Träningsvärk, ”gympaläraren” och dödsskräck!

Ryggen fick sitt igår och jag är rejält öm i musklerna idag.
Träningsvärk – en ”ondskön” känsla! Jag började med assisterade chins (jag är så galet svag när det kommer till chins, men å andra sidan kör jag övningen rätt sällan. Därför kan man väl säga att det är självförvållat) 😉 och sedan flera olika roddövningar, både med hantlar och skivstång. Bra så!

Idag, tisdag, har jag sniffat häst.
Det är kanske svårt för människor som aldrig har ridit, att sätta sig in i känslan. Men det är något med den där hästdoften som jag gör att jag slappnar aaaav…! Så fort jag närmar mig stallbyggnaden. Love it!

Senare avslutades kvällen med soffläge, mat och tv. 
Ett svart hål i magen idag?! Superhungrig, även om jag tyckte att jag åt mycket.
Först var det ”Gympaläraren” med Calle. Alltså jag blir alldeles sorgsen när jag inser hur mycket tonåringar bryr sig om var andra tycker och tänker och hur osäkra de faktiskt är…

Foto: svt.se

Jag var själv oerhört blyg och osäker i unga tonåren, men hästarna stärkte mig. (Tack och lov!) Nu vill jag bara ruska om dem, krama dem och säga att alla är bra på olika saker – Att vi alla är unika! Och att de bara ska vara sig själva...!! ❤

Sedan fastnade jag framför ”Runnings wild with Bear Grylls”.  
Varje vecka tar han tydligen med en kändis ut i vildmarken. Den här gången var det Zac Efron och han fick bl.a. hoppa fallskärm (ensam?!),  klättra över raviner, kasta sig ner i vattenfall och käka omelett (…) på mask och fågelägg.

Varför liksom?! Nog för att jag gillar tältning, vandring och uteliv men alltså, fy tusan…
”- 100 % andrenalin!” sa Zac till kameran. Idioti och dödsångest skulle förmodligen beskriva det bättre, om jag skulle vara med! Det där med höjder alltså… 😮

Annonser

11 thoughts on “Träningsvärk, ”gympaläraren” och dödsskräck!

  1. Vi ser också ”gympaläraren” och jag känner med de där eleverna som inte tyckte om skolgympan – jag var själv en sådan. Däremot har jag alltid tränat själv (mycket hästar i tonåren – då lär man sig att använda hela kroppen!) och visste att jag gillade träning även om jag inte gillade gympan. Fotboll, tävling, prestation (jag minns att man skulle springa milen på 45 min för att få MVG på gymnasiet – hur tänkte de där?) och väldigt lite rörelseglädje.

  2. Jag fick stänga av det där programmet, jag går igång på alla cylindrar när jag ser sånt där. När jag själv jobbar med barn, i de lägre åldrarna får jag höra och se sådant som en inte alls vi vara med om. Det är så skrämmande att jag bara vill hålla för öronen ibland. Men ja, det dags att få upp det till ytan…Så otroligt viktigt att prata om.

  3. Är ju livrädd för hästar. När dottern är på ponnyridning i Slottsskogen får pappan sköta själva ridningen och jag fotograferar på minst 20 meters avstånd. Har ingen aning om varför… Haha… Så jag kan inte riktigt sätta mig in i din känsla av att slappna av.

    däremot blev jag sjukt sugen på Gympaläraren nu. Calle är ju för grym!

  4. Ja det är verkligen något med stalldoften. Jag har aldrig varit någon hästtjej, men dottern älskar hästar, och när hon gick på ridskola var det som att all stress rann av mig när vi kom till stallet 🙂

  5. Det programmet är plågsamt för mig på ett högst personligt plan. För 30 år sedan var det jag. Ångest och skam och förnedring är vad jag förknippar med idrott. Det tog mig extremt många vuxenår att ta mig förbi det och det krävdes att en person med äkta träningsglädje kom in i mitt liv och visade vad idrott också kan vara. Det tog ytterligare 10 år innan jag förstod vad min grej är, eller snarare att jag hittade en grym pt som såg rakt in i mig, utvärderade min bräckligliga självkänsla och levererade den perfekta lösningen! Han borde bli gympalärare. Jag tycker det är lite sorgligt att inte ämnet utvecklats mer under dom här 30 åren.

  6. Jag går också sönder när jag ser Gympaläraren, sitter mest bara och gapar eller nästan gråter. Sen har jag liiiite insyn i skolvärlden här hos oss och ävenom samma problematik finns med rädslan att göra bort sig och rädslan att misslyckas, men sådan där skyhög frånvaro tolereras nog inte. Här går på man på lektionerna, punkt. Hoppas hursomhelst att ”rätt” personer ser programmet och vågar tänka i nya banor!!

  7. Skrämmande och ledsamt! Alla kan inte vara bäst på allt och det är inte så lätt i den åldern. Man har ju själv varit där och har döttrar som inte är/var så bekväm med idrotten, usch! Jag tror de flesta är blyga, osäkra och rädda att göra bort sig eller göra fel!!
    Kram på dig

  8. Jag tänkte också på hur sorgset det är och att problemet med närvaro på idrottslektioner i grund och botten inte handlar om elevers motvilja att röra på sig utan rädslan att göra bort sig. Att inte ha den där grundtryggheten att testa nytt och våga misslyckas. Det blir tydligast när kroppen måste vara i rörelse. Jag tror det här är ett stort problem över lag bland oss människor men kanske blir det mest synligt vid fysiska aktiviteter. Åh, så mycket tankar som uppstått efter två avsnitt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s