Toes to bar – Hur svårt kan det va…?!

Det här som jag nämnde i ett tidigare inlägg  (och som även Ida var inne på).
När man tänker ”Hur svårt kan det vara?!” fast man egentligen kanske borde vara lite mer ödmjuk och klok och tänka mer som att: ”Hur ska jag lägga upp träningen på bästa sätt, inför den här utmaningen?” 🙂

Var inne och läste ett inlägg hos Jeanna, där hon var stolt över att ha klarat nästa steg i ”toes to bars”. Klart som tusan att hon ska vara stolt! GALET stolt!
Trots den (tack och lov, snabba insikten), var min första tanke:
”Men hur svårt kan det va´…?”  Jag insåg i nästa microdels-sekund att jag hade troligtvis sett ut som en klumpig, förlamad groda om någon hade sagt åt mig:
”Ja, men gör det då, om det nu är så lätt!” 

Anledningen till min första tanke var (som jag även skrev hos Jeanna):
När jag var yngre var jag rätt vig. Inte så att jag gick i gymnastik eller så, men jag var ALLTID ute! Klättrade i träd, testade att gå ner i brygga baklänges, bara för att jag någon konstigt anledning kunde (?!)  Klättrade i oändliga mängder mattpisk-ställningar, gjorde volter framåt och bakåt och hängde i knävecken i dem. Stod på händer både mot väggar och utan väggar. Osv osv.

Foto taget några år sedan, då jag fortfarande var blond.
Även då var jag tydligen 11 år i själen! 😀

uppochner

På något sätt hänger den där känslan kvar! 
Stå på händer mot en vägg – hur svårt kan det va´…?! (Och märkligt nog klarade jag det, när jag testade för inte så länge sen. *chockad*!)
Likadant när man höll på i den där mattpisk-ställningen. Där körde man ju typ ”toes to bars” (fast det hette inte så då) hela tiden. Min 36-åriga hjärna är därför inställd på känslan från när jag senast testade, typ 11 års ålder och tänker fortfarande likadant:
”Men…hur svårt kan det va´…?!” 

På ett sätt älskar jag att jag tänker så!
(Fast jag inser att det kan låta rätt kaxig och icke-svenskt). Samtidigt som jag inser att jag kommer falla platt en dag. Allt jag gjorde då, kommer jag ju med största sannolikhet (!) inte klara lika ”lätt” som när jag hade tur och lyckades stå på händer mot en vägg.

Att jag, i praktiken, inte kan göra allt idag, som jag gjorde då. Men som sagt; jag älskar att jag har förtroendet kvar i huvudet! Om jag nu bara låter bli att testa allt, kommer jag ju fortsätta att tro att jag klarar det. Ska vi bestämma det…? 😀

Annonser

19 thoughts on “Toes to bar – Hur svårt kan det va…?!

  1. Ping: 2016 – Malin goes Ultra?! | Rund är också en form - Trail & Träning

  2. Heja. Fram för mera självpeppande osvensk självkänsla. Tror alla överlag skulle m bättre med inställningen ”hur svårt ska det va?” och sedan våga prova och (ödmjukt) misslyckas.

  3. Min hjärna är helt övertygad om att jag kan gå ner i splitt (eller spagat, vilket det nu är som är med benen framåt och bakåt) och tror verkligen att jag kan det. Tills jag testar och det inte alls går. Men ändå tror jag fortfarande att jag egentligen kan, haha 🙂

  4. Haha, känner igen det där med att vara elva år i huvudet. Jag var också klätterapa då, så jag tror jag klarar sånt fortfarande. Har blivit besviken några gånger när jag inser att jag inte är elva längre. Samtidigt blir man ju precis sådär: Mäh! Hur svårt kan det va å lära sig igen?!?

  5. Ping: Hänt sen sist – Den förlamade grodan…! | Rund är också en form – Trail & Träning

  6. Jag var tvungen att googla ”toes to bar”, hade i och för sig en liten bild i huvudet på vad det kunde vara. Jag tyckte att det verkade jättesvårt. Jag tycker att hänga och göra benlyft är supertungt. Har du testat än ? Bildbevis ;).

  7. Att tro på sig själv och tänka ”hur svårt kan det va?” tror jag är en bra utgångspunkt för att våga testa nytt. Jättebra till och med!
    Däremot är jag mindre förtjust i folk som applicerar samma tanke på till exempel andras arbete. Typ: hur svårt kan de va´ att rodda ett event, bygga ett hus eller hålla en föreläsning. Själv har de aldrig testat, men vet med sig att de skulle klara det dubbel så bra på hälften av tiden.

  8. Det sitter ju mest i huvudet har jag märkt! Jag har alltid kunnat stå på händer mot vägg och hade likom ingen anledning att tro att jag INTE skulle kunna det vid 42 år fyllda. Och eftersom jag var så bergsäker på att det skulle gå så gick det ju såklart. Samma sak med huvudstående. Testade första gången typ för 5 år sedan och lyckades av någon anledning direkt. Fick MASSOR med beröm av yogaläraren och sen identifierade jag mig liksom som ”en som kan stå på huvudet”. Och då går det. Har aldrig behövt träna. Chins tränar jag på hur mycket som helst. Men alltid med en röst i huvudet: DU KAN INTE GÖRA CHINS. Så det går inte. Toe to bar har jag inte provat. Men om jag låtsas att jag kan…. hur svårt kan det vara? 🙂

  9. Just nu? Sjukt svårt! 😀 Jag testade att hänga i knävecken i en stång på Heden för inte så länge sedan. Huden måste ha blivit gammal för det stramade ngt förjävligt… Haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s