Påsk-långpass! Varning för trailporr!

En påskhelg som inte alls blev som vi hade tänkt oss. 
Fast ändå precis som vi hade tänkt oss. Vad jag menar? Vi hade planerat en lugn helg och jodå, det fick vi verkligen.
De två yngsta barnen däckade huvudvärk, feber och magont.  Vi hade planerat påskdagsmiddag med vänner, men även den blev avbokad (såklart). Idag är barnen lite piggare igen, tack och lov, men nu har helgen varit så lugn att jag blir rastlös istället. Aldrig är man nöjd… Haha!

För att få lite frisk luft laddade jag med ett långpass.
Under förra helgens terrängpass var ju benen obeskrivligt tunga. Framsteg: De var pigga nu! Istället var flåset inte alls med. Varför kan inte kroppen samarbeta med sig själv…? Please tell me why?
Men återigen; Jag antar att jag måste ta på mig klokhatten och inse att jag måste ta hänsyn till mitt ganska långa löparuppehåll. Inte konstigt att det inte känns på topp. Det är bara det att det är vår och jag vill så mycket!

Jag släppte därför kraven helt och njöt av omgivningarna!
Valet föll på ett av mina favvospår här hemma – Vildmarksleden. Den är tyvärr lite för kort (i mina ögon)  – 10 km. Minst det dubbla hade varit trevligt, tycker en långsam trailsnigel som jag. Samtidigt som jag inser att många löpare (och vandrare) tycker att den är precis lagom.
Jag kan ju faktiskt springa den två varv, men det blir liksom inte riktigt samma sak. 🙂

img_9166

Den var dock oväntat torr!
(Skriver jag under just den här bilden…?!)  Visst, det var (uppenbarligen) lite blöt och lerigt på några ställen, men jag har föreställt mig något helt annat. Dels pga att den leden brukar vara rejält blöt (i alla fall från och till). Och dels med tanke på allt smältvatten efter vintern. Men ok, jag klagar inte.
När jag kollade under magen på Love, efter rundan, insåg jag att det måste varit lerigt ändå… 😉

Med lite egna stig-komponeringar blev det ytterligare ett par km.
Passet landade på totalt 13,2 km. Det är det längsta jag har sprungit sedan början på Januari (precis innan höften började krångla). Det känns så himla skönt och jag är oerhört tacksam över att jag kan springa igen! Även om jag fortfarande är ganska försiktig med vad (och hur mycket) jag vågar och inte vågar göra.

Love kör en: ”I´m the king of the world!!!” 

Ja, men höften då? Jag känner av den lite grann fortfarande.
Med betoning på lite. Oftast känner jag av den i början och i slutet på passen. I början för att den inte är uppvärmd och i slutet, för att jag blir trött och tekniken fallerar (och för att även höftmuskleraturen blir trött antar jag).
Under det här passet kände jag ingenting, under ca 8-9 km där i ”mitten”, så helt klart flera steg i rätt riktning!

PS. Är det någon av er som jag ”känner” (i alla fall lite grann) som skulle vara sugna på att svänga förbi Alinge-texas (Alingsås) i sommar. På en genomresa eller så; hojta! Vi kör en trailrunda i snigeltempo! Ok? 🙂

Annonser

14 thoughts on “Påsk-långpass! Varning för trailporr!

  1. Jag har också ont i en höft och fick tipset att se på senaste fråga doktorn (finns på SVT play). Sjukgymnasten där tipsade om två bra övningar vid höftont som tydligen ger snabb förbättring. Det kanske kan vara värt att kolla på?:)

  2. Åh, ser ljuvligt ut! Tack för lite dagdrömmeri! Är nog inte i springform i sommar, men tack ändå för inbjudan! Har du vägarna förbi Östergötland finns förresten massor med mysiga stigar här med! 😜

  3. Tack för underbar trailporr! Behövde verkligen en sån injektion efter mitt eget långpass i allt annat än inspirerande terräng. Ibland blir man oglatt överraskad av leder. 😦
    Och tack för inbjudan! Självklart tar jag kontakt om jag svänger runt Alingsås!

  4. Det skulle vara alldeles underbart om jag fick chansen att hänga med dig ut på en runda. Drömma går ju för stigarna ser helt underbara ut 😍.
    Skönt att höra att höften är bättre

  5. Men så roligt och bra att det fungerar för dig nu!!
    Slås av hur avlångt vårt land är när jag ser dina bilder och när jag själv skidat runt i vinterland (än om ett lite töande sådant).

    Hade jag inte bott så himla långt bort hade jag kunnat svänga förbi precis när som helst, springa där ååå 😍

  6. Alltså, man blir faktiskt lite sugen på att svänga förbi Alingsås för en tur när man ser dina bilder 🙂
    Skönt att det verkar gå bättre att springa nu! Nu är det bara den där lilla detaljen att man inte kan räkna med att börja på samma nivå som man var på innan skadan. Det glömmer iallafall jag lätt. Som idag när jag skulle springa långpass och liksom hade glömt att jag sedan sista rejäla långpasset har varit krasslig i typ 1,5 månad och därmed blev jättejättemärkligt trött. Väldigt konstigt …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s