Det här med att tävla / Spring lopp.

”Köra tävling, när man kan njuta i snigeltempo?”

Så lyder min filosofi i grund och botten. Och visst; man kan ju springa i snigeltempo på tävling också.  Så länge man inte missar ”maxtiden” (om en sådan finns).
Det är väl lite så jag ser på tävlingar – Jag kan springa och samtidigt bli servad med tilltugg och/eller vätska. I övrigt är tävlingar inte riktigt ”min grej”.

Springa en sträcka – Med tidspress, tillsammans med hundra-/tusentals andra och dessutom betala för det? När jag kan springa samma sträcka på egen hand, gratis och helt ensam (eller i ett mindre sällskap) och få njuta lite extra…?

Med det sagt, brukar det  ju bli ett eller ett par lopp per år.
Jag inser dubbelmoralen här. 😉 Men jodå, jag finner glädje i att  springa lopp. Någon gång ibland. Mest för upplevelsens skull. Jag är däremot ingen ”jag-följer-ett-träningsschema-för att-persa”-typen. Alla är vi olika och det är en himla tur det!

(Och ja, på fotot nedan var en av mina ”inte så härliga” tävlingar – Kretsloppet i Borås.
Jösses, vad jag mådde illa under sista halvan av loppet!!)

IMG_0246

Frida är inne lite på samma grej i sitt inlägg – ”Tjejvasan”.
”Jag är nöjd, så  NÖJD, men jag kommer aldrig göra det igen. Jag förstår verkligen inte tjusningen med att åka tillsammans med 10 000 personer i extremt dåliga spår. Nästa gång jag sticker ut blir det på tur med fika på ryggen, det är liksom mer min grej.

Camilla skriver om beslutet att inte tävla.
Det kan vara tufft att ta det beslutet, men ack så klokt ibland, om inte alls känns rätt. Man ska ju kunna njuta. I alla fall litegrann – inte bara ”överleva”.

Och Ida skriver också om tävlingar. Om knasiga lopp som gör henne nyfiken.
Jag kan (också) vara nyfiken på den här typen av tävlingar – Obstacle Races bland annat, men än så länge har jag bara kommit till följande:
Ett lopp ska kännas utmanande, absolut. Däremot ska man (väl?) inte vara rädd innan. Något som den mentala bilden av mig själv springande; Genomblöt, genom ett enormt gäng eltrådar, får mig att känna (i dagsläget)… 😮

Hur tänker ni vad gäller tävlingar?
Positiv eller negativ pepp? Press eller glädje? Eller kanske både och…? 🙂

Annonser

14 thoughts on “Det här med att tävla / Spring lopp.

  1. Ping: Tävla eller inte tävla? | Mitt rörliga liv

  2. Ping: Tävla eller inte tävla? | Q-Vinna

  3. Den där bilden alltså ❤ Kommer aldrig glömma den dagen och träffen med dig. Tyckte så synd om dig när det blev så där<3 Jag gillar att vara med i lopp, men jag är ju ingen person som tävlar. Jag blir nästan tvärtom. Tycker bara det är kul att genomföra olika lopp =)
    Kramar till dig

  4. Jag har mer eller mindre slutat Tävla på tävlingarna utan mest deltar jag på dessa, du känner nog mig rätt bra numera och förstår skillnaden. Men då måste oxå tävlingarna bjuda på rätt mycket mer än bara en sträcka i en stad eller för den skull i en lerpöl eller tillverkade hinder, sånt har jag på jobbet 😉
    Behöver inte en massa publik eller långa köer till bajamajorna. Springer då hellre i mindre sällskap i skogen. Skratt/km är viktigare än min/km

  5. Jag gillar båda delar, både att lulla runt i snigeltempo i skogen för mig själv, och att springa lopp bland en massa andra. Det brukar ju vara rätt skön stämning på lopp, folk som peppar varandra och hejar på en, och sånt är alltid kul 🙂 Och får man dessutom goodiebag efteråt är det ju ännu bättre. MEN därmed inte sagt att jag försöker persa på vartenda lopp, jag känner inte alls den pressen. Kan precis lika gärna ligga och småjogga längst bak i ledet och mest njuta av att kolla på folk och insupa stämningen.

  6. LIte både ock. Handlar det om cykel har jag väldigt svårt att inte tävla, det är liksom allt eller inget. Kanske för att jag kan cykla fort och känner att jag har en liten chans. Jag tävlar kanske mest hela tiden, mest mot mig själv och appen strava på träning och mot andra på tävling. Samtidigt som det är en press är det också lika njutningsfullt. Det finns en liten nerv i tävling som tilltalar mig när det handlar om cykel helt enkelt.
    De få lopp jag sprungit har handlat mer om att få göra det tillsammans med andra. Stämmningen och peppen från publik. Kan fortfarande få lite gåshud över att jag kravlade mig igenom ett lidingölopp. Det handlar nog mer om att jag aldrig någonsin kommer att bli en snabb löpare och har således ingen chans till något bra reslutat. Det känns ganska bra med tanke på att jag ska överleva fjällmaror i höst.
    Jag önskar faktiskt att jag var mindre tävlingsmänniska i bland. Jobbar lite på det och tar året som kommer till ren njutningsloppsdeltagande!

  7. Jag vet ju med mig att jag inte är så snabb på löpning. Men det är ju ändå kul att få göra saker ihop, typ springa, krypa,klättra,bära osv. Därför provade jag Superior OCR och Tjurruset förra året. Två helt ”knäppa” lopp, men vansinnigt roliga. Tjurruset skulle jag gärna göra om 😁

  8. Jag är ingen löpare så jag skulle aldrig (i dagsläget) delta i ett lopp. Jag gillar visserligen att tävla men just nu ligger min träningsprestation i en tävlan mot/med mig själv. Passar mig utmärkt där jag befinner mig just nu. Kram.

  9. Jag gillar att springa lopp. För gemenskapen, för att dela upplevelsen med så många andra. Att höra deras nervositet innan och läsa deras racereports efter. Jag springer inte för att slå någon annan, någon tid eller få någon särskild placering men blir såklart glad när det går bra och känns bra. Det är en fantastisk känsla efteråt som jag heller inte vill vara utan och minnen jag kommer ihåg forever. Jag frös typ ihjäl på sthlm marathon 2012 men det är ett av de coolaste loppminnena jag har. Kommer ALdRIG glömma den känslan.

    Sen älskar jag att springa själv också! Men det gör jag ju alltid annars 🙂

  10. Det som är kul med lopp för mig är nog just att tävla mot mig själv. Har aldrig varit en sådan som gillat att tävla mot andra (alltid varit så negativ och tänkt att jag ändå kommer förlora) så att tävla mot mig själv är bara kul (för då är det ju bara jag som vet om jag vann eller förlorade 😉

  11. Lopp för mig är ren och skär motivtion. Ingenting annat. Kan gå så långt att jag tävlar mot mig själv i alla fall, testa att pressa sig lite. Och se hur träningen ger resultat.

  12. Åh, jag älskar att tävla, har nog alltid gjort det. Fast jag kanske främst tävlar mot mig själv och att övervinna mig själv och göra PB. Sen att jag kanske kommer sist i ett lopp spelar inte så stor roll, så länge jag har gjort mitt bästa och fullföljt en plan. Lopp för mig är nog en stor motivation till träningen och sedan är målgången liksom höjdpunkten.

  13. Allt i ett! Positiv pepp, press och glädje. För mig är tävling främst ett sätt att motivera mig att träna men jag skulle aldrig ställa upp i en tävling om jag inte ville tävla, antingen mot mig själv eller mot någon annan/andra. Oftast har jag tävlat mot mig själv, typ att jag ska klara 5 km på en viss tid. Och klarar jag det inte där och då så finns det alltid omtag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s