Ok. Den där känslan…

Berg- och dalbanekänslor…
Jag är i grund och botten en väldigt känslosam person. Tänker mycket, drömmer mycket, känner mycket. Jag har lätt att känna empati och kan börja gråta om jag råkar köra på en padda som kravlat sig ut på bilvägen.

Samtidigt har jag rätt mycket skinn på näsan och bryr mig väldigt sällan om vad andra tycker och tänker (om mig). Detta är något som byggts upp genom åren. Troligtvis mycket, tack vare att jag alltid arbetat i mansdominerade branscher (och trivs oerhört bra med det).

jag

Men ibland… Ni vet de där dagarna när det känns som att alla är ute efter en.
Både i verkligheten, men även i sociala medier. En arbetskamrat, en vän eller bara någon på stan kläcker en kommentar som känns snorkig.
Någon annan tycker till om fenomen inom bloggvärlden, som man kanske själv känner igen sig i  och kommentarfältet fylls med (i ens egna ögon) med hånfulla skratt och ironiska skämt.
Eller den där konstiga blicken; vad menade h*n med den…?

Sådana dagar kan jag vara utan.
Inte för att de där personerna egentligen är ute efter just mig! Det fattar jag ju. De uttrycker sin (förmodligen rätt) normala åsikt och om jag hade det läst det här eller pratat med den där personen vilken annan dag som helst, hade jag inte ens höjt på ögonbrynet!

Men ”de där dagarna” är det något som gör att man tar åt sig. Kanske att man har ”low energy”-känningar, är trött och allmänt nedstämd?  Och plötsligt tror man att alla vill en något illa. Som sagt, jag kan vara utan den känslan.
Frågan är bara varför man får den, till att börja med? 

Annonser

12 thoughts on “Ok. Den där känslan…

  1. Om jag, du, vi inte haft sådana känslor skulle jag nog bli mer orolig. 😉 Vi är som sagt var ”bara människor”. Grejen är nog att acceptera och inte hänga upp sig för mycket på det. Det är som det är liksom. En känsla bara. Som kommer från en tanke. Och tankar kan vi styra. 🙂
    KRAM på dig!

  2. Så där känner jag också ibland. Det handlar oftast om att jag sovit dåligt, ätit dåligt, är trött … eller som oftast när det händer, att jag har PMS. Veeet, det är en klyscha i sig att ”skylla” på PMS men det är verkligen ett otyg. Hatar, hatar, hatar PMS.
    Kram på dig.

  3. Peppelipepp och styrkekramar!

    Visst är det svårt att blogga ibland, jag har ju en ganska tuff period just nu och slits mellan viljan att vara glad och positiv på bloggen – samtidigt som jag vill vara ärlig. Det är ju inte alltid det går att vara båda…

  4. Ja men Gud, alltså. Så känslig man är ibland! Nu har jag visserligen också hunnit få lite skinn på näsan med åren (är ju lite äldre än du), men ändå har man såna där dagar. En blick på bussen och allt kan vara förstört!
    För mig handlar det nog också om månadscykeln (vilket pk ord!), men också om hur jag sovit och ätit. Jag blir oerhört känslig om rutinerna inte håller. Men även om allt är ”perfekt” kan jag vara känslig för vissa signaler.
    Jag erkänner att jag är en duktighetsprinsessa och jag tror att mycket också hänger ihop med det.

  5. Stor igenkänning här också! Särskilt i stressade perioder eller i såna perioder då man har (eller inte har för den delen) anledning att ifrågasätta något hos sig själv, för min del kunskap, hur bra jag är på att ta hand om mina nära eller vad jag ska bli när jag blir stor. Då är jag extra mottaglig för allt och ser en radda fel & brister. Och då tror man ju som konsekvens att rätt många andra gör det också – det blir liksom rimligt.

    Vad jag kommit fram till är att stänga ner intryck då ett tag (onlineintrycken kan en ju styra över) och gå ut i skogen eller motsvarande och samla kraft, eller umgås med såna man får härlig energi av. Ibland ser jag till att skaffa mig perspektiv bara (vi är en fis i rymden, om ens det 😉 ), eller prata med någon som kan få mig på bättre tankar.

    Var snäll mot dig själv hur som helst! Och ha en riktigt, riktigt bra dag!

  6. Men kära Malin, det var verkligen inte min mening att du skulle kunna dig träffad av det inlägget! Som sagt, det var inte riktat mot nån särskild alls. Det handlade om fenomen de flesta av oss någon gång har gjort. Jag är verkligen ledsen att du kände så. För att svara på din egentliga fråga så vet jag inte riktigt varför en är känsligare ibland, men jag känner igen mig HELT i det. Som med sura pt:n jag bloggade om häromdagen. Det förstörde hela mitt pass! Så onödigt. Ibland är en bara känslig och hudlös. Stor kram på dig, hoppas att du förstår att jag verkligen inte var ute efter dig!

  7. Åh, känner igen mej väldigt mycket. Ibland rinner allt av, ibland har en hud tunn och bräcklig som silkespapper. För mej är det som Nipe också skriver, det hänger ofta ihop med var jag är hormonellt. Fast ibland känner en ju bara så ändå så klart. Hoppas att imorgon blir en bättre dag ❤

  8. Ja, du är verkligen inte ensam! Jag är nog lite lik dig, lite skinn på näsan och kan säga ifrån. Men samtidigt så sårbar, har stor empati för andra, känslig till tusen och ofta nära till gråt. Idag ringde jag till cancerfonden för att skänka pengar, en gåva inför en begravning, då höll jag på att börja gråta i telefonen.
    Jag vet tolkar kommentarerna fel när jag är så där ”låg” inbillar mig en massa dumma saker som inte är sanna.
    Kanske det är kopplat till menscykeln….
    En massa kramar till dig

  9. Jag har börjat inse att mina såna dagar är kopplade till var i menscykeln jag är. (Konstigt bara att det behövde ta 30 år av mens innan jag fattade… )
    Usch ja, såna dagar är inte roliga. Ser konspirationer mot mig och tolkar allt som händer mot mig personligen. En får ta en snällkväll och pyssla om sig lite extra och vänta ut allt. I backspegeln ser en ju sen allt i helt annat ljus. Jättekram till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s