Gårdagen bjöd faktiskt på dubbelpass.
Dels var jag lite besviken över den smärtande höften, men samtidigt kände jag att jag inte riktigt ”var färdig”. Kroppen kändes mest rastlös framåt eftermiddagen. Inte sådär genomkörd och härlig trött. Därför bestämde jag mig för att köra ett yogapass, efter morgonens jogg.
Vårterminen bjuder på 90 minuters yogapass varje söndagkväll.
Perfekt avslutning på helgen, om du frågar mig! Det låter mycket i teorin, men tiden går så himla fort, när man väl är där.
Temat för kvällen chakra / de sju ”energihjulen” i kroppen.
Vi började med positioner med fokus på vårt nedre chakra och jobbade oss uppåt. Man hinner bli fokuserad och uppmjukad under en så lång klass. Jag kom in i ett skönt mentalt flow och klarade både kråkan/tranan för första gången!
För att i slutet av passet, gå utanför komfortzonen ordentligt. Prova huvudstående för första gången. Instruktören förklarade och jag tänkte (smått skeptisk):
”Jag får ju prova i alla fall”…
Ner med huvud och händer i rätt position och plötsligt:
POFF! Så stod jag där, upp-och-ner. (Med knäna på armbågarna). Helt i balans… Utan atta jag egentligen hann fatta vad som hände??
Blev lite kaxig och testade att gå hela vägen upp (hade en partner som stod jämte). Precis när jag kom upp fick hon ”toucha” lite så jag inte föll över, men efter det hittade jag balansen igen och stod själv. På huvud. Raklång. Såå himla cool känsla!
Den kan jag leva på länge.
Skit i löpningen (for know)! Haha! 😛
Rund är också en form - Trail & Träning 
Grymma!!!
Frymma!!!
Jag har aldrig lyckats knäcka yogakoden riktigt och inte fattat vad det är som alla tycker är så fantastiskt med yoga. Men jag är så nyfiken och skulle så gärna vilja hitta den där känslan som jag förstår finns. Nu ska jag inte kapa ditt inlägg Malin – men hur gör man för att hitta dit? Vill så gärna!
Yoga är verkligen fantastiskt på så många vis!
Grattis till bästa formen 👏
Ja visst känner man sig asgrym när man står på huvudet och faktiskt har kontroll på balansen! Känns som om man är värsta akrobaten 🙂
Bra jobbat! Jag vågar inte ens försöka, fattar inte hur man inte bryter nacken av sig.
Vad härligt med söndagsyoga, själv har jag kommit av mig med yogandet… Stå på huvudet är en såndär grej jag vill klara av i år, övade lite mot dörr innan jag fick hjärnskakning.
Wow jag är impad!!
Det där kan du verkligen leva på länge!!
Kram Cia
Underbart! Älskar de där passen när tiden bara försvinner.