När det inte blir som man tänkt sig x 2.

Plan 1 – Linnémaraton

Planen inför den här helgen var ju att ta mig igenom dryga 42 km (44 km, om jag inte minns fel) för andra året i rad. Tillsammans med ett gäng tokiga arbetskamrater. Istället kom det en massa andra planer emellan – Både för mig och för de andra. Men 2017 kör vi igen! (För er som fortfarande hänger här då).
PS. Andra planer på långlopp är dock på gång. Mer info om det snart…! 🙂

Plan 2 – Springa långpass!

Backup-planen var att köra långpass här hemma. 
Jag bytte om till löparkläder, men fastnade framför datorn ett par timmar (?!) en bra stund. Bloggade lite själv, läste ikapp en massa bloggar och letade inspiration. Ofta blir jag ju inspirerad till att ge mig ut, när jag läser om andra som tränar/springer.
Men just den här dagen, måste jag nog erkänna, att det mest var för att jag drog mig för att ge mig ut… Klockan blev halv 11 innan jag äntligen tog mig i kragen och kom ut.

Att alltid känna motivation.

Det är många som har uppfattningen att ”de som tränar” alltid känner motivation. Tränar man flera dagar i veckan, måste man ju självklart tycka att det är roligt att träna! Eller hur var det?
”Själv har jag precis börjat träna och idag känner jag mig inte ALLS motiverad, så jag stannar inne. Det måste ju vara ok. Jag är ju inte en ”sådan som tränar”. Därför behöver jag ju egentligen inte träna. Jag tränar imorgon istället. Eller på måndag.”

Jag lovar er; alla som tränar / har börjat träna kommer få sina ”ups and downs”.
Den här dagen var verkligen en ”down”, för egen del. Men det är ju egentligen bara att bestämma sig. Nu gör jag det! Det låter som en klyscha, men tar man sig bara ut, så brukar den där tröga känslan släppa. I 99 fall av 100!

Fall 100 av 100 – Varför det var så tungt?

Den här gången var tydligen den där sista jäkla 100:e gången.
Det var längesen jag var så himla seg. Även om några av den senaste tidens (försök till) morgonjoggar, har varit tröga, så var detta verkligen något utöver det vanliga. Herrejösses…..! Sirapssega ben och tung andning!
Jag tänkte efter och ansåg att: ”Jo, jag har väl både ätit och sovit bra.”  Till slut konstaterade jag att det förmodligen berodde på tre saker:

  1. Benen var tunga efter Grit-passet i torsdagskväll.
  2. Det var soligt och torrt ute = Pollen…
  3. Det var min första blödningsdag i menscykel. (Sorry, for too much info).

Ett tag var det nära att jag gav upp. Jag funderade antingen på att vända om och ta mig hem, eller bara gå en promenad. Det blev någon variant av alternativ nr 2. Jag vände alltså inte hemåt, men det blev bara 9 km och mer ”gågging-runda” än löprunda. Sprang/lufsade kanske 70 % av passet och resterande del blev det gång.

Är kroppen inte med på noterna, så är den inte. Vad ska man göra, mer än att lyssna?
Som tur är, är ju känslan efter passet ändå lika skön som vanligt!  Endorifiner! 🙂

Annonser

9 thoughts on “När det inte blir som man tänkt sig x 2.

  1. Gågging är inte att förakta altså. Såna rundor kan nästan kännas ännu skönare i kroppen än vanliga joggar eller promenader, som om kombinationen blir ännu bättre för kroppen.

  2. Ping: Något är fel. | Rund är också en form - Trail & Träning

  3. Ibland kan jag inte hitta en enda orsak till att det går så himla tungt. Hur mycket jag än försöker krysta fram något. Då brukar tänka att det absolut kommer att kännas lättare nästa gång. Det är ju något som är i alla fall positivt med ett tungt pass 🙂

  4. Och plötsligt så känns det bara kanon igen och benen pinnar på. Jag brukar konstatera att det är livets andra delar som tynger ibland.

  5. Tränar också ibland som icke-motiverad, men ibland skiter jag i det också. Beror lite på. Ofta tar jag en timme promenad då istället så har man i alla fall fått nånting.

  6. Hurra för endorfiner även om de råkar komma från det hundrade segpasset. Träningen går verkligen upp och ner och med den motivationen. Då får man göra som du, köra ändå men ändå lyssna på kroppen. Hoppas du får flera runners high snart.

  7. Fast jag tränar en del så är jag inte alltid motiverad, tyvärr får jag ibland tvinga mig. Moroten är nog att jag vet att det kommer kännas kanon efteråt 🙂
    Kram

  8. Usch för pollen! Jag tycker inte att jag varit känslig för det tidigare, men tycker att jag reagerar på det i år. Kanske det har med åldern att göra, eller så är det bara extra mycket i luften i år

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s