Förvånad!

Den här morgonen, när jag satt och reggade min träning, insåg jag någonting.
Senaste veckan har jag sprungit 45,6 km. Dryga fyrtiofem km…?! Ser man till min normala veckomängd, är det ca 2 mil ”för långt”…

Varför jag springer mer.

1. Jag inser att jag behöver det. I bakhuvudet finns just nu en röst som säger att jag behöver mängden. ”Hur ska du annars klara ultraloppet om 5 veckor.” Nej, det är förvisso sant. Men har jag hört talas om babysteps…?
2. Vädret påverkar löplusten. Jag är konstant rastlös, nu när solen värmer dagligen och vill bara uuut!
3. Jag är inte alls sugen på att träna inomhus. Ett par pass i veckan är ju normalt sett styrka eller yoga, vilket ”tar tid” från rena löparpass. Samtidigt som det stärker upp och gör kroppen mer rörlig. Dumt att ”fuska” nu.
4. Inga höftkänningar alls! Det trots att den här löparintensiva veckan, faktiskt avslutades med 16 km asfaltslöpning.

Jag inser att jag bör bromsa.
I alla fall lite grann, just för att kroppen ska kunna återhämta sig ordentligt. Det är dock jäkligt svårt, nu när löpningen (pollen till trots) flyter på bra och känns rolig! 🙂

Hur gör ni så här års, när värmen bara lockar en till att springa meeer?
Går ni på känsla, eller försöker ni att öka succesivt och klokt?

Annonser

5 thoughts on “Förvånad!

  1. Wow vad härligt med sånt flow. Jag vill springa nästan varje dag så här års. Men måste vara ”klok” mot mig själv och bromsa.. just på grund av tidigare skador. Så jag får öka sakta men säker 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s