Utanför komfortzonen – 2 gånger!

Ni som läser min blogg regelbundet känner mig hyfsat bra (tror jag).
Det borde åtminstone inte undgått någon att jag tycker om att springa ensam och allra helst lufsa runt på mjuka stigar i skogen. Senaste passet hamnade FULLSTÄNDIGT utanför min komfortzon. Dels sprang jag grus/asfalt inne i stan. I mörker… Och dessutom hade jag bokat en löpdejt.
ERROR! ERROR! ERROR! viskade min hjärna när jag tassade iväg med mitt sällskap (som jag har sprungit  med, två gånger tidigare. Och han vet att jag är långsam, vilket känns rätt skönt. Inga krav liksom).

Det flöt på oväntat bra.
Vi pratade om allt och inget och jag kände inte att jag hade ”andnöd” någon gång. Däremot kändes benen rätt tunga någonstans vid ca 4-5 km, plus att det nästan kändes som att jag var på väg att få kramp i diafragman. (Kan man få det…?) 😛

Totalt skrapades det ihop dryga 8 km.
Det visade sig dessutom att hans lugna distanstempo är mitt tröskeltempo. Ett riktigt bra kvalitetspass för min del alltså!
Mentalt jobbigt att veta att man inte kan ”fuska” under passet, men samtidigt är det ju det som är bra. Att man känner att man får den där draghjälpen och MÅSTE kriga lite mot sina inre röster, som säger till en att sakta ner!

Jag inser ju att jag borde göra det här fler gånger.
Springa med människor som springer fortare än jag själv alltså. Nyttigt, nyttigt, men mentalt jobbigt… 🙂

Föredrar ni att springa ensamma eller tillsammans med andra?

IMG_1101

Annonser

20 thoughts on “Utanför komfortzonen – 2 gånger!

  1. Både och!
    Men du, jag tror inte ni sprang i ditt tröskeltempo för då hade du inte orkat prata om både det ena och det andra. Däremot tror jag du är bättre än du tror. 🙂 KRAM

  2. Hur tänker du kring att springa ensam. Har ju hänt så mycket läskiga saker på det senaste. Speciellt när tjejer varit ute och sprungit i skogar och elljusspår.
    Själv drar jag mig för att springa ensam i skogen eller ensam i stan vid mörker…

    Johanna

  3. Snabbspringare kan verkligen vara jättebra draghjälp. Och är riktigt sjukt snabba kan man springa tillsammans med dem ändå – på löpbandet. Ingen risk att bli frånsprungen. 🙂
    Själv gillar jag variation. Springer gärna själv. Och med sambon. Och tillsammans med nya bekantskaper. Och i löpargrupp. Men skulle jag bli tvingad att välja ett bara sätt att springa resten av livet skulle det vara ensam.

  4. Jag skulle oxå vilja ha någon att springa med ibland. Springa och prata med eller intervallträna med. Tror jag skulle kunna pressa mig mycket mer med en löparkompis.

  5. Har en kompis som jag nästan alltid springer med, hon är lite snabbare så jag kan inte maska och på långturerna håller vi samma tempo. Härligt! Men jag springer lika gärna ensam och tycker det är skönt också.

  6. Jag håller med. Att springa med en som är snabbare är jobbigt. Och nyttigt!
    Jag är också en ensamlöpare, men sällskap på långpass är alltid trevligt!

  7. Jag gillar båda, de fyller olika funktioner. Däremot är jag skeptisk till att springa i grupp, jag har blivit frånsprungen redan på uppvärmningen ett par gånger och det är inte ett dugg roligt.

  8. Springer helst med mig själv. Sociallöpning tilltalar mig i tanken men i verkligheten har jag svårt att få till andning och blir uppstressad, tyvärr.

  9. Jag föredrar nog att springa ensam men klart bättre tider om man springer med någon. Beror ju lite på vad man är ute efter, för min del prioriterar jag egentid när jag springer 😊

  10. Jag föredrar nog att springa ensam, även om jag nog förstår att det skulle vara bra för mig att springa i sällskap för att pusha mig själv. Det finns nog olika löpgrupper/kurser på min ort, men ”vågar” inte gå med i dem med rädslan över att vara den som springer långsammast. Knäppt egentligen! Som om det spelar nån roll ifall jag är långsammast, vilken jag kanske innerst inne inte ens tror att jag är, det är bara mina egna hjärnspöken som sätter stopp för mig.

    • Känner så väl igen mig! Har liknande tankar. Irriterande att det ska stoppa oss bara. Vi får försöka utmana oss själva och växa, i och med det. Ta sig utanför komfortzonen, så blir det liiite mindre läskigt nästa gång. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s