, under vinterhalvåret. Jag kan fortfarande få lätt panik när jag ska gå från ytterdörren till bilen på morgonen t.ex. (Logik?)

Häromdagen blev det dags för årets första mörkerlöpning.
Jag tassade iväg och insåg ganska snart att: ”Shit, det här går ju ganska bra!” Inte alls så nojig och uppstressad som jag trodde att jag skulle vara, såhär första gången. Nästan 8,5 km senare stannade jag utanför huset och kände mig så jäkla hög på endorfiner! Och stolt över mig själv.

Dessutom frågade jag mig själv:
Hur kan jag glömma hur jäkla pigga benen känns och stark jag känner mig när jag springer med pannlampa? Jag kan inte sätta fingret på vad det är? Om det kanske har att göra med att jag inte ser hur långa raksträckorna är? Eller hur brant backen egentligen är? Jag tänker (och ser) bara ett par meter fram och fokus ligger bara på den korta sträckan? Hur som helst fungerar det bra! 🙂

Och jag lovar: Om jag (som var HYSTERISKT mörkrädd för 5-6 år sedan) klarar att springa i mörker, så fixar vem som helst att springa i mörker!
Det gäller bara att prova. Korta sträckor i början bara. Man måste inte ge sig ut på en mil i skogen liksom… Prova! 🙂

Här har ni fler inlägg om mina försök att springa ute på vintern:
Mörkerlöpning för mörkrädda – Del 1
Mörkerlöpning för mörkrädda – Del 2
Mörkerlöpning för mörkrädda – Del 3
Mörkerlöpning för mörkrädda – Del 4

Annonser

7 thoughts on “Årets första mörkerlöpning! (Del 5)

  1. Alltså jag tror att jag blivit lite mörkrädd. Kom på häromdagen att jag kanske får svårigheter att sova ensam i huset i Dalarna. Där är det ju kolsvart på natten! Är egentligen inte rädd för mörkret eller djur eller så, men inbrottstjuvar. Usch.

    Himla bra vunnet i alla fall – coolt att du utmanar dig, hemma-KBT typ!

  2. Du är för härlig!
    Jag fixar inte att springa med pannlampa, tycker det blir så himla ”rörigt och oroligt” för ögonen. Springer hellre utan… och hamnar inte sällan halvt i diket och/eller springer rakt in i omkullvälta träd (gjorde jag förra vintern, haha). Nä, jag borde testa på nytt – skulle ju helt klart vara smartare att inte famla runt i blindo. Å andra sidan brukar jag hålla mej till upplysta vägar på vinterhalvåret de gånger jag springer på kvällarna.
    Skön helg på dej!

  3. Super smart med pannlampa i mörkret! När jag tidigare har sprungit i mörker har jag haft en liten ficklampa i handen. Inte alls så praktiskt faktiskt!

  4. Jag är grymt mörkrädd, samtidigt är det lättare på nåt vis att springa när det är mörkt eftersom man slipper alla intryck. Stegen blir lite lättare. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s