Backintervaller för den lata.

Så tänkte jag när jag gav mig ut.
”Vad ska jag köra? Jag orkar inte springa långt idag. Backintervaller, det blir bra. 8 stycken, det är ju inte så mycket. 30 sekunder ståvila. Busenkelt…!”

Eh… Hur tänkte jag? Hur tusan tänkte jag?!
Först dryga 1,5 km uppvärmning. Som dessutom gick lite för fort. Lika lugn som jag kände mig under årets första mörkerlöpning i skogen, lika jäkla uppstressad och nojig kände jag mig den här gången.
Det kändes som jag sprang och sprang, men aldrig kom fram till vägskälet där jag skulle vända. Obehaglig ”matrix-känsla”, typ…

pannlampa

Efter uppvärmningen var det dags för backen.
8 x 200 meter. A piece of cake. Eller hur var det nu igen… Det är nog tur att jag TRODDE att det skulle kännas relativt enkelt.
De 2-3 första kändes rätt ok. Men sen… Det blev tyngre och tyngre. Någonstans runt 6:e var andningen katastrofsnabb.  Efter både 7:e och 8:e var jag nära att kräkas…!

Nerjogg kan knappt kallas för jogg.
Mer stapplande / väldigt nära gång-lufsande.  Jag hade inte tittat på tempot under intervallerna, utan upptäckte i efterhand att de hade legat runt 3,35-tempo. I uppförsbacke (även om den inte är särskilt brant)?! Plötsligt kändes det inte så konstigt att känslan blev som den blev. Men var kom tempot ifrån?

Har ni överraskat er själva? Vad hände? *nyfiken* 🙂

Annonser

10 thoughts on “Backintervaller för den lata.

  1. Ping: Helgens kontraster! | Rund är också en form – Trail & Träning

  2. wow! Inte konstigt du blev trött om du höll den farten uppför!
    jag kör ju mest på känsla men visst har klockan förvånat mig både en och två gånger. Men då handlar det snarare om en sluttid på lopp/intervaller på bana. Och det har varit förvåning på båda hållen. 🙂

  3. Shit vilken fart! En gång när jag sprang intervaller trodde jag att jag var sjuk för jag mådde så konstigt. Avbröt och sprang hem. När jag tittade på klockan hade jag sprungit het galet fort. Det var förmodligen mjölksyra och inte sjukdom…

  4. Det där var ju en rubrik som fångade min uppmärksamhet! Jag är typ världens mest bekväma löpare.

    Jo, jag har överraskat mig en gång men då visade det sig att det var fel på klockan. Jag är och förblir en snigel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s