Rollercoaster week!

Senaste veckan har bjudit på många känslor.
Hopp, frustration, ilska och glädje. Och en känsla om att jag inte har tillräckligt med tid! Hela känslospektrat alltså. Det handlar nog mycket om att jag är gräsänka och känner ett STORT behov av att kunna klona mig. (Hur tusan gör ensamstående föräldrar??) Mycket på schemat resultera i två saker:

1. Jag försöker hinna allt och blir superstressad. Vilket i sin tur (tyvärr) har en tendens att göra mig lättirriterad.
2. Jag når en punkt när alla ”måsten” blir så många att jag istället för stressad/irriterad blir apatisk och typ vägrar göra någonting.

Långpass & Pollen – JAA! Eller?

Utöver (eller rättare sagt innan) den här känslomässiga berg- & dalbanan har jag i alla fall hunnit träna lite.
Först ett kortare långpass (ca 11,5 km) som kändes betydligt bättre än sist. Dels kanske allergitabletterna hunnit göra sitt, men det regnade även i helgen och plötsligt så….
Jag kan andas! Jag kan ta djupa andetag! Yay!”  Fortfarande inte 100 % bra, men skillnad som natt och dag!

Däremot kändes det sämre igen, en/ett par dagar senare. Är inte det märkligt?!
Det kan väl ändå inte vara så att jag plötsligt är så känslig att jag behöver regn varje dag, för att kunna springa (just nu)…?

 

Älskade, hatade benpass!

Sedan blev det ett styrkepass på gymmet i måndags.
Yngsta sonen hade egentligen en aktivitet den eftermiddagen, men tja… Se punkt 2 här ovan. Fick dåligt samvete, men samtidigt var jag tvungen att få ut lite irritation ur kroppen. = Gladare mamma efteråt!
Det blev fokus på ben – En massa set av utfall, knäböj, tåhävningar och marklyft! Och som ett brev på posten, är träningsvärken brutal så här 2 dagar efteråt…! AJ AJ!

img_0031

6 tankar om “Rollercoaster week!

  1. Förstår precis vad du menar. Maken jobbar skift, så varannan vecka ses vi inte. Det gäller att ha koll på läget.
    Sen har jag precis som du en punkt då all stress bara ”blockerar” systemet och jag blir istället sittande helt ovillig. Men jag har börjat lära mig hantera det. Då är det antingen läge att koppla av helt, eller så får man gå igenom listan och bara fokusera på en sak. Precis som i marklyften 😉

  2. Vissa veckor ska man bara ta sig igenom. Men får man till ett träningspass eller en fin runda i skogen så är det ju en enorm bonus.

  3. Vet precis vad du menar!! Jag blir ”häxan surtant” när det blir för mycket (säger mina barn och jag är väl medveten om det själv, tyvärr!!) Som Anna skriver så är det skönt att du fick till lite träning 🙂
    Kram

  4. Vet precis hur det känns, inte av att vara förälder men när det liksom stiger upp över öronen och tillslut så händer ingenting. Man blir som du säger, apatisk! Haft sådana veckor här nu, orkar liksom inte något alls, mer än jobb och de som står på agendan därefter. Tyvärr inte så mkt träning!

  5. Jamen visst är det så. När det blir för mycket tappar man liksom handlingsförmågan. Då kan jag tycka att det är APJOBBIGT att sätta på en kastrull med quinoa…. jag fattar det inte! Skönt att du fick tränat lite i alla fall. Det brukar lätta upp humöret!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s