Springa tillsammans med en älg!

Efter att ha varit rastlös i början på veckan, hände något.
”Post-running-insomnia” – finns det? Efter den lugna träningsstarten i onsdags; Cykel och yoga, fick jag träningsvärk. Mest i ryggen (efter yogan). Efter det var min rastlöshet som bortblåst. Istället var jag tröttare än på länge. Som att kroppen behövde ett par dagar på sig för att komma ur den där ultra-andrenalinbubblan? Hela torsdagen och fredagen innefattade därför vila. Först arbetsdagar (och inte ens där var jag särskilt skärpt), men eftermiddagarna och kvällarna innebar 100 % vila!

På lördag morgon kände jag mig lite piggare igen.
Förmiddagen bestod av 3,5 timme utomhus i mer eller mindre ösregn, då mellansonen hade fotbollsmatcher/poolspel på schemat. Jippi-yay, vilket fantastisk fotbollsväder… *ironisk* 😛

När man inte KAN hålla sig vaken!

Väl hemma igen fixade jag middag och sedan – total matkoma! Kände hur jag var på väg att slumra in, när jag låg i soffan, med två barn som knödde och klättrandes på mig?! Valde därför att gå in och lägga mig i sängen istället. Totaldäckade! Jag vet inte när jag sov middag senast? I alla fall inte på hemmaplan. (I Värmland brukar det hända att jag slumrar en timme eller så).
Vaknade 2,5 timme senare, fortfarande rätt mosig. Efter att ha vaknat till liv, åtminstone en aning, lyckades jag få på mig träningskläder och ge mig ut. Ut genom dörren – Det är oftast det jobbigaste!

Planen var en riktigt lugn återhämtningsrunda, där kroppen fick bestämma till fullo.
Det kändes lite segt, men jag lyckades ändå hålla ett jämnt, om än långsamt tempo i mina kuperade hemtrakter. Jag har säkert sagt det innan, men när jag bara ger mig ut genom dörren (utan att ta bilen) finns inga platta, lätta återhämtningsrundor. Inte i den rätta bemärkelsen. 😛

Skogens konung!

Baksida höger lår kändes stelt (där jag även hade känningar häromdagen).
Det gjorde dock inte ont, det var bara småstelt. Någonstans vid ca 4 km såg jag något röra sig i ögonvrån. Tittade till höger och insåg att en älg sprang parallellt med skogsvägen?!
Bara 15-20 meter ifrån och hela tiden i samma riktning som mig. Lågpulstanken med passet gick ju käpprätt åt skogen (snacka om andrenalinpåslag!), men jag kunde ändå inte låta bli att tycka att det var mäktigt. En snabb (!) graciös, skogens konung som tyckte att han skulle ta en löptur med lilla moi…! (Nåja, så kanske han inte tänkte, men vem vet)… 😀

Lite läskigt, men mest riktigt coolt.
Jag är faktiskt inte särskilt rädd för älgar. Så länge de håller sig på avstånd och inte har kalvar, då är det en annan sak. Jag är dessutom oerhört glad att fina Love inte har någon större jaktinstinkt (lös som hon var)! Hon såg väldigt fokuserad och intresserad ut dock, men höll sig fint ”fot” på min vänstersida. ❤ Efter att älgen hade tackat för sig (och vikt av in i skogen) blev det några lugna km hem igen. Lite dryga 7,5 km i benen kändes bra.

Annonser

12 thoughts on “Springa tillsammans med en älg!

  1. Häftigt! Är nog lite som du, skulle mest tyckt att det var tufft så länge det inte var värsta kalvsäsongen!

  2. Du också! Jag hade ju date med en älg i fredags. Den blev faktiskt mer rädd än jag, stackaren 😛
    Känner igen tröttman du beskriver, den som kommer efter totala urladdningar då kroppen verkligen får kämpa med att komma upp på banan igen. Hoppas du snart känner att du är back in business till 100% ♥♥

  3. Måste varit en häftig känsla att ha älgen med sig en bit! Skönt dock att vovven höll sig och inte drog iväg. Är inte säker på hur våra hade gjort men kan tänka mig, utan att använda jättemycket fantasi, att madamen hade stuckit som ett skott.

  4. Jag hade ju blivit skiträdd! Du är cool som bara springer vidare! Och post-ultra-insomnia, det var ett bra uttryck! För precis så tycker jag att det ofta är när man ansträngt sig utöver det vanliga. 🙂

  5. Jag brukar tänka att blir man sådär koma-trött så är det för att kroppen har nåt den måste reparera och då är det bäst att lyssna. ❤ Så coolt med älgen, jag hade nog rusat och gömt mig bakom en sten tror jag. Men så är jag inte så friluftsig av mig *haha*

  6. En gång hade en älg förirrat sig in till villaområdet i Simrishamn där min mamma bodde, så när hon tog en morgonpromenad med hunden stod hos plötsligt öga mot öga med älgen. Båda blev lika förvånade och lika rädda 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s