Hoppfull!

För att hinna knö in lite träning igår, stack jag tidigare från jobbet.
Jag måste ju erkänna att jag var nervös. Första löprundan efter mitt andra naprapatbesök, pga lite krasslighet i helgen.

Ungefär som vid tidigare försök ömmar det lite när jag ger mig ut. Jag gissar att kroppen inte är uppvärmd helt enkelt. Tidigare har ju det onda blivit värre efter ca 3 km. Den här gången slutade det nästan göra ont någonstans vid 2,5 km (?!) och jag sprang mer eller mindre helt smärtfritt fram till ca 4,5-5 km. Sista dryga km kändes det lite i höften igen, men inte alls lika mycket som tidigare.

Alltså. Jag vågar knappt hoppas…
Är så himla rädd att jinxa det och att det ska göra ont igen nästa gång jag ger mig ut. 😦 Nu efteråt har det inte heller gjort särskilt ont. YEAY! Men höften känns stel på något märkligt sätt.
Fast stelt är bättre än ont. Ett steg i rätt riktning. Håll tummarna är ni snälla! Och njut lite av bilderna från senaste rundan. 🙂

img_8665

img_8667

Annonser

11 thoughts on “Hoppfull!

  1. Ping: Utveckling, pizza & cykelintervaller! | Rund är också en form – Trail & Träning

  2. Håller också alla mina tummar ♥
    Unnar dej en hundraprocentig höft och massor av sköna rundor…. så att jag får njuta av dina fina bilder 😉 KRAM

  3. Njuter verkligen av bilderna! Och håller alla tummar och tår för att det går vägen med återhämtningen.

  4. Tummar hålls!! Det är klurigt det där när man varit skadad och ska börja träna igen, tycker jag. Svårt att veta hur ont det verkligen gör eftersom man hela tiden springer och känner efter lite extra. Och svårt att hitta balansen mellan att vara försiktig och att våga utmana lagom mycket. Då är det superskönt att ha en naprapat som man kan luta sig mot.

  5. Ingen vet väl bättre än jag hur frustrerande det är att kastas mellan hopp och förtvivlan. Att varje träningspass desperat tolka tecken och symtom, och hoppas att det går mot det bättre. Mitt råd till dig är att skynda långsamt. Har lärt någonstans att det tar tre gånger så lång tid att skapa fred i ett land som själva kriget har pågått, och lite samma sak är det nog med en skada.

    Om du har dragits med skadan i ett år så kommer det att kanske ta flera år innan den är helt åtgärdad igen. Inte att du kommer ha ont och inte kunna träna i tre år, utan att du hela tiden kommer att få leva med risken för bakslag. Jag vill verkligen inte verka pessimistisk; tvärtom! Skador, som du och jag har, som har kommit sakta smygande beror ju på något. Det är inte som en fraktur, där det är ganska tydligt vad felet är, utan något som vi omedvetet gjort fel under en längre tid.

    Jag börjar nu efter ca två år förstå vad som kan ligga bakom min plantar fashiit, och vägen till den insikten har varit tuff, men värdefull. Och det är nog den vägen och insikten som kan hålla mig skadefri i framtiden. Naprapaten kan nog hjälpa dig och din kropp till att skapa förutsättningar för läkning, men för att det ska bli permanent så måste du hitta vad som är grundorsaken till att du fått problem.

    Mina problem med fötter och fotleder mm verkar härstamma från höften och höftböjarna, så om du har problem med höften så kan ”felet” mycket väl sitta i foten eller knäna, eller varför inte i bröstryggen 😉

    Resan att ta reda på grundorsaken har jag fått göra ganska mycket på egen hand. Ingen av de naprapater, sjukgymnaster, kiropraktor mfl som jag besökt har undersökt mig i rörelse, och det är ju när jag är i rörelse som problemen har uppstått. Så mitt tips till dig är att börja leta efter grundorsaken, antingen på egen hand och med din egna anatomikunskap, eller att ta hjälp av tex din naprapat.

    Lycka till ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s