Snölöpning!

Äntligen kom snön!
Barnen sprang ut i raketfart och byggde en fin snögubbe, medan jag och Love (också) sprang ut i raketfart för att springa. Fast inte i raketfart. 100 % njutpass. (Det har blivit mycket såna det sista. Hm…) 😉

Det fanns dock några som klagade över snön.
Vad nr 1 och vad nr 2… Trots att jag hade mina Icebug-skor fick vaderna jobba betydligt mer i lös nysnö! Särskilt i uppförsbackarna.

Mentalt fick jag jobba mer.
Nu när man är bortskämd med barmarken, minns jag inte hur jag har gjort tidigare? Alla hala rötter och stenar under snötäcket; hur har jag gjort när jag springer tekniska stigar i snö…? Tassat på som vanligt och hoppats på det bästa..?
Det var typ så jag gjorde nu i alla fall, men jag var nära att ramla ett par gånger. Bra träning för småmuskler i fötter/vrister, samt coremuskler hur som helst. 😛

Love träffade på en kompis i skogen.
Jämthund/schäfertiken Nadja. Så himla kul att se hur hennes osäkerhet släpper lite för varje socialt hund-umgänge. Fördelen är ju att hon inte far fram mot andra hundar när hon är lös. Istället lägger hon sig helt stilla, platt mot marken och väntar på att de kommer fram till henne. Klar fördel… 🙂

Känslan under rundan var riktigt bra.
Det var svårt att sätta fingret på vad det var som kändes bra. Tempot var förvisso liite högre än vanligt, men ingen raketfart. Det kändes definitivt inte superlätt i benen.
Ändå var det något som gjorde att totalkänslan var lätt. Riktigt skönt att kunna njuta sådär lite extra, även om de där 7,6 km kändes som minst det dubbla om du frågade mina möra vader…! 😉